Jag känner mig urlöjlig. Jag är en vuxen människa med barn. Men jag är livrädd för att sova ensam och jag är galet mörkrädd. Min sambo jobbar ofta natt och det är så hemskt jobbigt.
Någon mer som är lika löjlig som jag?
ååh herregud tur att jag inte är ensam vuxen med barn som får för mig att det är något i närheten eller sådana saker , jag kan nästan inte sova ensam isåfall med lampan tänd.. min man jobbar mest kväll/natt igår kom han hem 5-6 på morronen 
Tack så mycket=) jo, bebben håller mig sällskap men samtidigt så ökar det min oro. Vi bor på bottenvåningen, och området är inte direkt stans bästa. Men vi bor i utkanten och det är ändå rätt lungt.
Nej, vi verkar va en del. Jag inbillar mig så mkt när jag är ensam.. Ligger på helspänn hela tiden!
Jag brukar också inbilla mig en massa konstigt, typ att något läskigt ska komma ut ur garderoben och sånt, även om jag egentligen inte alls tror på spöken ock sånt.
Hör man ett litet ljud så blir man helt stel i kroppen och drar täcket över huvudet.
Ja, men precis! Och jag kollar efter skuggor och hör ALLA små ljud. Usch.
Ska vi försöka somna ihop snart, tjejer eller? 
Vet er sambo om att ni är mörkis? Vad säger han isåfall?
Min brukar nästan bli lite irriterad över att jag är så rädd och säga åt mig att "spöken finns inte" som att man är ett litet barn, men samtidigt blir han jätte orolig för mig när han ska vara borta på nätterna.
TS: Känner mig riktigt mega trött, när sambon är hemma går vi aldrig och lägger oss efter 12, men annars sitter man uppe sålänge man bara orkar för att man vill slippa mörkrädslan
Ja, son är min sambo med ungefär. Han tycker jag är löjlig, men har ändå världens ångest över att lämna mig på kvällen. Men jag försöker spela tuff.
Anonym (vovve) skrev 2007-04-19 00:54:47 följande: