Styvmamma:Världens mest Ouppskattade jobb!

Precis Ts.
bra talat.

Jag blir nästan rörd, äntligen någon som vågar säga det rakt ut istället för att ta på sig någon moral-kärrings-dräkt!
Mitt styvbarn daltas det absolut för mycket med, på alla håll och kanter, fy fasen vad synd det är om honom, han måste ha hjäp med allt, för inte kan man väl förvänta sig någonting av honom heller...
Nej, det är dags att det börjar ställas lite krav på barnen, skilsmässobarn eller ej.

Jag håller med TS, kunde inte ha sagt det bättre själv.

Ett helt fantastiskt bra inlägg. Gud vad glad jag blir av att läsa det. Håller med dig fullständigt. Tack för detta inlägget.

Glad att de flesta tar det på rätt sätt. Precis som nån sa så menar jag inte att styvbarn på något säött är mindre värda eller mindre tillhörande familjen ytan precis tvärtom. För mig är alla "våra" barn lika oavsett mamma eller pappa till dem. Ingen får varken mer eller mindre än någon annan. (Nja, det är ju inte helt sant. Min bonus får ju mer "kul" hela tiden hos oss då han är hons oss mindre, samt att han behöver inte äta "äcklig" mat lika ofta då jag passar på att laga mat som han gillar då han är hos oss så sällan. Däremot har vår dotter eget rum då hon är hos oss hela tiden, fast det innebär inte att bonus inte har eget. Han delar med vår dotter när han är hos oss (vår bebis sover med oss) och har en egen vrå i hennes rum med LÅSBARA lösningar.)

Jag vill också bara säga att jag tycker Ts har förklarat fantastiskt bra hur det känns...
Man försöker, försöker försöker. Man håller på att gå i bitar av allt försökande och få får man skit tillbaka.
Och inte fan är det någon som tackar en. Nej det är självklart, för man är ju kvinna... då har man familjeansvar.

Mitt ena bonusbarn har dessutom Aspberger. det kan ju också ta knäcken på en. Just nu en väldigt pessimistisk period. Inget är gott, inget går, alla är dumma osv.
Charmigt? ibland så vill jag bara skrika.

Som grädde på moset är pappan sjuk och kommer inte ur sängen. Sedan 2 veckor tillbaka. Jag är helt själv med två bonusar. Som jag får serva 24/7.

Förlåt allt gnäll. Men idag så känns det så.

vet inte om jag tidigare skrivit detta gick aldrig tillbaka till mina förra inlägg,,men detta med styvfamilj är hugaligen inte lätt,
min sambo lastar över ansvar (vi har sonen varannan vecka)på mig han är åtta år men ändå är det mitt fel om läxan inte är gjord, om papper ifrån skolan inte är med, om gympa påsen inte är upp packad eller i packad, ja, jag får sota för allt som inte blir korrekt när det gäller bonusbarnet,
jag har sagt att jag lägger ansvaret på pappan att jag inte vill eller orkar då jag får skulden för allt, då får jag höra av min sambo att jag behandlar barnen olika, att jag inte bryr mig om bonus och att jag är för hård mot bonus och att jag gör skillnad när det gäller vårat gemensamma barn, kan få höra tex
-ja, om det hade varit vårat gemensamma barn då skulle det aldrig missas ett papper eller möte bla bla bla
-hade det varit vårat gemensamma barn så hade hon minsann fått gjort si eller så.
han är fullkomligt livrädd att säga NEJ eller konfliktera med bonussonen.
bonussonens mamma låtsas som att jag inte finns hon vill inte ha med mig att göra och har bokstavligen sagt till sin son att det är pappas ord som gäller, hon förhör sonen per telefon hur mkt han har gjort med sin pappa.
så där får jag skit oxå.
när det gäller vissa föräldrar i pojkens klass (vid hämtning och lämning) så är jag som luft jag finns inte.
jag är så himla trött på att leva såhär och har tagit upp detta med min sambo, men han tycker bara att jag överdriver och tycker inte själv att han är en golvmatta åt sin son, däremot tycker han att han aldrig gör ngt kul med sonen.
helt tvärtom vad jag ser varannan vecka, de hänger ju högst två centimeter vid varandra far och son, pappa sitter till och med bredvid sonen och tittar på barnpogram.
vi ska på familjerådgivning och jag hoppas att det blir till det bättre, för jag vill inte separera då vi har det bra varannan vecka och vi har gemensamt barn som jag inte vill leva med endast varannan vecka. så jag ska kämpa, men frågan är hur mkt man orkar?

Tjoho, är så lycklig! Solen skiner och jag har fått vara själv med min sambo i hela tre dagar, och ännu fler kommer det att bli innan hans barn kommer hit igen.. Så skönt!

Bra skrivet...har inte läst hela tråden, bara startinlägget. Tror många bonusföräldrar känner så, inklusive mig. Det ÄR inte alltid varken kul eller lätt att vara styvförälder. Den där otroliga kärleken finns inte där, som den finns för det egna barnet, och därmed har man inte tillnärmelsevis lika mycket tålamod med styvisen. Det leder ofta till irritation. Men man får försöka gilla läget, den som mår sämst av de jobbiga tankarna är ju man själv. Men jag tycker absolut alla styvförädrar ska ha en stor eloge för allt jobb de lägger ner på barn som inte är deras!

WOW vilket bra inlägg.

Jag har sagt det förrut.. Att vara styvförälder det ger än inga rättigheter bara skyldigheter.

Man får ta rätt mycket skit.

jag har sagt till min sambo att jag tar inget ansvar för styvbarnet.

Barnet i fråga är väldigt instabil Har ett temprament som heter duga,skadar sig själv,elak mot sina "syskon" mm mm.

Jag har även sagt till BUP att jag tar inget ansvar.

För tar jag ansvar och det går åt helvete så är det jag som styvmorsa som får ta skiten..

BYE BYE

Till er bonus föräldrar:

Mina barns bonus mamma har tagit mer hand om mina tre söner än pappan..

Till er som har samma situation:

Jag tror ni ft ett tack när ni minnst anar det. + ni kommer få tillbaka det när dom blivit äldre.

Jag ringde upp extra mamman och tackade för att hon alltid ställde upp (utan att vi bad om det) för barnen när papparn gjorde annat.

Mina barn älskar henne och ser henne som en del i familjen..

Jag hoppas hon känner sig respekterad.

Detta låter kanske övergulligt....men det är det inte..jag kan vara skitirriterad på henne för hon gör sker som förstör mina mål med bernens uppfostran....Men,,,,jag är otroligt tacksam att hon visar att hon bryr sig och ställer upp som medmänniska, och därför så biter jag ihop när det gäller våra olikheter i uppfostran, dom är ju bara där varanna helg..så...då får hon betämma den helgen!!

hoppas att ni bonus föräldrar får känna att erkännade från den riktiga föärldern.

Ps jag är ett bonus barn....
Jag ger min styvmor mer idag än hon ger mig... fast jag är vuxen gnäller hon lika mycker fortfarande talar om alla feö man gör.....medans jag finns där när hon är sjuk och hjälper henne genom svåra saker i livet..

Såå....man får igen det man gör någon gång i livet.

Kramis
Tossan

Jag är bio-mamman och jag kan förstå hur TS menar, MEN jag reagerar på en sak. TS du skriver att ALLA i en familj ska behandlas lika osv, men i nästa andetag så säger du att det är inte DITT jobb att ta hand om bonusbarnet om pappan är borta! Skulle du inte ta hand om dina egna barn heller? Jag menar ALLA i familjen ska ju behandlas lika... undrar bara...

Jag tror det ts menade var att det i första hand är bio föräldrarnas ansvar att ta hand om sitt barn, och om de lämpar över ansvaret på någon annan, vill man som styvförälder åtminstonne få någon slags tacksamhet tillbaka.
Min sambo reser en del i tjänsten, och jag tar givetvis hand om båda barnen i familjen då, både bio och bonus. MEN, om det inte funkar för mig den veckan för att jag har mycket med jobb eller skola och får svårt att hinna med hämtningar, lämningar och annat, eller om bonus är sjuk och jag inte kan ta ledigt för honom, då får bioföräldrarna lösa det. Bara för att man lever med en man med barn, har man inte åtagit sig hela ansvaret över barnen, bara att vara en vuxen till i deras liv....en bonus helt enkelt!

Jag skrev inte att JAG inte skulle göra det...nu lever vi så att jag gör det.

Men det är inget som VÄNTAS av en styvmor, anser att mamman och pappan ska ha i första hand.