Min man är känslomässigt avtrubbad.

Åh, jag vet precis hur du har det och det är skit jobbigt.
Min sambo är ungefär sådär, jag kallar det nonchalant mentalitet.
Fast snart är han inte min sambo längre, han flyttar ut i mars, ett gemensamt beslut.
Jag orkar inte med denna avtrubbade tillvaro längre. Ett förhållande går ju ut på att ge varandra uppskattning och uppmuntran och framförallt att SE varandra, det blir liksom fel när det bara är en som sköter om den biten.

Vad trist att höra att din sambo inte ens kan engagera sig i erat barn, det gör min om än halvhjärtat många gånger. Men man blir så ledsen när barnen ska drabbas, hur kan man ignorera ett barn?
Nä, usch jag känner verkligen med dig. Se upp så du inte dras med och blir deprimerad själv.