privata lekplatser?

Jag vet inte riktig om jag förstod. Men ni var alltså på en förskolegård och lekte? För mig är det iaf självklart att det inte är en allmän lekpark och det är inget jag tycker är konstigt.

valmar

nej, det fanns inget som antydde på att det var en förskolegård, eftersom det inte fanns någon byggnad i närheten, utan bara skog. (Antagligen fanns byggnaden längre bort.)

Detta gjorde att jag kom att tänka på skillnaderna i olika kommuner och på skillnaderna i Sverige och i andra mer privatiserade länder. Vi har ju fantastiskt många allmäna lekplatser och även allmännyttan i naturen/skogen. Det finns besökare från tex. USA som avundas detta, för hos dem är väldigt mycket privat. Huvundfrågan är inte egenligen min insident, utan tanken på privatiseringar och vad detta innebär för tex. lekplatser:

"Vilken typ av samhälle är det vi vill ha? Fler privata lekplatser och färre allmäna eller många bra allmäna lekplatser som är till för alla?"

MSI
citat: "Att lekplatserna är färre i kommuner som varit blå hänger väl antagligen ihop just med att behovet är mindre i dessa kommuner. Tror inte det hänger ihop med att de borgerliga är mer elaka eller själviska. "

nej, jag har aldrig skrivit att de skulle vara elaka eller själviska, utan bara försökt diskutera skillnaderna i att mer allmänna platser privatiseras. men det verkar ju vara lönlöst.

En bekant till oss från USA, när han var liten och var på besök i Sverige, var han alltid så förvånad och lycklig över att det fanns så många allmäna lekplatser och att man kunde gå ut i skogen eller till en sjö och fiska. För det kan man inte i samma utsträckning i USA. Där är väldigt mycket privat mark och det finns inte alls lika mycket allmäna lekplatser.

så jag återgår till frågan: Hur kommer samhället förändras om det privatiseras mer? Kommer de allmänna lekplatserna bli färre och sämre? (dels för att efterfrågan blir mindre) vilka drabbar det?
Som jag ser det, i mitt inlägg ovan, så är Täby ett bra exempel, Du skriver att behovet skulle vara mindre och det är det i villa områderna, eftersom barnen leker på sina egna tomter. men det finns områden i kommunen med hyreshus (miljonprogram) och varför skulle behovet vara mindre där? självklart finns det behov av parker och lekplatser i såna områden, men politiken drabbar de som inte bor i villa.

(jaja... det verkar som det inte är så många som fattar vad jag snackar om, så jag får se om jag orkar fortsätta tjata, fråga och förklara)

Det verkar inte bara gälla kommunala/privata förskolors leplatser, en bekant till mig var och lekte med sin 1 åring på en lekplats i närheten av där de bor, då kom en annan mamma fram och sa att detta är faktiskt Brf XXXX´s lekplats och ni bor väl inte i Brf XXXX? Hon blev ledsen och visste inte vad hon skulle säga så hon gick därifrån, hon bor i en av tre fristående villor som ligger jämte bostadsrättsföreningen.
Jag förstår iof att de som äger/betalar för lekplatsen inte vill ha andra där som inte betalar för sig, emn vad gör det om en 1-åring sitter och leker lite i sanden, när det inte finns någon annan lekplats i närheten.

Axels mamma

ja, jag tror att vi i Sverige har blivit bortsämda med att vi haft det så bra med många allmänna lekplatser, så många av oss tar det för givet att de flesta lekplatser är till för alla barn, men samhället håller på att förändras.

Det stämmer det du säger med Brf, många hus i allmännyttan säljs ut och gårdarna som alla barn sprungit emellan och lekt, har blivit privata.
detta gör ju att barnen isoleras mer också. Jag tycker det är en tråkig utveckling.

tycker det också är en tråkig attetyd, för självklart ska det inte spela någon roll om en 1-åring sitter lite i en sandlåda som tillhör en Brf, även om han/hon inte bor där.

Tycker det verkade lite snålt av dom att ni inte fick komma in och leka när de änå var där. På skolan där jag jobbar händer det att barn familjer dyker upp på eftermiddagarna med sina barn...de brukar fråga om de får leka på vår gård och då svarar jag självklart JA! (Fast att jag egentligen hade kunnat avvisa dom då inga andra barn ska vara på området så länge som det är fritids.) Tror nog att du träffa på en vrång person som var väldigt uppe i vad som är mitt och vad som är ditt.

Mulena, jag förstår precis vad du menar och håller med till 100%.
Jag vill inte ha ett samhälle med fler privata och färre allmänna lekplatser. Konceptet i sig är direkt motbjudande. "Här får bostadsrättfäreningens små äppelkindade barn gräva glatt men DU, lilla vän, som inte bor i vår förening får stå utanför och vinka."
Jag kan tillägga att vi delar trädgård med en PRIVAT förskola och sonen leker där varje dag. Jag kanske borde betala en månatlig avgift för eventuellt slitage eller förbjuda sonen att gå ut på gården?
Fast de anväder ju sonens leksaker dagligen, det har jag sagt att de får bara de ställer tillbaka grejerna, men då kanske jag borde begära ersättning av dem? Jag tyckte nog att sonens bobbycar hade fått en liten repa...

Abyss

Vad skönt att några förstå vad jag menar.,

Tycker inte också du att samhället håller på att ändras sakta när det gäller detta?

Jag har ett annat exempel på en kompis som vuxit upp inne i stan. Hon berättade att kvarterets barn brukade springa över till de olika gårdarna, som på den tiden tilhörde allmännyttan. ALLA barn lekta på alla gårdar, men så är det inte idag, eftersom fler gårdar och förskolor blivit privata.

Hur ska detta sluta om fler hyreshus säljs ut till BRF? (som föresås från alliansen) Jag tycker det är en tråkig utveckling. Ska det bli som i Andra länder nu? färre allmäna lekplatser och fler privata gårdar och lekplatser?

Kan dessutom tillägga att vi bodde i villa när jag var liten med en jättetomt där kvarterets ungar hängde varje dag och spelade fotboll på vår gräsmatta även när vi inte var där eller åt middag i huset. Fast det är klart, min pappa växte upp i en prästgård där man trodde på att dela med sig, särskilt om man har lite mer än andra. Det handlar om vilken attityd man har till sina medmänniskor. Vår gräsmatta var inte snygg efter den behandlingen men tomten var alltid full av liv.

Mulena, vi postade samtidigt. Jag känner absolut av förändringarna och oroar mig för vilket samhälle sonen kommer att växa upp i.
Jag hade en bekant från Chile på besök en gång. Hon tillhörde den Pinochet-vänliga överklassen men blev helt imponerad av friheten här, att kunna gå vart man ville och vår allemansrätt.
Jag har själv sett vakter med maskingevär posterade utanför privata egendomar i Chile så jag vet vad hon har att jämföra med.
Hoppas att vi aldrig kommer dit.