Jag är så rädd för att dö!

Villhabäbis: Tack för de orden. Nu lyckades jag somna till slut. Fick sovit 4 timmar och var helt slut i förmiddags, men mår betydligt bättre nu.

Nu kommer det förhoppningsvis att dröja nån månad tills det händer igen! Så kommer säkert sova som en liten spädgris i natt!

 Och du anar inte hur jobbigt det är för personen som känner så här!

Anonym (ledsen mor): Avskyr också den frasen!!!

Men det beror nog på att mitt första barn "vandradew iväg innan vi han lära känna henne....(PSD  i magen vecka 40+2)

Usch vad jag stavar illa idag (dags att lämna datorn?)

Skulle stå: Mitt första barn "vandrade iväg" innan vi hann lära känna henne

nattmara: Åh nej, vad ledsen jag blir att höra det! Ja, man kan ju tycka att hon kunde fått vara med här hos "oss" först...!

Min mamma förlorade ett barn vid förlossningen. Min farmor tyckte att "jamen, han har det ju bra nu". Klen tröst! Mamma var nära att smocka till henne, har hon berättat.
Sorry, lite OT!

Beklagar er stora förlust! Kram!

Kunde varit jag själv som skrev det..................kusligt:)
Min mamma gick bort när jag var 15 år....min bror 7 år....
och min lillasyster 2 år.......
vi har klarat oss bra......men förstår dig till fullo..tänker oxå på det dagligen....
jobbigt som fan....suck:)

Det verkar vara väldigt svårt för de som aldrig känner av den här oron att förstå oss. Om det bara vore att välja att sluta oroa sig skulle ingen av oss sitta här och skriva. Som några skrivit tidigare så är detta tvångstankar och det är oerhört svårt att sluta med. Det är därför man kan behöva gå i terapi. Tips som "Skärp dig" hjälper tyvärr inte, även om man verkligen måste säga det till sig själv emellanåt. Men visst, både vi med ångest och våra partners lider nog av detta.

Måste vara underbart att bara kunna leva här och nu, det är mitt mål och min dröm.

TS, jag har aldrig sagt att jag tror du skiter i dina barn. Men jag menar bara att de tankarna och tid det tar att sitta och oroa sig för att dö kan man ägna åt något bättre? Tycker inte du det med?!

Och din mening; Grattis till dig att du inte är rädd och lyckas vara förnuftigare än vi andra...

Jag är glad att jag inte är rädd för nåt jag inte vet nåt om och kan styra över, men förnuftigare än alla andra? Menar du att du tycker att dina tankar är bra för dig själv och andra? Det lät så ironiskt mot mig på nåt sätt.

Jag tycker det är tråkigt att du ska uppfatta mitt inlägg som du gör, jag menade bara väl och trodde den här tråden var till för att du skulle få lite råd och tips om hur du kan få bort dina tankar. Men ärligt talat känns det mest som om alla tycker era tankar är normala och spär på ännu mer. Så vem vet, det kanske är mig det är fel på som inte har rädsla över döden och det oförutsädda.

Nää, Anonym, var glad över att du inte oroar dig för det du inte vet något om! Önskar att jag också var sådan, helt och hållet! Det är ju det som egentligen är det enda förnuftiga!
Så om jag pratar för mig själv så är då jag tacksam över inlägg från personer som inte är drabbade, som kan ge sin syn på saken!

Och jag är verkligen tacksam över att ha en man som orkat med mig och depressionen jag haft! Det har ju inte varit lätt alla gånger för honom heller!

Vad bra! För jag skriver endast för att hjälpa, inte att stjälpa.

Det går att bli av tvångstankar, bara man vill själv!

Ja, det förstår jag att du gör!

OM jag vill bli av med dem! Jobbar stenhårt på det! Och har gjort det de senaste 1,5 åren.
De duger ju inget till!

Jag har också känt rädsla för att dö.
När jag var ung och min döttrar var små var det jätte jobbigt.
Nu är dom vuxna och jag är inte lika rädd för att dö.
Men läs gärna böckerna som medsyster rekomenderade med Anna kover
Så kommer det säkert att kännas lite bättre.
Och att gå till psykolog är i bland en bra lösning på sitt problem.
För det är du som bästämer hur du vill jobba med ditt problem hos psykologen.
Hon får betalt för att hjälpa till i sitt jobb.
Är man inte nöjd,så har man rätt att helt änkelt byta.
Det blev långdraget medelande.
Lycka till med allt kramar Agnetha.