Tös, ja, det kan säkert vara stress, det också... 
Och så har jag fått herpesutslag (munherpes) också... Så nåt är det ju som inte är ok i kroppen! Vet inte om det hör ihop alltihop, men jag känner mig inte särskilt pigg eller glad! Mest bara jättetrött...
Anonym (kontroll), ja, visst är det skönt att veta att man inte är ensam?
Kram på er!
Tös, jag funderar mer och mer på att snart ringa till läkare... Kanske inte imorgon, men kanske nästa vecka? Nu har min man också sagt till mig att han tycker jag ska det... Annars kommer vi nog inte palla med semestern ihop...
Jag är så trött, så trött, känns som att jag verkligen får ANSTRÄNGA mig för att vara glad och trevlig mot mina älskade barn! Egentligen skulle jag helst bara vilja vara ifred hela tiden...
Skönt att ni känner likadant! Men VARFÖR blir det så?? Egentligen så vill jag ju inget hellre än att vara med min familj... Jag älskar ju dem så mycket, och ändå ORKAR man inte!
Ts, du undrar varför det blir så här, att man inte orkar fast man älskar dom.
Det är inte så konstigt, ork och kärlek hänger inte ihop så.
Du är människa, människor har gränser för vad dom klarar.
Din kropp och psyke försöker tala om för dig att du är nära gränsen nu, nånting måste ändras, vad vet inte jag.
Men du kan inte mer än du kan, det kan ingen av oss.
Ta hand om dig själv, så kommer resten också.
När jag och mina barn åkte till Kanarieöarna så visade flygvärdinnan hur syrgasmaskerna funkade, hon avslutade med att säga:
"Ni som reser med barn, sätt på er själva er mask först."
Det gick ett sus i flygplanet, vadå??
Barnen måste ju komma i första hand.
Så tänkte jag med.
Men sen sa hon:
"För vem ska ta hand om era barn om ni har tappat medvetandet?!
Aha, sa vi passagerare samfälligt, när tjugofemöringen trillade ner.
Utan fullt syreintag är du inte den bästa mamman du kan vara.
Se till att ha fullt syre, ts. :)
Jag hinner inte skriva så mycket nu, är på väg att lägga mig och kolla på en film med familjen. Men midsommarhelgen har varit BRA, och det känns så skönt! 
Antagligen är det så för att jag vet att jag är ledig i tre dagar, då kan jag kanske slappna av på ett annat sätt.
Tack för alla era inlägg, ni har så rätt i det ni skriver... Klart att man måste ta hand om sig, och som Anonym skrev, så är ju barnen väldigt beroende av att ha en bra förälder... De har ju bara mig (och sin pappa förstås! ), så det är ju viktigt för deras skull också att jag mår bra.
Guldklimpen, nu blir jag alldeles chockad! 
Tror du att det har med spiralen att göra?? Jag som satt in den för att slippa humörsvängningar.... Jag som var så glad att jag var av med alla hormoner...
Det känns bra även idag, undrar om det verkligen har vänt?? 
Det skulle vara så skönt om jag inte behövde ringa till läkaren, utan att deppen "bara försvann"! Kan man ha sån tur tro??? Eller så är det bara tillfälligt...
Inte för att förvärra saken....men jag känner igen mig mycket....men jag lider av struma och just nu spelar mitt tsh-värde mig ett spratt...sover ofta...är jätteirriterad....
Det kan vara så att struma och spiral kan ha vissa samband....be din distriktsläkare kolla strumaprov, jätte enkelt med ett vanligt blodprov på ett par dagar bara. Har en kompis som var på väg att ta livet av sig av depression som de upptäckte struma hos och som de geneast plockade spiralen på.
Ja, det låter som att det är lika bra att ändå kolla upp alla värden!
Men jag fattar inte det här med spiralen, ni som skriver om det, menar ni att kopparspiral OCKSÅ kan verka så??
Det har i alla fall känts ok idag också, skönt! Men det känns som att jag går och väntar, väntar på hur länge jag får vara glad...
Anonym (En till), kram till dig! Jag vet precis hur det känns! Man ångrar sig så himla mycket efteråt! Det är ju inte deras fel...
Anonym (En till), härligt att det känns bättre! Barn är ju som tur är bra på att förlåta!
Ja, nu tar vi nya tag, jag känner mig också bättre just nu! Men jag funderar ändå på att ringa till läkaren och kolla upp alla värden...