Jag känner mig urlöjlig. Jag är en vuxen människa med barn. Men jag är livrädd för att sova ensam och jag är galet mörkrädd. Min sambo jobbar ofta natt och det är så hemskt jobbigt.
Någon mer som är lika löjlig som jag?
Hur bor du?
Jag ar lika lojlig. Har en liten lampa tand och tv pa sleep. Men jag vanjer mig mer och mer.
Jag är det om det är på markplan, inte lika mycket nu när vi bor en våning upp i flerbostadshus.
Fast det är inte löjligt att vara rädd!!
Jag med, är också vuxen och har barn. Min sambo jobbar som säljare och reser lite då och dp. Vi har till och med installerat larm men jag vågar ändå inte sova själv. För det mesta sover jag hos mina föräldrar eller så sover någon hos mig.
Jag vågar knappt vara hemma själv så fort solen går ner, är jätte rädd för mörkret och inbillar mig en massa hela tiden.
Alla är väl rädda för någonting, varför skulle inte du kunna vara rädd för att sova ensam.
Mina tips är att ha en lampa tänd, en film igång kanske (snäll film då såklart.. typ astrid lindgren-filmer), radio eller någon skön musik eller ljudbok.
När mörkret kryper på hemma hos mig slår jag igång en film på datorn (Casper och fucking åmål är heta kandidater) och sen myser jag ner mig till sällskap av snälla spöken och fjortisar.
Åh, va skönt att höra!
Jag bor i villa, men med grannar nära. Men jag tycker det är så otäckt. Och jag kan inte med att be folk sova hos mig.. Jag är ju mammaledig och dom jobbar och vill inte va i vägem.
Tack för era svar förresten!
Ibland om sambon ska komma hem riktigt sent brukar jag tända överallt och ligga i soffan och kolla på någon komedi och försöka vara vaken så länge som möjligt för om jag somnar blir jag jätte rädd när jag vaknar av ljudet att ytterdörren går.
Ja, det är ju det som är jobbigt. Jag lyssnar efter ljud hela tiden och kan aldrig somna före 2. Och när min lille vaknar 6 så är jag ju helt slut.
gör en liten puff för att få lite stöttning nu när jag ska gå och lägga mig.. tips någon? på hur jag ska kunna slappna av?