Styvmamman from hell

Det har just urartad... Nu påstår styvmamman att småsyskonen säger att de inte längre vill träffa sina större syskon (mina barn) om de inte vill träffa styvmamman. Jag har svårt att tänka mig att en tre åring (den yngre av dem) fattar ett sådant beslut på egen hand och dessutom förstår konsekvenserna av det hela. Vi diskuterade detta, barnen och jag. Hela upprinnelsen till att jag kontaktade familjerätten var att mina barn kände att de höll på förlora kontakten med sina småsyskon under det år de inte hade någon kontakt med pappan vilket de inte ville göra. Nu när de ändå inte får träffa sina småsyskon och pappan dessutom tar styvmamman i försvar i detta så säger barnen att de inte vet om de vill träffa pappa mer helle...

Så då förlorar barnen både pappa (som de har laglig rätt till umgänge med) och småsyskonen pga en enda person - styvmamman. Hon vann...

snirkel: usch vad tråkigt att det ska behöva vara så där..

jag tror att det är bara att gå tillbaka till familjerätten.. och kanske borde styvmamman vara med på dem träffarna också då? för det verkar ju vara så att pappan o styvmamman är som siamesiska tvillingar..

usch.. jättetråkigt ..

Rymdmamma -> Det är inte familjerätten hon behöver träffa... snarare en hjärnskrynklare.

Förra gången vi skulle träffas på familjerätten var jag orolig för att hon skulle följa med. Vad det än har varit så har hon varit med och dessutom varit den som fört kommandot. T ex så skulle pappan och jag skriva på ett avtal om umgänget för en massa år sedan. Hon dök upp medan han väntade i bilen. Tudligen tyckte hon att det gick lika bra om hon skrev på. I alla fall hade jag bestämt mig för att ifall hon dök upp på familjerätten så skulle jag vägra delta på mötet om hon var med. Jag har inga barn med henne även om hon verkar tro det. Hon följde inte med så det var inga problem den gången.

Nu undrar jag om jag när vi träffas om två veckor måste föreslå ett tredje möte där även hon är med. Familjerätten går på barnens linje och tycker inte att hon ska vara med om barnen inte vill det, i alla fall inte nu i början av umgänget och fram tills barnen fått förtroende för pappa igen. Det kan ju ta ett år eller så. Om hon var med och en myndighetsperson talade om detta för henne kanske hon kunde backa och låta barnen få ha sitt umgänge ifred med pappa och syskonen.

Siamesiska tvillingar, ja. Vi (mina vänner och jag) kallade dem för Salve och Kvick förr som i salvekvick = plåster för de är som klistrade på varandra.

jo kanske kan hon ha någon slags respekt för om hon får höra saker ifrån någon annan.. kanske hon bara inte vill höra det ifrån dig? och därför gör allt tvärtemot.. (som en tjurig 5åring)...

Jag berättade för barnen att jag tänkt föreslå ett tredje möte där styvmamman ska vara med. Barnen ville i så fall också vara med. Dottern sa att hon vill att styvmamman ska förstå att det faktiskt är barnen själva som inte vill att hon ska komma och inte något jag har hittat på och bestämt över deras huvuden. Det förvånande var att inte bara dottern ville vara med på det mötet utan även sonen. Han undviker annars alltid konflikter och kontroverser... Jag sa att han slapp om han inte ville men han ville absolut vara med så att styvmamman skulle fatta att det även var hans åsikt. Jag har redan frågat familjerätten en gång ifall barnen får vara med om de önskar så. De sa att eftersom barnen är så gamla som de är så bestämmer de själva hur de vill ha det så därför är det helt OK om de vill vara med på möten om umgänget.

Kanske blir det ordning på torpet ändå... *hoppfull*

Hoppas verkligen det Snirkel. Bra gjort av ungarna. De har all rätt att säga som de känner. Familjerätten lyssnar på dem i första hand.

Visste bitchet om att han hade barn när hon lärde känna dina barns far? Eller trodde hon bara att hon kunde knycka honom och radera minnet av honom. Samt förneka tidigare förhållander.

Fy vad dum denna häxa är. (påminner om mina halvsyskon - när mina föräldrar var skilda och fars gubben skulle ha kalas ville de inte att jag med familj skulle närvara.)

Själv betraktas jag som symbolen - snarare skamfläck -som fick pappa lämna deras mamma.

Tjofsen -> Hoppas att styvmamman lyssnar också...

ros72 -> Jag antar att hon visste att barnen fanns när hon träffade deras pappa. Barnen var 4 och 5 år gamla då och bodde dessutom på heltid hos honom efterson jag pluggade. Men hon har visserligen inte visat några större tecken på intelligens så hon kanske aldrig fattade vad det var för varelser som fanns i lägenheten...

Idag bröt dottern ihop på skolan. Hon klarar inte av att koncentrera sig på skolarbetet för att hon grubblar på detta med pappa och oroar sig för att inte få träffa syskonen mer. Hon har vanligtvis det ganska lätt för sig i skolan så nu när hon också hamnade efter i skolan knäckte oron och stressen henne. Fan ta pappa och styvmor! Dottern ska börja träffa skolkuratorn nu...

Jag är själv bonusmamma. I vår familj umgås vi inte med mamman socialt - ett kalas eller en julafton där vi är tillsammans allihop är helt otänkbart. Det är väl inte så att vi hatar varandra, men relationen är ansträngd. Det hade med andra ord inte alls varit bra för min mans son om vi skulle tvinga oss själva att sitta och äta middag tillsammans. Detta förhindrar inte att min mans ex kan prata med min mans föräldrar ändå, men vi går inte på släktkalas tillsammans.

Ibland har min man och hans son "egentid", tex någon helg där jag åker bort. Men om min mans son plötsligt skulle få för sig att han aldrig ville träffa mig igen skulle det nog bli svårt för honom att få träffa sin pappa särskilt mycket. Vi behöver ju också vara tillsammans i vår familj när vi är lediga och inte dela på oss varje gång. Sonen är ju välkommen att vara med hos oss. Men om vi aldrig var tillsammans allihop skulle ju inte sonen heller kunna vara en del av vår familj, som också innehåller hans lillasyster. Vara sig han vill det eller inte så finns jag där, och jag kommer inte att försvinna även om han kanske skulle vilja det. Nu är det ju så att jag inte är elak mot honom, men han kanske inte tycker jag är sådär jätte underbar. Våra situationer är nog olika, men jag tyckte att jag ville säga detta i alla fall.

Jag har en kompis vems son aldrig träffar sin pappa. Det är klart att han är ledsen för det, men han trivs ändå bättre så än om han skulle tvingas umgås med en människa som inte bryr sig. Istället har han en superbra styvfar.

Cinet -> Du hade väligt gärna fått vara styvmor till mina barn

Mitt ex och hans frus lediga tid tillsammans påverkas inte alls av umgänget med barnen eftersom det var sagt att han skulle umgås med dem några timmar var tredje helg och hon jobbar var tredje helg. Så problemet är inte att hon får mindre tid med sin man utan att någon annan får hans tid också... tydligen.

Hur som haver har jag idag gjort en soc-anmälan på att mina barn far illa. På dotterns skola finns tillgång till kurator två dagar i veckan men sonen går på en liten friskola där de aldrig har någon kurator. Jag vill att båda barnen ska få samma möjlighet till hjälp genom detta. Dottern har brutit ihop och pratar om hur dåligt hon mår över situationen. Sonen rycker bara på axlarna och går undan när man frågar hur han mår. Han har däremot blivit mer provokativ mot sin syster så jag tror inte alls att han är opåverkad. Det var dottern som bad mig se till att han får någon hjälp också. Hon är också orolig för sina syskon, de kan ju inte heller må bra av att aldrig få träffa sina större syskon mer. Så jag drog igång stora karusellen på en gång. Vi får se om det leder någon vart...

Jag undrar om jag är rätt ensam om att göra en soc-anmälan på min egen familj... hm... det låter ju jätterationellt *not* men nu jäklar ska den här härvan redas ut en gång för alla!