Jag är så rädd för att dö!

Tack, ska kolla upp den!

Jag har också läst "befriad från ångest" Tyckte den hade mycket att ge även om den mest handlar om panikångest samt att den är väldigt amerikansk. Men man kan plocka det som passar.

En annan bra bok är "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver. Många bra övningar i den. I samband med den skrev Åsa Nilsonne boken "Vem är det som bestämmer i ditt liv" Har inte läst den än men den verkar också jättebra. Konkreta tips även i den.

Jag har jättesvårt att släppa min oro, det känns lite som att om jag gör det, då går det illa. Jag oroar mig för att vara beredd på allt det hemska som kan hända. Jag känner också igen det där med "bad feeling". Är dessutom väldigt mån om att alla ska tycka om mig och vill absolut inte göra fel eller göra någon annan ledsen. Är usel på konflikthantering. I alla fall expert på att undvika dem.

Det jag har kallas GAD- generellt ångestsyndrom och innebär att man har lite ångest för allt möjligt och oroar sig varje dag. Behöver inte vara särskilt svår ångest men det hindrar en ändå lite i ens dagliga liv. Tydligen kan det bli värre med åren och lite hjälp på traven från en psykolog vore nog bra. Har hittils inte tyckt att det kännts tillräckligt allvarligt. En kurator var lagom.

Ångestsyndrom och depression är nog inte samma sak men man kan ju lätt känna sig eller bli deprimerad när man hela tiden går och oroar sig. Jag fick en utmattningsdepression av det, det tog all min energi.

Min kurator sa att människor med denna typ av ångestsyndrom är de bästa lärarna, skådespelarna och poeterna.

Och det är inte dum-huvuden som får denna ångest heller, har jag läst..

Jaha du.. Det är ju jag specialist på också nämligen! Därför anade jag att du också var "sådan".

Jag har brutit dessa scanarion (så gott det bara går..) genom att säga åt mig själv att jag ska ju inte sitta och hitta på, fabricera ihop scenarion om saker jag inte har en susning om!

Påminn dig själv att det är dina föreställningar som orsakar din ångest, inte ren fakta så att säga!

Kram gumman!

OJ!
Låter som mig nu inatt!
ibland händer det att jag inte alls kan somna för att jag är säker på att jag ska dö i sömnen. Detta händer kanske en gång varannan månad så egentligen påverkar det inte mitt liv nämnvärt.

Men just inatt var det jobbigt, när jag la mig så stack det till ibröstet och genast tror jag att jag ska få en hjärtattack i sömnen..... Så nu kan jag inte sova utan sitter och gråter framför datorn och försöker hitta nån som var vaken. så hittar jag detta som beskriver mig perfekt.

Det jobbiga är att man ska ju vara pigg imorgon för att ta hand om sin ettåring.

har funderat lite när detta händer, oftast har det varit en händelserik dag och lite stressbetonad.

För ungefär 2 år sedan fick vi en djup sorg i familjen och det har kommit lite av dessa ångestattacker (kallar dem det eftersom de känns ångestfyllda) oftare. Plus att jag haft lite svårt frö stressade situationer.

Inte kul att nån mer är drabbad, men skönt att man inte är ensam och att det dock inte är "så faligt".

Hm...ingen mer vaken här.
Ska försöka att komma isäng, får väl bli att man läser tills kroppen somnar av utmattning...

du behöver inte vara oroligt för att nått ska hända dig i sömnen,, jag brukar ofta få hugg i bröstet o det kan bero på många saker, stress, inflammation i revbenen o nerver ( som jag har men det är inget farligt bara obehagligt) eller ren rädsla! sov gott o var lugn så ska du se att du vaknar upp imorrn med din ett åring som skriker! godnatt

TS och alla ni andra. Man kan aldrig veta hur ens man/barn skulle reagera om du skulle dö. Det vet man inte förns om det skulle hända. Dom kanske skulle ta det bra eller få en chock. Det där är så olika.

Tycker det låter väldigt konstigt att sitta och tänka på sånt. Herregud ni kastar ju bort er tid på någonting som kan hända alla fast vi inte vet om det förns det ev. händer! Så snälla...tänk på nåt annat. Era barn t.ex som LEVER här och NU!! Och det måste vara himla jobbigt för er partner att ha nån som tänker så himla negativt om allt. Jag hade inte orkat om min sambo höll på så.

Och vi ska alla samma väg vandra i slutet ändå....