Diabetes typ 1

muppsan: Kände du dig också ensam. Det finns ju barn och ungdoms föreningar för "nybörjare", sedan för pensionärer med typ 2... Jag hade önskat en sammankomst för alla ny diagnostiserade i alla åldrar, där man fick lära sig allt från början... (men det är jag det...)

SGN: Jag håller med. Det hade varit skönt att få träffa och prata med andra i samma situation som en själv, för då man får diagnosen bubblar ju massor med frågor upp i skallen.
Tur att Internet finns i sådana här lägen! :D

charlotta74. Läste på ditt kryp in att du har påverkade ögon och njurar. Kan du inte berätta mer om det? Hur illa är det? Väntar du på ny njure? Finns det något läkarna kan göra? osv.

Muppsan. Grattis till de fina värderna, själv hade jag 7,6 % sist, men jag kämpar på. (Fast i dag har jag godisdag...)

Hejsan!! Roligt att så många hittar hit.

Tack för svaret sweetheart och trevligt att få en snabbsumering av din graviditet.

Oj, 3,9 i hba1c då skulle jag ha känningar hela tiden!! Vilket supervärde. Jag låg på 6,1 senast och det är jag suupernöjd med.

Har haft lite problem de senaste dagarna med låga värden och jordens rekyler, men försöker avhjälpa det.

SGN: Ja, jag är jättenöjd, men jag fick inte pressa det något mer sa diabetessköterskan. Men jag lever på som vanligt och gör inget speciellt för att "pressa värderna" så jag hoppas att det håller sig på den här nivån nu. :)

helena1981: Nix, inga känningar här. Eller ja; någon gång då och då har jag känningar också såklart, men inte mer än 1 gång i veckan kanske som mest. :)

SGN:
Jag har precis avslutat en av mina många laser behandlingar, hoppas det håller sig ett bra tag nu.
Ska snart in på opration för att operera bort gråstarr på mitt högra öga.

För mina njurar äter jag Cosaar, kommer att få ha medicin för njurarna hela mitt liv.
Jag går hos njurläkare och hon har sakt att det kommer att bli transplantation längre fram för mig, men det är ingen som vet när.
*Kramen*

Detta är då lite om mig och hur min graviditet var.
Denna berättelse finns oxå på tråden
Diabetestråden fortsätter.......
Kom gärna in ditt och kolla läger där=)

Hej hej...
Här har ni en till som är diabetiker.
Jag är en tjej på 32år och har haft min diabeters i 24år. Fick den av att jag hade en kraftig virus när jag var 9år (Det är ingenannan i min släkt som verken har typ 1 eller 2).
Jag har njur och ögon påverkan och en del andra komplikationer.

Dessa komplikationer fick jag i samband med min graviditet för snart 12 år sedan.

Min dotter kom till världen redan i vecka 31+1 dag pga att jag var nära att stryka med.
Det började med att jag fick havandeskapsförgiftning i vecka 29.
Så i från vecka 29 fick jag bara ligga helt stilla i ett mörkt rum. Inte läsa eller se på TV tills Sanna föddes i vecka 30.
Under tiden jag låg där så vätskefyldes mina lungor, hjärtat växte, njurarna slutade att fungera som dem skulle(så jag gick upp 10kg av vätska på en vecka)de satte in äggvite dropp men det hjälpte inte.Jag hade oxå en fruktansvärd klåda över hela kroppen, det var levern som inte mådde så bra heller.

Så kom då dagen då min dotter föddes 8/12 1995. Jag hade blivit sämre under förmiddagen. Så klockan 14:42 blev det halvt akut snitt.
Från att dom stack mig i ryggen tills jag var ihop sydd igen tog det 7 min.
Jag hade fått en dotter, en dotter som inte andades. Så det var snabbt i väg med henne till upplivningsbordet. Där dom till slut fick i gång henne.
Jag var så dålig så jag fick ligga på intensiven i 2 dygn innan jag fick för första gången se henne.
Men det var inte mycket man såg av henne bara mäst slangar och maskiner överallt.

Sanna vägde 1295g och var 28cm lång. Huvudomfång var 25,1cm.

Vi fick stanna på sjukhuset i 2½ månader. En fruktansvärt tung tid med upp och ner gångar.
Men en tid jag inte skulle vilja vara utan.

Sanna har inga komplikationer för att hon födds förtidigt.

Fråga gärna om ni undrar något.
Kram Lotta

Vad kul med fler här inne... välkomna alla.

Charlotta74. Du har verkligen haft det jobbigt, jag hoppas att du slipper mera komplikationer. Du behöver inte gå på dialys ännu? Min pappa hade samma besvär som dig, det var en jobbig tid med ögon op och njurtransplantation. Jag önskar att ingen skulle behöva genomlida detta, det är också det som gör mig så jä***a rädd för den här sjukdommen. Man vet aldrig vad den medför för "överraskningar". Hur pass dåligt ser du? Ser du tillräckligt för att köra bil?
Många kramar på dig!