Hej
Är det nån fler än jag som lever i ett destruktivt förhållande?, eller levt i ett som ni har tagit er ut ur?. Och hur upptäckte ni att det var destruktivt, och hur tog ni er ur det om ni har gjort det?. Denna fråga är riktad både till män och kvinnor.
Jag förstår också mer och mer hur destruktiv jag varit i många år.
Men han alltid försökt att skuldbelägga mig...det är alltid mitt fel att det blir som det blir...mitt fel att han blir vansinnig för om jag bara kunde lära mig att vara tyst så skulle vi aldrig hamna i dom situationerna.
Vet hur jag kan vara, men jag måste ju få säga vad jag käner och tycker utan att ständigt bli nertystad.
Eller har jag fel??
Vet inte dugg vad som är rätt eller fel känns det som..
Anonym: Behöver inte vara ditt fel! Brukar inte vara bara en persons fel, utan man är bara olika som individer...
Du kan gå till vårdcentralen och få REMISS till en psykolog. (Inte kurator, de har en kortare utbildning!) Alla har rätt till psykolog från vårdcentralen, på minst ca 13 timmar....
Beskriv för läkaren hur du mår och att du vill träffa en psykolog!
Jag är så förvirrad...han har i alla år talat om för mig att jag är ego och d et är bara jag som gäller, men det är jag som i alla år tagit hand om allt.
Barnen, huset, hemmet, trädgården, bilen mat och tvätt och städning...kan inte förstå var i det hel jag är ego.
Han har själv tillbringat tiden framför datorn och inte alls tagit något ansvar....vilket bidragit till en stor del av min irritation och att jag gått på honom...
Men han har alltid sagt att det är jag som driver honom till det och att han blir så arg...tror ju till slut att det är så...
Jag har bara haft destruktiva förhållanden. ( Två förhållanden, mina enda ) Min före detta tillät mig inte att ha egna åsikter. Han valde mitt tvättmedel, mitt schampo och klankade ned på mitt sätt att vara. Till slut kändes det som om han tagit bort mitt eget "jag ". I många år intalade jag mig att jag älskade honom trots att alla vänner sa åt mig att vakna upp. När han gjorde mig fysiskt illa framför mina barn vaknade jag upp och förändrade mitt liv. Levde sedan med mina egna åsikter och hade ett bra eget liv tills jag blev kär på nytt efter några år. Min nye kille låter mig ha mina egna åsikter och kväver inte alls mitt jag. Men..han ljög om många saker innan vi flyttade i hop och skaffade barn. Verkligheten kom i kapp, han har tusenfallt med skulder. Han har inga pengar och vill inte söka jobb. Jag står för allt. Jag känner mig så nedbruten eftersom jag tar allt ekonomiskt ansvar. Jag har väl mer eller mindre vaknat upp. Jag har sökt hjälp, ska få prata med en kunnig om min situation. Ett litet steg på vägen. Vad som gör förhållandet destruktivt ? För att förhållandet inte kan utvecklas och vi inte lever under samma villkor.
Jag tror att det krävs 2 för att få fram en destruktiv relation.
Inte nödvändigtvis två destruktiva människot, men en som kräver och en som föder. Man kan inte lägga all skuld på bara en person. Det kan vara en person som har det största problemet men man är ändå två.
Sedan finns det givetvis undantag. Vi har ju läst om oerhört våldsamma relationer där ena parten systematiskt misshandlar den andra, kontrollerar allt från, som anonym skriver ovan, schampoosort(!).
Men att en av parterna är mer grälsjuk än den adra utlöser nog inte en destruktiv relation om inte den andra parten har en läggning för det också.
Otroligt vad många svar, det finns alltså fler som förstått att nåt är fel på dem eller sin partner. Och där något måste ändras och förändras för allas bästa
Gaidin, Ja det kanske är sant att det krävs två för att ett förhållande ska bli destruktivt. Undrar vad det är i mig som gör att jag hamnar i sådana förhållanden ? För min del har det alltid känts som om det är mina partner som varit det enda problemet, inte jag 
Kanske jag har svårt att se mina egna fel och brister..
JO, men om man då inte vill bryta relationen utan laga den. Vad i helsike gör man?!?
Ja det undrar jag med...hur gör man?
Eller är det bara att acceptera och försöka gå vidare??
Jag ska till en yrkesmänniska för rådgivning om mitt förhållande. Denne person har både jag och min sambo träffat var och en för sig. Hon står inte på någons sida, hon vill bara hjälpa oss att kanske " klara " av att leva tillsammans. Tycker det känns jätteskönt att gå. Nästa steg är att träffa oss båda tillsammans.