Vad är ett änglabarn?

jäpp nu vill lillan ha tutte så vi ses väl i morgon. Något piggare hoppas jag.

Kram och godnatt alla där ute

Om jag ska våga mig på en åsikt i frågan trots att jag inte är änglamamma så tycker jag inte att aborterade foster räknas.

Jag själv har gjort 2 aborter i unga år och haft ett tidigt missfall och de graviditeterna är INTE barn för mig.

För mig, spontant, är ett änglabarn ett barn som dör sent i graviditeten (typ vid gränsen för när de skulle kunna leva utanför livmodern), ett barn som dör strax innan eller efter förlossningen eller som spädbarn.

Större barn skulle iofs också kunna vara änglabarn, bara för att man gillar tanken på att ens döda barn är en ängel.

Mina tankar om det hela!

Mycket intressant fråga.

Jag ser änglabarn/änglaföräldrar mer som en slags term för att beskriva den formen av tragedi. Jag tror inte samtliga änglaföräldrar är troende och ser barnen som änglar på riktigt så att säga. Möjligen är det lätt till hands att bli religiös och få viljan att tro på änglar när man genomlevt en sådan tragedi.

Själv har jag grym fobi för änglar (de riktiga vingprydda, inte de förlorade barnen) men jag förknippar inte termen änglabarn så tydligt med just änglar.

Jag tror inte heller termen används för att försköna i bemärkelsen "höja över det normala" utan mer för att lindra den smärta som vardagliga ord för samma sak kan ge.

Det finns ju t.ex. en massa omskrivningar för "att dö" och det är nog ingen slump. Många har svårt att hantera döden och därmed även det rätta namnet för detta. Det kan låta slutgiltigt och hårt. Därför används ofta lite "finare" ord när man talar om saken. Själv säger jag att min pappa dog men om jag pratar med någon annan vars kära har dött använder jag nog "gick bort", "somnat in" eller något annat ord. För att visa respekt.

Roisin Dubh; har du en fobi mot änglar?

Jag tycker att alla barn som dör blir "änglabarn" oavsett ålder, men när man läser om änglabarn så är de oftast små bebisar...

(Jag är väl lite barnslig men jag vill gärna tro att de som dör lever vidare i en annan värld & har det bra tillsammans med släktingar & vänner och sen när jag dör så möts vi igen, och det är ju en försköning av döden men ingen kan ju bevisa att det inte är så och det känns bra att fortsätta att tänka på döden som när jag var liten, lite fånigt kanske men det känns tryggast så )

Aaliyah,

Ja jag tycker såna där bokmärkes- och julänglar är grymt läskiga.

Jag tycker att uttrycket änglabarn är lite fånigt. Men sorgen är inte fånig förstås.

Ah, jag ar sa paranoid over min graviditet att jag tror att nagot kommer ga fel om jag skriver har. Sa nu ar jag jattemodig som skriver har!! (I need therapy, I know!! ).

Ett anglabarn for mig ar ett barn som har dott innan det blivit fott, eller efter det har fotts, men bara om det har behovt hjalp med att hallas vid liv.

Sen sa kan man ju tanka pa ett dott barn som en angel, men det ar inte samma sak som anglabarn i min hjarna. Man ar dock anglaforalder i bada fallen!!!

Har jag kranglat till det tillrackligt???

Roisin; vad kallas det, anglofobi?

Jag tycker att alla barn är änglar,en gåva från ovan. En del blir kvar här medan andra återvänder....

En intressant fråga
När mina barn dog för 7 resp 6 år sedan var det inte alls så vanligt med termen änglabarn. Dessutom har jag ingen känsla av att den uteslutande användes för barn som dött i magen eller strax därefteråt utan även större barn som dött blev änglabarn. För mig har det varit en benämning på vad barnet blvit mer än en beskrivning av vad som hänt.
Själv säger jag sällan änglabarn då jag inte tror att mina barn blivit änglar och då känns det lite fel för mig. Himlabarn däremot kan jag säga för det är där jag tror de lever idag.

När det gäller att man förskönar håller jag nog inte riktigt med dig. Jag skulle nog förr använda termen "att skona". Man skonar både sig själv och andra.

Det finns få lika effektiva konversations-stoppare som " ... jo, Victor, min döda pojk". De flesta vet inte alls vad de ska säga och knappt vart de ska ta vägen. Ordet död har en otrolig förmåga att få folk att börja flacka med blicken och desperat leta efter andra samtalsämnen. Tar man det lite försiktigt istället och säger "när vi förlorade Victor..." brukar de flesta fixa att höra det och kunna prata vidare - om det eller annat.

Sedan är det som du säger - det är fel och inte fult att ett barn dör och visst är det lätt att tycka att man istället ska prata om döda spädbarn. I teorin kan jag hålla med. I verkligheten vet jag hur avgrundsont det kan göra att säga "mitt döda barn". Det handlar inte om att försköna utan om att lyckas hantera den mardröm man befinner sig i.

Döden skrämmer mig inte, jag har inget svårt alls att prata om den, vare sig allmänt eller i samband med mina barn. Men ofta när jag säger just att Wilhelmina och Victor är döda påminns jag om att jag måste leva resten av mitt liv utan dem och det är inte alltid jag orkar ta in den verkligheten.

Lite OT men ändå inte...

Förr fanns det ju s.k. änglamakerskor, dvs kvinnor som "hjälpte" nyförlösta att komma runt problemet med barn de inte kunde ta hand om. Även där handlade det endast om spädbarn.

Så på sätt och vis är termen inte ny även om jag personligen aldrig hade hört den förrän jag såg den på nätet. Nu är det förstås ljusår mellan de gamla änglamakerskorna och föräldrar som förlorat sina barn men för barnen är ju utgången den samma.

Ett barn som var så litet att bara föräldrarna egentligen kände barnet, det kallar jag änglabarn. Antingen att babyn låg i magen eller precis var nyfödd. Föräldrar till änglabarn är nästan alltid ensamma om sin sorg just därför ....

För mej är ett änglabarn ett barn som dött. Som blivit en ängel.

Ingen som har nån mer åsikt om tidiga missfall och tidiga aborter?

MansonDust: Håller med dig, varför skulle bara vissa barn vara änglar? Begreppet passar på alla tycker jag. Änglabarn=ett dött barn. Verkar ju jättekonstigt att hålla på och dra upp en gräns.

Änglabarn = barn som dött och blivit en ängel

Så för mig skulle de inne fatta barn som ligger i magen fram ca v 6-8 till mellan 15-18 års ålder.. Ja de heter ju att man väntar barn så då borde de ju räknas som ett barn även från början..

sen är de ju jätte svårt att säga är ju så olika för alla, men skulle nog sagt att jag själv förlorat ett barn om de dött i magen (även tidigt i graviditeten)

Detta är bara min åsikt och har full förståelse för sånna som tycker annat....

Det är ju svårt att dra gränsen.

Alla barn är änglabarn? Jag är min mammas barn fast jag är 27.

Och att även i graviditeten i v. 6-8 eller vad som räknas tidigt. Ja man säger att man är med barn men lagligt sätt är ju inte barnet ett barn förräns i v. 28. Eller om det föds levande. Annars räknas det som först embryo och sedan foster. Men när övergången sker där vet jag inte.

Allt handlar väl om hur gemene man känner. Enligt lag var vår flicka ett foster och enligt många andra med. Hon föddes då död i v.22.
Men hon hade fingrar och tår som alla andra barn. Lite hår på huvudet, ögon. näsa och mun. till och med pyttesmå naglar.

Vidare säger man väl att fostrets hjärna uvecklas till tänkande m.m. i v.18 cirka, men den räknas inte som barn förräns i v.28.

Alltså kan du tänka i 10veckor utan att du för den sakens skul räknas som människa.

Min tjej kallar jag tjej eller vår flicka. Aldrig säger jag vårt barn och har nog bara få gånger nämnt henne vid ängel eller änglabarn.