Jag avskyr mina styvbarn

Barnen har hjälpt till att forma din partner till den han är, glöm inte det....
Utan dem vore han inte den han är...

jag fattar helt klart hur man kan tycka ialla om barn!
vissa barn är helt odrägliga och skriker och slåss och lever rövare!

visst vet man ju att det är de vuxnas fel att dom är såna, men om ett abrn kommer fram och säger fula saker eller slåss är det knappast så att man håller tyst och sen ringer och skäller uyt biomamman, eller?

nu pratrar jag inte om din killes barn TS, men generellt,,jojo man kan tycka illa om barn! om beteende iallafall

Nej de är inte samma person

men barnen är en del av honom och en mycket stor del av hans hjärta

Få skulle uppleva barnens kompisar som lika hotfulla som just styvbarn...jag förstår inte riktigt varför dock...

Barn är barn och de har ingen skuld i föräldrarnas val

känner man att man inte kan hantera den situation som uppstår när det finns barn sen tidigare bör man tänka över sin framtid...för ju äldre barn blir desto mer plats tar de i anspråk på helt andra vis och får man gemensamma barn kommer dilemma efter dilemma

Hur gör man med familjesemestrar?
Vem följer med på skolresan osv

Att ta med i beräkningen att det finns fler känslor än de mellan två vuxna som måste tas hänsyn till är viktigt för annars blir det ett hårt uppvaknande när man inser att ens partner trots gemensamma barn och trots all kärlek i välrden förmodligen itne skulle tveka en sekund om valet stod mellan barnen eller den nya partnern

Eller så slutar det med svikna barn där en av föräldrarna tydligt visar att de inte är en del av familjen utan är på undantag...sånt sliter sönder barnahjärtan

Men HALLÅ Ts är det ungarnas fel att pappa skiter i dom? Nej du vakna upp ur din dröm.

I din situation skulle jag bli skitförbannad på deras pappa. När de är där får han stänga av datorn och ta hand om dem - och varför låter han dem kalla dig för slyna??
Du har absolut ansvar för att uppföra dig vuxet och anständigt mot dem (och det verkar du göra!) men han har ett långt större ansvar - han har ju GJORT barnen!!
Den enda trösten jag kan komma med är att om du orkar vara vuxen och schysst mot dem (inte snäll och rar men såpass redig som du önskar att deras mammor var) så kommer de att minnas dig med respekt, och kanske tom med dåligt samvete när de blir vuxna.

Vad säger du när de förolämpar dig? Jag tycker inte att du ska ta det - säg till att du inte accepterar att bli kallad för sådant, de får tänka och tycka vad de vill men inte säga det.

Och skäll ut deras far!! Jisses!

kanske inte är ungarnas fel, men det är heller inte mitt och jag har inga skuldkänslor över det. Min sambo och jag flyttar snart 100 mil från ungarna och har gett mammorna hela vårdnaden. Jag längtar så det gör ont.

Barnen får det bättre, med en stabilare hemmiljö då de slipper flytta varje vecka. De får sitt rum i vårt nya hem om de vill komma hit på lov och så... samtidigt slipper jag att deras biologiska morsor kliver in utan att knacka och jag slipper massa annat jag inte vill.

Vet ni vad som stör mig mest!? när de kommer och lägger sig i vår säng på natten! De är som sagt stora barn och sover hela nätterna i sin egen om jag inte är hemma. Jag känner mig sjukt trängd, speciellt om jag sover naken, när de kommer och lägger sig bredvid!

Mina styvbarn är inte hemskare än sina vänner. Men deras vänner kan jag köra ut vid middagstid.. mina styvknyten ska jag laga mat åt, hjälpa med läxor, krama godnatt och tvätta kläderna åt...

Kalla mig hemsk, men jag är nog inte så hemsk som ni tror. Jag hatar inte alla barn... jag vill ha flera barn själv! Men jag orkar inte vara barnflicka åt någon annan!

Om du inte vill vara barnflicka så verkar det som att du inte skall skaffa barn med den mannen du har. För du tror väl inte på allvar att han skulle bete sig annorlunda mot era gemensamma barn än mot hans nuvarande?

Vill du ha barn med en sådan pappa?

Du avskyr barnen som pappan inte tar ansvar för och dessutom kan du tänka dig att skaffa barn med honom? Du säger att ingen kan tvinga dig att älska styvbarnet - vilket du har helt rätt i. Samtidigt tvingas barnen att leva med någon som avskyr dem...

För mig som inte är insatt i hur ni har det låter det som om det är din sambo som är problemet. Som inte tar ansvar för sina egna barn och sätter gränser för sina ex.

Glöm inte att du själv bestämmer vilket liv du vill leva, när du valde din man valde du oxå hans barn, o jag tror knappast dom orsakat ditt missfall, hoppas du kommer på fötter o ordnar upp ditt liv För allas skull, inte minst för att barnen ska få en bra uppväxt utan folk i dess omgivning som inte tycker om dem. Och även om du inte visar det få känns det, det finns i atmosfären i rummet om inte annat..

O hur kan en pappa vara ihop med en kvinna som avskyr hans barn....