Grrr missfall

vad i helvete är det för mening med det hela. Vad f-n har man gjort för ont här i livet. Först förlora sin älskade och oerhört efterlängtade flicka i vecka 30. Glädjen att det bara är 10 veckor kvar. Nu om en vecka är det 4 månader sedan. Livet rullar på, tillbaka till jobbet och man kör det vanliga rejset fast ens inre är i trasor... Och så är mensen försenad i 8 dagar. Och gud vad man börjar grubbla och hoppas, ju längre tiden går hoppas ännu mer och tillslut har hjärnan bestämt sig för att man ska bli lycklig igen... nejdå... då är det som det blir kortslutning i systemet och så har vi ett tidigt missfall. Ska det vara såhär i all evighet eller vad är det frågan om??? Ursch blir så d-la arg. Sen går en miljon tjejer och gör abort för att de inte vill ha några bebisar just nu. Men en annan som gärna vill ha får bara besvikelse på besvikelse....
Ville bara skriva av mig min frustration över livet vägar...