Hej
Är det nån fler än jag som lever i ett destruktivt förhållande?, eller levt i ett som ni har tagit er ut ur?. Och hur upptäckte ni att det var destruktivt, och hur tog ni er ur det om ni har gjort det?. Denna fråga är riktad både till män och kvinnor.
Tänk på detta: Man kan även sakna sin fiende när den försvinner.....pga VANAN. Så saknad är inte nödvändigtvis äkta kärlek.
Ni verkade inte vara bra för varann, vad jag förstår.....
Nej mycket är säkert vanan...rädslan för ensmahet..fruktansvärt.
Vi är säkert inte bra för varann, men han vägrar inse det.
Har alltid haft en väldigt stark kärlek mellan oss, men känns som den verkligen fått sina törnar nu.
Känns som jag kastat mig utför ett stup nu...vet ingenting och känns som att jag ångrar mig, men samtidigt vet jag ju hur det blir om han flyttar hem igen...hur gör man????
Självklart innebär det massa räödsla, oro och en viss tomhet att det tar slut mellan er.... Det är en del av att det tar slut...
MEN känslan är tillfällig! Du kommer snart att ha brutit bindningen som finns mellan er....för det finns alltid ett starkt band av minnen, närhet, drömmar och hopp ett par emellan....som nu allt gått "förlorat"...... Det tar lite tid, men var tålmodig!! Känslan kommer att försvinna och du kommer att bli en starkare människa i längden!
I mitt fal tror jag det är en kombination.
Som Anonym skriver; Hon har en störning och hans reaktion på den förstärker problemet.
Ungefär så kan jag uppleva mitt förhållande. Kombinationen gör att det blir ännu värre. På så vis kan ju båda hitta en ny partner och bli lyckliga. Men det är ju inte så enkelt.
Jag tror att en relation som är som en bergodalbana gör att man får starkare känslor, både positiva och de negativa. Detta gör att förälskelsekänslorna finns kvar längre.
Det som händer i kroppen vid en förälskelse är väldigt likt en psykos. Om man blir lämnad i det stadiet så kan man bli väldigt sårad, svartsjuk o s v. Man får en "ägandekänsla" över sin partner.
Vem som helst kan ju förstå att det inte håller i längden. Det är nog tänkt att de känslorna skall vara 1-3 månader men om det pågår längre tider så blir det ju oerhört påfrestande för kroppen och även för psyket. Detta i sin tur förstärker destruktiviteten och även passionen, vilket gör det till en cirkel som är svår att ta sig ur.
Bara en teori...
Men hur håller man sig kvar vid att det man gjorde var det enda rätta??
Nu har det gått en vecka och sorgen är överväldigande och ångesten likaså.
Nu minns jag bara det som var bra...det fina...och allt hemskt och svårt suddas sakta ut.
Försöker tänka tilbaka på hur det var, men det försvinner bara bort.
Ledsamheten knäcker mig.
Var beställer men boken Kvinnor som älskar för mycket? finns de på nätet?
Kan känna igen mig i det Gaidin skriver.
Vårt förhållande har i 12 år varit himmel och helvete.
Och att just detta förstärker känslorna för varann...det klassiska att vi kan inte leva med varann men inte heller utan varann.
Vi har alltid haft en stor passion för varann och ingen man har fått mig stt känna mig så älskad, men han är den som gjort mig mest illa också.
Innan han flyttade kändes det som om vi skulle ta död på varann rent prykiskt.
Vi har gjort en timeout, sen får man se vad det leder till.
Egentligen så vet jag nog vad som är det bästa för oss båda ...kanske därför jag sörjer så redan trots att det inte är slut.
Gaidin: Självklart är det inte enkelt.....jag försökte bara uppmuntra... Jag vet att det är hemskt svårt....
"Jag tror att en relation som är som en bergodalbana gör att man får starkare känslor..." - det är just det fenomenet som boken jag nämnde handlar om. Att vissa människor helt enkelt attraheras/blir mer kära av den turbulensen.....(om jag förstog dig rätt?)
Jag har också alltid varit sådan. Vet hur det känns. Dagarna varvas med lycka- sorg- hopp- gråt- lycka......och så går veckorna, månaderna... Och man sitter fast.
Anonym: Påminn dig själv om varför ni gjorde slut, för det finns en orsak. Det känns hemskt ensamt just nu, jag vet.... Och det tar tid att hitta sin nya identitet som inte längre är "vi".... Men ta det bara sakta och lugnt. Han lever och finns kvar, inget är kört för evigt. Är det meningen att det ska bli ni så KOMMER det att bli ni ändå! Men det låter ju som att ni behöver vila ifrån varandra nu. Så fokusera på din egen själ och på vad du vill göra som gör dig glad...
Det tar lite tid, men du kommer att bli lycklig igen!
www.adlibris.se är en ypperlig bokkälla på internet.
Hur man står fast vid sitt beslut? Jadu... Om du kommer på det så berätta för mig, det är ett av mina största problem. Så många gånger som vi gjort slut för att sedan, under tiden vi diskuterar bodelning sitter och kramas i stället...
Anonym: Boken finns att köpa både på nätet och butik.