Mitt fel??? tog jag mitt barns liv utan att veta de???

Älskade lilla tjej!

Hur skulle det kunna vara ditt fel? Omgivningen fanns inte där för dig och du var en skrämd flicka, som bar på en börda, som var omänskligt stor!
Den växte till en skam..eftersom du inte har pallat att berätta det förrän nu. Det är så typiskt oss mammor, ska du veta: Vi anklagar oss nästan alltid, när det gäller våra barn.
Jag är så glad över att du kommit ut ur den hemska tystnaden. Den är för mycket för en människa att bära.
Ditt X- han var inte förmögen att ta till sig något annat än sig själv. Du och Cazzie fick inte plats.- han hade inte ens tid att lyssna,,på någon mer än sig själv.
Åh,, en liten flicka som burit så mycket ensam och så länge..
Hoppas att du kan hitta rätt i din sorgelabyrint. Man går in i så många väggar där och får falska sanningar.
Du är fullständigt oskyldig till Cazzies himlafärd-

Det vore bra, om du kunde kontakta en kurator.. Det hjälpte mig. Hon vet hur man ska ta sig igenom svåra tankegångar. Det behövs utbildade människor omkring dig...och din underbara kille. Men han kan inte göra det här ensam. Sök råd och hjälp. För din egen skull. Du kommer vidare och livet blir ljust och nytt.

Kramar hårt!
Pia