Om ni visste att ni skulle få ärva mycket pengar...

Hade ändå sparat. Man vet ALDRIG vad som händer. Ni blir världens ovänner och de skänker allt till grannen. Eller börsen kraschar, å inget blir kvar.
Spara du! Om inte annat kan du ju då använda dina egna ihopsparade pengar till klädkonto!

Min dröm är hus och det skulle jag skaffat,om några år förstås.
Min syster vill inte flytta så vi väljer att bo kvar.

En större summa pengar kan man resa lite med,spara för framtiden,och till sina barn kanske.
Eller skänka bort en peng,till någon som har det dåligt ekonomiskt,det skulle jag gjort oxå.

Tills man inte vet,spara pengarna.

Jag trodde jag skulle få ärva ca 10000 efter min farfar men ack vad fel jag hade så spara

Kan inte tänka så.

Spara själv så klart. Man vet aldrig om du verkligen får ärva, dina föräldrar kanske får för sig att resa utomlands och spendera upp alla pengar på kläder.

Celian: vadå sjukt? vad menar du?

Att sitta o fundera på hur mycket pengar du kommer få när dina föräldrar dör är för mig sjukt!

Jag vågar inte ens tänka tanken den dagen min mamma går bort!

Visst är det bra att "planera" och ha framförhållning, men inte angående en sån här sak....tycker jag!

Lilanthe: Men dom reser utomlands, ibland flera gånger om året, och bjuder med sig både mig och min bror och våra familjer. De unnar sig vad de vill, har ett hus i toppskick mm. Så det är inte så att de gnetar. Och jag vet att jag får ärva, de berättade ju det och vilka summor det handlar om, häromdagen. Jag visste inte att de hade så mycket pengar, trodde att det rörde sig om en miljon, kanske...men det var fyra.

Först och främst skulle jag fortsätta och uppmana min nu enda levande förälder, min mor att ut och resa. Festa och unna sig gott här i livet.
Uppmanar henne att göra en brasa av pengarna om hon så vill, eller göra precis just det hon alltid velat göra i hela sitt liv.

Hon kan ändå inte ta med sig pengarna när hon dör. så varför gneta och spara varje ynka öre och missunna sig själv av livets goda.

Alla år som vi barn var små, levde hon själv torftigt och unnade aldrig sig själv ngt.

Vi barn kan gott spara ihop själva till det vi vill ha.
Det är inte hennes uppgift/skyldighet att sörja ekonomiskt för oss när hon dör.

Så med andra ord. Jag fortsätter spara om det finns ngt att spara då alla räkningar är betalda på min lilla pension. 

Celian: Jag sitter inte och "funderar" på det, de berättade ju det för mig häromdagen!