Tråden för oss som precis blivit dumpade av sin partner

Hej alla.

Jag blev dumpad för en och en halv månad sedan och känner fortfarande mig deppig och ledsen eftersom jag älskar henne så fruktansvärt mycket. Anledningen var att jag förklarade öppet och ärligt om att jag ville att vår relation skulle må bättre av mer närhet och ville göra ett försök där, men det resulterade i att hon gjorde slut för att hon inte var kär längre. Vi var tillsammans i tre år och åtta månader ungefär, förlovade ett år och pratade om att skaffa barn.

Det är så svårt att gå vidare och svårt att bo själv i en lägenhet och veta om att hon kanske träffar andra när jag själv är så otroligt kär fortfarande. Det knäcker mig ibland.
Vad kan man göra för att underlätta den mentala terrorn?

"Helusa"

det där lät helt konstigt, bli en bättre människa av att gå i kyrkan och vända familjen ryggen? då är man en sämre människa i mina ögon och säkert i fleras. Min morbror går i sekt, han sket i hela familjen och släkten, vi har inte hört nåt från han på 10år! mamma var deppig över detta igår. Men har du hört någonting från honom på sistone?

"Anonym (nere)"

Ojdå, ja, jag kan verkligen förstå att du är nere. Varför var hon inte kär längre? det kan vill inte bara bli så helt hux flux! 3år & 8månader är inte lite och kan förstå att det är väldigt ensamt. Men det bästa man kan göra då man blivit dumpad, som faktiskt hjälpt mig (jag och kille kollade även på lägenheter och hade kommit så långt att vi skulle kolla på en, men de blev aldrig av) men det som hjälpt mig, är att inte ha någon alls kontakt med partnern/ex. För då vet man inte vad han/hon gör, och då får man ingen klump i magen, visst man kan undra men försök att låta bli det, man ska försöka vara så mycket med sina kompisar, hitta på roliga saker, etc. Prata med tjejkompisar. Jag gör så, och det funkar, och eftersom jag gjort det så ringde han mig tex. Igår och sa att han sakna mig, så det känns som att han är på väg tillbaka, men jag vet inte nu om jag vill :) men testa det, annars får jag komma med nåt annat förslag! MÅNGA styrkekramar från mig!

Tack för tipsen. Jag använder mig av stöd från mina vänner väldigt mycket och det är bra.
Känslorna domnar förhoppningsvis bort snart, även om jag vill att vi ska vara tillsammans.

Jag ska verkligen ta vara på tipset om att inte ses eller veta vad hon gör. Skitbra tips!
Det är ju det som får mig att må dåligt, när jag vet.
Dags att skärma av.

Hur går det för dig?

Anledningen vet ingen av oss. Känslorna försvann bara. Vi pratade en del om detta och det senaste halvåret innan det tog slut var mer en dans på taggar och förhoppningar om att hon skulle börja känna något för mig.

"Anonym (nere)"

ingen fara, berätta bara hur jag gjorde för att lätta på smärtan och det funkar. Vännerna är verkligen super :) hur det går för mig, jaru, vad kan man säga. Träffade han igår här hemma hos några kompisar, han sa nästan inte ens hej för han visste inte att jag skulle vara här. När jag var ensam med honom och kramade han för att säga hej, så höll han om mig as hårt, men sen då ena polaren kom upp släppte han taget & försökte verka cool, då vart jag sur. Men vi pratade inte så mycket. Han såg jätte ledsen ut och det gjorde lite ont, för det ser ut som att han har det hårdare än vad jag har. Jag älskar honom och kommer alltid att göra, och om han vill nåt mer, så kommer jag säkert säga ja bara för att han är så underbar då vi verkligen har det bra. Men om man inte har haft ett bra förhållande på länge så kommer det endå att förstöras i längden. Man kanske är ifrån varandra ett tag, några år eller nåt och mognar på, och om man nu skulle vara gjorda för varandra, så finner man varandra igen. Det är min teori iaf, för så tycker jag, tar det slut så är det ödet, då var det menat för en speciell anledning. Se på det som så! hur gammal är du föresten? :) hoppas det går bra!

Okej. Jobbigt att det blir hårt för båda.
Så är det för oss också, tror jag i alla fall, även fast jag troligtvis saknar henne mer än vad hon saknar mig eftersom hon gjorde slut och verkar vara uppe i nya raggningsfaser.
Jag håller med dig. Om det inte var detta så skulle det varit något annat. Om det skulle vart vi så hade det inte blivit såhär, eller så träffas vi igen. vem vet?

Jag har i alla fall skurit av kontakten med henne nu. >Det sista ska ut ifrån den gamla lägenheten bara, sen vill jag inte träffa henne på ett tag. Måste släppa det nu och det går inte när hon är i närheten. Speciellt inte när jag kan läsa och se vad hon skriver till andra killar - därav all bortkoppling av internetcommunitys och dylikt.

Jag är 27 år nu.

Det underliga är att det verkar som att hon gillar mig fortfarande. Det är jobbigt, och det blir att man målar upp förhoppningar om att köra på igen när så inte är fallet.
Allt är så svårt bara när jag är olyckligt kär :(

Hej anonym (nere)
Jag känner precis som du ang mitt ex, det tog slut av samma anledning som mellan er, han slutade älska mig säger han.
Han verkar ha gått vidare med sitt liv, springer på krogen och lever om, medans jag sitter här och gråter förtvivlat, över vad kan man eg fråga sig ??
Att man inte kan tvinga sitt hjärta att inse att det är dax att gå vidare, dax att se framåt, att inse att man faktiskt kan klara sig bättre själv ??
Vi ska också plocka bort det sista av hans saker denna vecka, sen så ska inte vi ses på bralänge heller, han tycker det är synd, men för min skull så går det inte , jag tycker för mkt om honom , tyvärr.
Livet är grymt ibland, vi får väl hoppas att ngt bättre väntar där framme, för utan hoppet har vi ju inget alls kvar.....

Jag är också dumpad. Nästan en vecka har gått...fortfarande jättenere...

Han och hans förra hade gjort slut. Vi träffades och hade det passionerat och trevligt under sommaren. Nu kommer han på att han ska tillbaka till henne.

Jag blev megadeppad! Han går tillbaka till nåt han lämnat...de hade det jobbigt länge innan de gjorde slut. Det var ett gemensamt beslut!

Hur kan han nu lämna mig för henne????

"Anonym (nere)"

Jo det är rätt jobbigt, men han verkade må mer dåligt än vad jag gojrde. Han kaske har insett vad han förlorat, och det kanske var mer än vad han hade trott. Så kanske det är för ditt ex också. Jo min kille skapar användare på sajter och kollar in vad jag skriver till andra, men jag får inte veta vad han heter, men nu är jag singel. Jag flörtar, men jag raggar inte för jag vill inte ha ett förhållande på ett bra tag nu som det känns, men vem vet, tiden och ödet avgör. Jo precis, hade det varit menat, så hade det nog fortfarande varit du och hon, och jag och han! vem vet, gud kanske har andra planer för oss :) Låter kristen som fan, men det är jag inte haha.

Okej, hehe jag är bara 17år ;p men många andra tycker att jag beter mig mycket äldre, vet inte jag, men jag har bara äldre kompisar. Den äldsta är 28, han är as snäll.

Jo, det är nog det bästa man kan göra i det där fallet, om hon nu ska försvinna ur ditt huvud bör allt försvinna, jag har ställt alla mitt ex's saker i städskrubben, så jag slipper se allt. Det hjälper, jag lovar. Kolla in vad hon skriver till adnra för då mår man bara dåligt. Ignorera henne totalt, så försvinner det. :)

"Anonym (dumpad)"

Det är kasst att vara olyckligt kär, samma som för anonym (nere). Men som jag sagt till honom, försök att se framåt, ta bort alla saker och ignorera honom. Det gjorde jag med min kille och stängde av alla känslor, tillslut gjorde det inte ont längre, känns som att jag gått vidare, även fast det bara gått 3veckor sedan idag. Det trodde jag aldrig, men alla vänner stöttade en och det känns bra, det är de jag & alla andra här i tråden är till för också. Blir det för jobbigt vet du att du kan öppna ditt hjärta för oss. Det kommer att gå bra!

"Anonym (Mia)"

Ja det lät inte alls trevligt överhuvudtaget! Varför vet jag inte, och om dom inte hade det så bra förstår jag inte alls. Hur länge sedan var det dom hade lämnat varandra då han träffade dig? Själv kan jag inte förstå hur man kan såra någon så, men jag har aldrig varit med om det, att jag eller nån kille gjort så. men man kanske förstår mer då man varit i samma situation. Förstår att det är jobbigt, skickar många styrkekramar.

Ts: De flyttade isär förra året och sen gjorde de slut i början på detta år, tror det var i feb-mars... Han störde sig mkt på henne och det kändes bara inte rätt sa han.... Vi träffades någongång i juni...och inledde sen ett förhållande några veckor efter... Han ville presentera mig för alla människor+ hans barn...han verkade seriös...

MEN nu vill han tillbaka till hemstaden, kompisarna, henne... Han trivdes inte här i stan, varken med att vara inneboende hos sin mor eller på nya jobbet....

Usch, så sorgligt. Jo, de hade haft helt slut i ca 5 månader när vi träffades...det borde väl räckt??