Mitt fel??? tog jag mitt barns liv utan att veta de???

När jag fick missfall så fick jag reda på att det inte var nått fel på barnet va dom kunde se och att jag hade fått missfall pga all stress ja genom gick. Jag hade int kunnat berätta för pappan att jag var gravid varje gång jag försökte så tryckte han ner mig så ja tappade modet. han lämnade mig för sitt ex vi hade inte vart tillsammans länge men tillräckligt länge för att jag skulle bli gravid. Han vet nu om det men fick först reda på de i somras och tror han klandrar mig till en viss del gör ja de med men saken med honom e att han kan verkligen trycka ner en psykiskt och kan va riktigt elak vissa stunder och eftersom han ville ha sitt ex tillbaka så va han väldigt avstötande mot mig när ja ringde och sa att vi måste träffas och prata... de va ju ja som stressade upp mig inför att berätta det och jag som stressade upp mig med hur jag som int ens fyllt 20 vid det här laget inte hade fastjobb skulle klara att antagligen bli ensamstående mamma.. det är väldigt jobbigt att klandra sig själv speciellt när jag verkligen ville ha barnet (Cazzie) och det blev ju inte bättre när läkaren säger att det antagligen va stress relaterat.. de va ju jag som stressat, känns overkligt att tänka att jag tatt mitt eget barns liv på ett sådant sätt..

Ber Cazzie om förlåtelse nästan dagligen, älskar verkligen henne och ville verkligen ha henne... hon va och är min ängel, det barn jag aldrig fick behålla..

// Marielle änglabarnet Cazzie's mamma