Om ni visste att ni skulle få ärva mycket pengar...

Tack alla ni som delgett mig lite kloka tankar här...men till alla er som tycker det är sjukt, konstigt, bla bla bla att överhuvudtaget fundera på det här trots att mina föräldrar berättat för mig att jag kommer att få de här pengarna, att de redan idag lever med stor guldkant på sin egen tillvaro plus att de redan nu spenderar pengar på oss barn och våra familjer (nästa "projekt" är en Thailandsresa för hela familjen till jul, jag har fått en ny bil, jag har fått en badrumsrenovering och kommer troligtvis också få ett nytt kök) - till er vill jag bara säga att AVUNDSJUKAN lyser igenom med sitt fula ansikte...

Jag tycker inte det är fel att tänka på arv efter föräldrarna. Om allt fungerar som det borde så ärdet bara att acceptera det fakta som säger att föräldrar ska dö före sina barn. Visst är det säkert en skrämmande tanke för den som inte direkt varit i kmontakt med döden att tänka sig sina föräldrar liggande där, men "that´s life".
Jag vet också att det kommer en del pengar efter mina föräldrar men det är inget jag planerar för för egen del. JAg tycker precis på samma sätt som mina egna föräldrar att det är min skyldighet att se till att mina barn får det lite bättre än vad jag själv har haft det. När arvet efter mina föräldrar (och svärföräldrar) kommer så kommer vi alltså att göra ett arvsavstående till förmån för våra barn. Det ger dem en chans som aldrig jag och min man hade att ex köpa hus eller spara till pensionen utan att behöva använda egna pengar till detta.

Jag hoppas mina föräldrar bränner vartenda öre innan de går bort så att jag inte får en krona i arv. De ska njuta av allt de slitit ihop, skulle skämmas om jag planerade vad jag ska göra för arvet..

Jag hade fortsatt med sparandet precis som vanligt. Känns konstigt (för mig) att planera utifrån ett arv. Mina föräldrar har ett hus som är värt många miljoner (och jag är det enda barnet) men jag hoppas att mina föräldrar blir minst 100 år och både sparar och pensionssparar utan en tanke på att jag troligtvis kommer att överleva mina föräldrar. Usch, vill inte ens tänka i de banorna...

fick reda för ett halvår sedan att min lillebror är min halvror. vi är fem syskon i familjen. Jag är den ende som vet vem pappan är och mamma så klart. (hon hade en affär vid sidan om) mina föräldrar är fortfarande gifta, lyckliga?? Nej! min bror fick reda på det när han va 16. Nu är han 25. Det jobbiga är väl att han kommer att få ärva ca 20 miljoner (ensam barn till pappan) och mina andra syskon vet inte om det..... Det kommer att bli hus i helvete den dagen!!!!! Och sen får ju han även ärva vår pappa eftersom på papperren står det att pappan är min pappa. Vilken soppa!!!

Vad är det för sjukt med att tänka på framtiden? I framtiden är risken mycket stor att föräldrarna kommer att vara döda. Om föräldrarna nu har berättat att ts ska få ett stort arv, så är det väl inte konstigt att hon börjar fundera livet över arvet.

Känner en person som befinner sig i en liknande situation. Han vågar dock inte lita blint på att det kommer finnas massa pengar kvar den dag hans pappa går bort. Speciellt med tanke på att pappan lever ett väldigt lyxigt liv och verkligen vill unna sig massor i slutet av sitt liv. Fortsätter han som nu lär det inte finnas mycket kvar om några år så min vän utgår i princip ifrån att det inte blir så mycket pengar över till honom

Min mamma dog i en olycka i våras och efterlämnade en rejäl summa till mig och min syster. Hon blev bara 66 och jag tror att hon egentligen kunde ha levt i 30 år till, så det känns oerhört trist och sorgligt. Arvet är ingen tröst alls, men det är där och jag och min syster måsta förhålla oss till det på bästa sätt,
Jag har alltid vetat att jag skulle få ärva den dagen hon gick bort, precis som hon fick ärva efter sin pappa. Allting - hus/lösöre/aktier är dessutom enskild egendom och jag kommer själv att skriva ett testamente att allting ska fortsätta vara enskild egendom. Det kan låta krasst men jag vill inte att mina barn ska hamna i en situation där de är tvungna att dela arvet efter mig med halvsyskon/plastsyskon. Det skulle nämligen kunna hända om jag dör, min man gifter om sig och skaffar nya barn alternativt hans nya fru har barn. När han i sin tur dör så skulle då arvet från min mamma (bland annat ett sommarhus) delas mellan våra barn och hans nya barn. Det vill jag inte. Istället har jag skaffat en livförsökring, som han får ta del av om något skulle hända mig.

Arvet innebär för mig att jag har möjligt att ge mina barn sådant som jag själv fick jag när jag växte upp - spårkresor, ridläger, alpsemestrar - men som min man och jag inte skulle kunna
betala med det vi tjänar idag.

Det är inte samma sak att önska att föräldrarnas död, som att planera för sin framtid. Det är dock väldigt dumt att förlita sig helt på ett arv som kanske skall komma. Allt kan hända. Föräldrar kan aldrig ta ifrån sina barn arvsrätten, men så länge de lever kan de ju göra vad de vill med sina pengar. Få en knäpp och shoppa upp allt. Skänka allt till Röda Korset eller investera allt i Nigeriabrev... vad som helst.

ming: han har skrivit ett testamente så min bror får allt. VAd mina syskon kommer att bli avundsjuka. De är så pengagalna. Själv är jag nöjd med tillvaron. lyckligt gift med fjärde barnet på väg. Och vi tjänar bra båda två. Pengar är inte allt med det underlättar. För mycke pengar försvårar när det gäller vänner och släkt har jag märkt i alla fall.....

Ta inte pengarna för givna. Dina föräldrar kan sätta sprätt på allt innan de dör, börsen kan krascha. Eller kan det bli som för mig:
När pappa dog visste fanns det 7 miljoner i boet, och mamma ärvde allt.
När mamma dog flera år senare hade saker förändrats. Hon hade skrivit ett testamente så att min rara bror, tillika hennes granne, skulle få det mesta och jag fick bara den arvslott som hon inte fick ta ifrån mig. 25% i stället för 50%. Och mamma var vid sina sinnens fulla bruk, så det argumentet kunde inte åberopas. Ful bror? Japp, en gniden fan. Själv har jag det ändå så bra att jag inte bryr mig. Men jag umgås inte med min bror.

Pengar är inte livet, men de gör livet så mycket enklare!

Jag skulle sparat ändå, av två skäl:
dels för att ha en egen buffert om jag skulle behöva pengar akut (jag gillar inte att vara beroende av andra mer än nödvändigt )
dels för att få in en sund vana, med ett regelbundet sparande VET du att pengarna räcker till hyra etc även om du blir sjuk, ensamstående eller arbetslös.
Dessutom kan ju dina föräldrar faktiskt förlora alla sina pengar och då står du där och har inget planerat för egen del.
Bättre då att ha ett eget sparande och sedan få en rejäl summa ovanpå det!

Och så en lite krass kommentar: det är ju trevligt att arvsskatten är borttagen...