Någon mer som är anmäld till soc. på falska anklagelser, kan vi stötta varandra?
Hej
För en månad sedan blev min man anmäld till socialjouren under en helgkväll då någon i vårt bostadshus tyckte att han skrek och svor mot barnen och att våra barn var hysteriskt ledsna väldigt sent om kvällaran utan att någon tröstade dem. Inget av detta stämmer enligt oss utan vi ser detta som en falsk anklagelse som vi bestridigt. Vi har varit på möte hos socialsektreteare vilket upplevdes väldigt kränkande tycker jag. Det känns så hemskt att det bara är en sida som framkommer och det är anmälarens, det är det som sparas och den "sanningen" dokumneteras även om det vi bestrider också tas upp. Anmälan har i vår familj lett till en ständig oro och ett förösk till mer jämkande med barnen för att undvika protester.
Det är kanonbra att möjligheten finns att anmäla anonymt men en anmälan kan också stjälpa en hel familj. Jag har ont i magen och mår så dåligt utav att någon i min omgivning inte tycker vi tar hand om våra älskade barn på bästa sätt. De kan inte se hur vi viskar att vi älskar som, läser sagor, busar, leker och myser utan har genom de lyhörda väggaran bildat sig en uppfattning som är så fel och totalt förvrängd. Tiderna i anmälan stämmer inte, min man ska ha sagt saker jag aldrig har hört honom yttra och jag finns inte ens nämnd i anmälan.
Någon mer som är utsatt för samma sak och som nu måste vänta fem år tills anmälan försvinner ur registret?
Jag arbetar i förskola och jag deltagit i anmälningar några gånger i mitt yrkesliv. Jag skulle vilja veta lite mer om vad som händer efter att någon anonymt eller ickeanonymt har anmält i ett liknande fall som ditt. Framför allt eftersom det känns så märkligt i efterhand. I 80-90%% av fallen så tackar föräldrarna oss i efterhand (efter 1-2 år) angående allt som de har fått hjälp med och de är imponerade över vilken service kommunen kan erbjuda gratis under en period då det är extra kämpigt i livet, trots att de från början säger att det är exakt så som du beskriver i TS. I övriga fall så är det raka motsatsen och direkt hat mot oss i förskolan, där man menar att vi har förstört deras liv etc. (Detta i fall som liknar det som du beskriver.)
Jag önskar, att när det här har börjat vändas på rätt håll, att du skriver här om vad socialtjänsten har gjort eller inte gjort, men låt det ta ett litet tag och samarbeta med socialtjänsten (även om jag vet att det är fruktansvärt jobbigt att bli tvingad att gå på möten där när man måste vara på jobbet och tvingas ta tjänstledigt.)
Jag vill mycket gärna veta vad som händer på socialkontoret och som kan göra att det upplevs så extremt olika från en förälder till en annan när det handlar om just det här fallet.
Berätta gärna om vilka möten ni har, hur det utvecklar sig och vad som händer, för den biten får vi aldrig någonsin höra om, som har anmält. Jag har föräldrar ibland som berättar, men de berättar ju inte ingående och jag frågar givetvis inte heller. När förskolan lämnar in en anmälan, så får vi aldrig veta att en privatperson har gjort en orosanmälan. Ibland kan föräldrar tacka oss efter fem år på förskolan med "hur bra ni skötte orosanmälan som grannen gjorde" och vi har ingen aning, men eftersom vi har tystnadsplikt, så svarar vi bara: "Ja, men så bra att det blev bra för er."