Förklara ateist för mig !!!!!!!!!!!!!

Att vara ateist är att inte tro på nånting alls. Ingen gud, inget efterliv, vi är bara här på jorden och gör det vi gör (vilket egentligen borde betyda att man kan strunta i moraliska eftertankar).

"Att vara ateist är att inte tro på nånting alls. Ingen gud, inget efterliv, vi är bara här på jorden och gör det vi gör (vilket egentligen borde betyda att man kan strunta i moraliska eftertankar)."

Fast det påståendet kräver ju att religioner skulle ha något med vår moral att göra vilket förstås är helt felaktigt.

Jag anser att den största delen av moralitet är baserad på just religioner, därför skrev jag så.
Vad annars är den baserad på?

"Jag anser att den största delen av moralitet är baserad på just religioner, därför skrev jag så. Vad annars är den baserad på?"

Hur förklarar du då likheterna i svar på de undersökningar som gjorts med människor ifrån olika kulturer och religioner angående deras moral? Finns flera stora undersökningar där folk testas hur de reagerar på moraliska dilemman och svaren skiljer sig väldigt lite mellan isolerade djungelstammar och moderna storstadsmänniskor.

Det jag försöker säga är bara att vara ateist inte alls innebär att man saknar moral eller kan göra som man vill, det där är bara en myt som kyrkan använt i alla år för att försöka smutskasta oliktänkande (Med stor framgång kan tilläggas).

En liten fråga nu ...

Ge mig ett bra svar nu ler ..

Hur många av dem som skriver här inne är verkligen Aeteister ?

Sådana undersökningar har jag aldrig sett. Men de kanske har samma moral eftersom de förmodligen också har religion i deras lilla djungelstam.Jag har ju aldrig ens påstått att man saknar moral om man är ateist. Jag skrev "vilket egentligen borde betyda att man kan strunta i moraliska eftertankar", inte att man faktiskt saknar moraliska eftertankar.

Jag skulle nog inte kalla mig ateist, men min sambo är ju det.
Men det spelar ju ingen roll, atiesm är inte en tro, det är ju en brist på tro, så det är inget som bara atiester är mest insatta i.

Enligt SAOB: Ateist = "BETYDELSE: person som förnekar (l. icke tror på) tillvaron af en (personlig) Gud; gudsförnekare."

"Hur många av dem som skriver här inne är verkligen Aeteister ?"

Ganska få förmodligen, de flesta som slarvigt kallar sig ateister är egentligen agnostiker. I vardagligt tal spelar det oftast inte så stor roll då bägge på ett eller annat sätt tar avstånd ifrån religioner men som sagt de flesta är nog inte ateister.

Ateism, eller att vara ateist innebär att man inte tror att det finns någon gud, gudomlighet, skapare eller liknande.
Ordet kommer från grekiskans A-theos vilket betyder Utan-Gud.
Ateister kan delas upp i implicita ateister, de som inte tror på gud men inte gör någon stor sak av det, respektive explicita ateister som aktivt förnekar existensen av någon gud.
En annan vanlig indelning är svaga (negativa) ateister som saknar övertygelsen att gud finns och starka (positiva) ateister som är övertygade om att det inte finns någon gud.

Ordet har historiskt ofta använts även om de som haft en annan tro.
Romarna kallade exempelvis de kristna för ateister eftersom de inte trodde på gudarna i romersk mytologi.

Ateismens rötter!

"Människan har resignerat inför tanken att det inte finns någon Gud och ordnar, med varierande resultat, sitt liv på egen hand, utan att ta Gud med i beräkningen."
(The Sources Of Modern Atheism.)

*Ateism innebär att man förnekar Guds existens eller hans myndighet, eller
bådadera.*
Ledande ateister Karl Marx - Ludwig Feuerbach - Friedrich Nietzsche

I mitten av 1700 - talet fick filosofen Denis Dididerot i uppdrag att översätta
ett uppslagsverk i ett band från engelska till franska.
Det han åstadkom överträffade emellertid vida hans uppdragsgivares förväntningar.
Diderot ägnade nämligen de närmaste trettio åren åt att sammanställa en "Encylopédi", 28 band, som i hög grad präglades av den tidens anda.
Även om Diderots Encylopédie innehöll många nyttiga upplysningar, var det
mänsklig vishet den lade tonvikten på.
I bokverket "Great Ages Of Man heter det: "[Den] vågade förkunna den [filosofiska] radikala åsikten att människan kunde förbättra sin lott om hon lät förnuftet vara ledstjärna i stället för
tron."
Ämnet "Gud" undveks nogsamt.
I boken "The Modern Heritage" förklarar: "Genom sitt val av ämnena klargjorde utgivarna att religion inte hörde till de ting som människor behövde veta något om."
Det är därför inte förvånande att kyrkan försökte få verket indraget. Justitiekanslern brännmärkte det som samhällsomstörtande och hävdade att det undergrävde landets politik, moral och religion.
(Detsamma gällde Bibeln ett tag i historien)

Trots allt motstånd beställde Diderots Encyclopédie av omkring 40000 personer
- ett häpnadsveckande antal, med tanke på det skyhöga priset.
Det var bara en tidsfråga när dessa ateistiska strömningar skulle utvecklas till fullständigt
förnekande av Gud.

Vare sig de har lagt märke till skrymteriet inom religionen eller inta, kan
många ateister helt enkelt inte förena tron på Gud med lidandet i världen.
Simone de Beauvoir sade en gång: "Jag hade lättare att tänka mig en värld utan
en skapare än en skapare behäftad med alla de inkonsekvenser som finns i världen."

Jag är vad man kan kalla explicit ateist, jag är aktivt förespråkande att det inte finns någon gudomlig makt, varken gud, ödet eller "den heliga naturkraften". Med det senare menar jag följade (exempel, faktiskt taget ur verkliga livet):

Jag är ledsen att ditt barn dog, det är väl naturens sätt att rensa.

Jag tror alltså inte heller att det finns någon helig naturkraft som väljer och vrakar, liksom gud eller något annat. Detta brukar jag ofta tala om också, tyvärr är det så att det är mer acceptabelt att försöka övertyga någon TILL än FRÅN en religiös övertygelse. Tänk om jag skulle gå och knacka dörr och säga: Det finns ingen gud, ingen jesus, inget öde och ingen kraft större än oss själva. Här har jag en liten skrift om att leva just nu och att det är en själv som bestämmer vad man ska göra av livet.

Vad däremot gäller moraliska eftertankar så är det ju inte så att jag tänker att jag kommer straffas efter döden på grund av det dåliga jag gör nu, däremot inser jag att om jag gör något omoraliskt så kommer jag att straffas nu i detta livet, eftersom de flesta omoraliska handlingar är antingen a)straffbara enligt lag eller b)socialt oacceptabla. Alltså tycker jag inte att det är okej att vara otrogen, jag tror bara inte att någon högre makt kommer straffa mig för det, däremot kanske min sambo lämnar mig, så då har jag fått ett straff ändå.

Jag är ateist.

Jag varken kan eller vill tro på något som inte är sant.

Jag ser hellre den krassa verkligheten som den är (eller tycks vara) utan att försöka hitta på en massa fantisier att filtrera min världsåskådning igenom.

Eftersom vetenskap inte är en religion, så är det en annan form av tro. Jag tror på att det bästa sättet (för mig) att se på världen är via vetenskap, det existerar inom mig inget som drar mig mot att tro på något övernaturligt. Jag har evolverat bortom den genen... Det är lite svårare att veta något om ateister än om religionstillhörare - eftersom det inte finns något som förenar ateister, mer än avsaknad av tro på gudar. Finns ingen "ateistkyrka", ingen "ateismens heliga skrift".

Själv är jag ärkeateist och skeptiker.