Hemglass!!!

Glassbilen har väckt min son flera gånger när den kört runt vid 20 på kvällen. 18 är väl okej, men efter 19? Nej tack.

MrsNelson: De ljuden är inte lika gälla som hemglass-signalen. Något med det ljudet gör min son rädd.

Mjao: Den kanske inte är ett problem för dig, men är det väldigt svårt att förstå att den kan vara det för andra? Speciellt om man har ett väldigt svårsomnat barn. (Inte för att jag har det, men jag kan ändå sätta mig in i situationen.)

MrsNelson: Jag tycker också att Glassbilen är småmysig, svensk kultur liksom. Men om jag fick min vilja igenom så skulle den sluta köra efter 18.

Mjao: Nej, men eftersom min son väckts och blivit vettskrämd vid ett flertal gånger och jag inte håller koll på deras tider då jag är ointresserad av glass (onyttigt och beroendeframkallande) så blir det ett problem. Dock inte så stort att jag skulle debattera om det om det inte vore för att frågan togs upp, vilket den gjort just här och just nu. Jag tänker inte åtgärda någonting, men att det är ett störande moment vidhåller jag, och det har jag all rätt att uttrycka här.

Dag som natt, mopeder, hög musik, fester, tung trafik, buller osv är ingenting mot glassbilens gälla melodi. Det är endast den som stör. Hade den skruvat ner ca 20 decibel så hade min son sluppit bli vettskrämd men alla hade hört ändå.

Kan man inte handla glass när man är i dagligvaruhandeln?

Du kanske borde flytta närmre Willys då, så barnen i ditt kvarter slipper vakna/bli rädda? Eller så kanske du borde dra ner på din glasskonsumtion. Akta så att du inte blir sockerberoende och/eller fet.

MrsNelson: Men då kanske du kan förstå att det är irriterande när Glassbilen kommer till mitt lägenhetskvarter, när tre livsmedelsaffärer ligger bara 500 meter bort? Om Glassbilen kommer till vischan och alla är nöjda med det så är det ju bra, men du skulle ju kunna försöka att tänka dig in i en annan situation. Eller, är det omöjligt?

Maximilius flicka: Jag irriterar mig inte på personen som arbetar som glassförsäljare i Glassbilen. Jag förstår att denne arbetar precis som alla andra och har definitivt inget emot den personen. Men jag kan inte gå ner och prata med personen, dels för att jag är ensamstående och inte kan gå ut själv utan att pälsa på min son precis när han är nerbäddad i pyjamas, och även för att jag är alldeles för blyg för att kräva min rätt till tystnad på kvällen. Alltså kan jag inte gå ut just då. Och när jag har tillfälle till det så har jag redan glömt bort att jag irriterar mig på oljudet. För så jädra mycket påverkas jag inte att hela min värld rubbas. Men nog tusan måste jag väl få skriva ner min irritation på ett internetforum.

Maximilius flicka: Min irritation är temporär, men dock ändå befintlig.

Teskedsmamman: Jag förstår inte, om problemet är så pass litet att jag inte lider mer än vad folk kanske har glädje av att Glassbilen kommer hit, får jag då inte lov att harmlöst sitta och avreagera mig lite istället för att helt och hållet stoppa Glassbilens framfart? Men ändå, du verkar inte vara lika tillbakadragen som jag om du nu både vågar ringa, maila och besöka företaget du är missnöjd med. Jag har inte ens självkänsla nog att göra någonting sådant. Sorgligt va?

Japp, jag behöver terapi. Ciao!

dannii: Jag blir förargad för att det är just något med glassbilens signal som gör min son väldigt rädd. Jag gissar på att det är den gälal tonen, eller att han helt enkelt uppfattar något ljud jag inte hör. Det finns inget annat han är rädd för, men när den signalen får jag trösta och avleda till tusen för att han inte ska börja gråta av skräck. Javisst kommer det att gå över och nej det är inte hela världen, men sluta med din nedlåtande ton.

"Det jag har varit med om i livet gör att jag aldrig hade irriterat mig på en glassbil.."

Kommentaren "det jag har varit med om i livet gör att jag aldrig hade irriterat mig" går att applicera på mycket, men när det gäller det här så är det mitt barns mående jag irriterar mig över att påverkas. Jisses. Ska vi jämföra livshistoria eller vad vill du? My god.

dannii: Javisst har du rätt att säga vad du tycker, men du kanske kan göra det på ett sätt som inte är nedlåtande istället. Allas situationer är olika.

dannii: Okej.