BF Juli-07 Nr3

Amelia, kanske i juli...vet ej exakt.

Ja...då är jag inte ensam med ont i magen då eller kanske snarare:

Har pratat med Mathias i telefon..han vill inte försöka igen inte nu iallafall då han anser att vi har för mycket trassel. Kanske en framtid och bla bla bla.

Kan knappt äta längre...två dagar nu utan att äta riktigt och bara ont ont ont i magen...men nu har det onda övergått i täta SD utan smärta istället. Blir inte klok på detta. Orkar inte...inte nu! Vill bara lägga mig ner och sova och slippa allt...städa, äta, allt allt allt...bort med allt.

Victor är iaf hos sin farmor tills på söndag så...

mm vi ska inte bo ihop...för mycket problem, kanske går att lösa för att hitta tillbaka men inte just nu...men allt med Alvin vill han ju vara med på och ha honom så mycket han kan och får.

Själv är jag inte sugen alls...han kan få honom...varsågod. Bara jag kan slippa ALLT...går och gömmer mig i någon mörk garderob och hoppas att världen är förändrad när jag kommer ut.

Jag vill ju inte dö precis...men orkar fan inte leva heller...

Jättetråkigt att höra att du vet hur det känns för det är verkligen ingen höjdare...

Jaha...då har vi passerat midnatt...min namnsdag idag. Rebecka. Namnet betyder "Den feta" eller "kviga" eller "fastbunden". Man har inte riktigt kommit fram till ett slutgiltigt svar.

Meeen vad spelar det för roll. Alla tre passar utmärkt. Känner mig som en fastbunden fet kviga.

Hoppades ju att han skulle komma hit ikväll...väntat och väntat. Han sa att han inte skulle det men dum som man är hoppas man...in i det sista. Han kommer inte ikväll och förmodligen inte imorgon heller meddelade han per sms och världen rasade samman för 10 gången under samma kväll.

Har fått tillbaka min panikångest. Jävligt surt. jag trodde jag hade den under kontroll. Trodde jag kunde andas mig ur en kommande attack men nej, jag har tappat greppet. Bara rakt ner i depressionens avgrund med panikångest och allt.

Stackars Alvin som måste vara med mig. Tur Victor slipper några dagar iallafall. Inte ens jag vill vara med mig...

Förlåt för nedsmutsandet av tråden med allt gnäll...bara att ignorera. Främst jag som behöver skriva av mig. Inte så noga med att få svar om ingen orkar.

Oj så många som är deppiga just nu. Kanske något i luften...eller KAN det vara hormoner?

Nu har Mathias äntligen varit här en sväng och det känns bättre. Inte för att läget är ändrat, vi ska fortfarande inte bo ihop just nu men vi är iallafall båda fortfarande väldigt måna om att lösa allt och kunna ha en framtid. Dåligt har vi haft det väldigt, väldigt länge.

Min depression + gravhormoner har knäckt honom. Nu är han sitt gamla jag igen. Gud! Vad jag har saknat honom. Hade glömt bort vem han egentligen är. Senaste halvåret har han pendlat mellan arg/sur och ledsen/desperat. Nu var han sig själv igen. Lugn, trygg, säker, mjuk och gullig. Blir helt rörd...och kär. SÅN ska han vara. Må bra och vara lugn. Det vill jag ha och det unnar jag honom. Jag måste ta tag i mina bitar också med humörssvängningar och arghet, tjurighet, depp, gnäll, skäll. Ingen har trivts speciellt bra här hemma, varken vi två vuxna eller Victor.

Världens sämsta tidpunkt, 7 veckor till BF osv och massa gravkrämpor men jag vill verkligen ta tag i detta nu.

*privat* Ja...sex ja...har haft sex idag...eller nä, riktigt make love. Det har inte hänt på typ...oj det är så länge sen så jag minns inte. Ett bra tag innan Alvin blev tillverkad till och med...lite omständigt med mage och svårt att andas och foglossning men med kärlek så går det. Väldigt varmt, ömt och kärleksfullt. Som en töntig film...

Bla bla bla...bara en massa tjöt...ville bara berätta att det ledsna där inne nu iaf fått lite mjukt sällskap så det inte gör riktigt lika ont.

Tack

Inte sååå många här inne som har max 50 dagar kvar än men ändå, ni som har det kan gärna komma hit:

www.familjeliv.se/Forum-2-115/m20867720.html

Några bör vi vara iaf.

Kul

Cool