Styvmamman from hell

Har inte läst hela tråden utan bara de ts skrev först och jag kan bara säga: Jag förstår om du är skitförbannad och ledsen.
Hoppas de ordnar sig.
Tycker det är otroligt osäkert av styvmamman om hon fortfarande är svartsjuk efter 8 år.

anna01 -> Det är drygt 10 år sedan jag lämnade honom. Trots det är hon svartsjuk. Hörde henne säga det själv så sent som ifjol. Jag tror dock inte att svartsjukan grundar sig i att hon verkligen på fullt allvar tror att jag skulle hångla upp maken så fort hon vänder ryggen till utan snarare beror den på att hon har dålig självkänsla. Fast... resultatet blir detsamma.

Hur som helst en förbaskat Tråkig situation

*Suckar* också...

Varför varför varför ska det bli så??

Tänk så många barn som inte mår bra över alla nya familjesituationer plast mamor och plastpappor hit och dit

Ännu värre är svartsjukan som förstör så mycket i onödan.

Önskar er lycka till......

Kobje -> Eller hur! Vi var ju så bra vänner, vara färdiga med varandra och så pass vänner att vi pratade med varandra flera gånger i veckan om allt möjligt. Jag gav honom råd när han inte förstod sig på tjejer han träffat, han lånade ut bilen till mig om jag behövde etc, etc. Vi var som syskon.

Kanske är jag som är svartsjuk på henne? Låter nästan så nu, va'? > Nä, menar bara att det är så onödigt.

..ja stackars även tex. farmor som blir tvungen att stå ut med en sådan svärdotter...men hoppas iaf att barnen själva kan ha en bra relation med tex. farmor och farfar..

..kanske måste ni ge upp detta med umgänge med pappan och istället satsa på alla andra släktingar ni ändå har runt omkring..
Jag tror inte att föräldrar måste vara det enda viktiga i barns liv utan däremot kan ju andra ansvarsfulla vuxna som bryr sig om barnen också ta plats som förebilder och få en viktig relation till barnen..

Det är inte så att man inte klarar sig om man tex. inte träffar sin pappa varje vecka.. (jag är skilsmässobarn och såg min pappa endast ca. 1-2 gånger/år sommarlov och jullov och min styvmamma så att säga var orsaken till att vi inte kunde träffas mer än så...hon var inte i klass med styvmamman dina barn har men jag känner igen den svartsjuka typen..) Iaf. så är det så att vi inte mådde bra av att träffa den kärringen.. och då fick tyvärr umgänget med pappan stryka på foten det med.. men som sagt ibland överväger tyvärr inte det positiva det negativa med en relation.. ..

Men jag tycker som sagt ändå synd om dina barn som har hamnat i kläm..men som sagt. Det viktigaste är ändå att dina barn får många människor omkring sig som bryr sig om dem och att det får positiva erfarenheter i sina relationer till andra människor.

Jag tror alltså umgänget med den här styvmodern skadar dem i längden mer än vad umgänget med pappan hjälper...

Jo, farmor har hamnat i kläm. Vill vara lojal mot sonen men han beter sig som skit så hon skäms fast det inte är hennes fel. Vi har bra kontakt med rsten av hans släkt, jättebra kontakt faktiskt. När jag berättade för farmor att jag var gravid sa hon "Å, så roligt att bli farmor igen!". I nästa andetag insåg hon att det inte var hennes son jag väntade barn med den här gången så hon frågade om hon fick bli låtsasfarmor i alla fall

Jag har egentligen redan gett upp umgänget. Han är inte pappamaterial så länge han är tillsammans med styvmor. Men barnen måste komma till den insikten själva, tyvärr. Jag kan ju inte gärna tala om det för dem... Men den insikten svider för dem.

ja tur du har sån fin kontakt med farmor iaf. o va ql att hon är glad över ert nästa barn också även som du säger att hon kom på att hon bara blir låssasfarmor!

bjuder ni hem farmor o så nånting då även till er?

Rymdmamma -> Jo, farmor och farfar umgås vi en del med, även fastrarna så barnen har bra kontakt med släkten vilket är toppen. De vet att det inte är så muntert mellan barnen och pappa men de väljer att inte ta någons parti. Farmor försöker medla ibland men jag tycker så synd om henne för det märks att hon lider över det så jag vill inte dra in henne i tjafsandet.

Har inte läst hela tråden, ville bara säga att dina barn ska vara glada att de har en mamma som du! Deras styvmamma låter precis så som min var. Enda skillnaden att jag tvingades bo med henne och hade en mamma som inte "orkade" göra något åt det.

*kram till dig*

Eldflamman -> Tror inte att pappa och styvmamma skulle bli så glada om barnen skulle bo hos dem Tror faktiskt att de skulle vägra. Jag skulle definitivt vägra låta dem bo där då de inte trivs alls.