• Miss Rawhide

    Jag avskyr mina styvbarn

    Jag har verkligen försökt... 2 år har jag varit styvmamman. Deras mammor (3 styvbarn - 2 biologiska mammor) har gaddat ihop sig för att göra mitt liv till ett helvete och jag ser bara barnen som ett nödvändigt ont... önskar att de bodde hos sina mammor på heltid och att de bara försvann.

    Givetvis visas ingenting för ungarna. Så pass vuxen är jag... men inombords vill jag bara låsa dörren och dra ner gardinerna när de ska komma hem till oss... låtsas att jag inte är hemma.

    ALLA säger att jag ska "ta mitt ansvar"... MEN HEJ OCH HALLÅ!? vilket ansvar?? Det är inte jag som skaffat dem! när jag träffade min sambo visste jag inte att det var ett sånt helvete att vara styvmor. Jag älskar dem inte. Jag kommer aldrig göra det och jag tänker INTE ta ansvar för dem.

    Finns det INGEN som känner som mig?

  • Svar på tråden Jag avskyr mina styvbarn
  • ruffe4

    Miss Rawhide

    Flytta 100 mil från sina barn, det verkar vara för din skull och inte för barnens bästa, barnen behöver båda sina föräldrar, jag blir alldeles stum när jag läser dina inlägg....

  • Dvärgen

    Jag blir mörkrädd....... Jag har själv en bonus son och helt ärligt TS, man gör ett val i livet! ungarna kommer alltid finnas där, alltid! Hade du valt bort dina egna ungar kanske? hur krävande dom än va????
    Som många skrivit innan, prata med din sambo, han verkar inte va riktigt me i matchen, det är hans ansvar att snacka med både ungar och ex, men lösningen är väl inte att flytta 100 mil bort? jag tror inte att barnen kommer att gilla familje situationen bättre för det, snarare tvärtom! Jag förstår att vissa situationer är jobbiga och krävande. Det är ingen dans på rosor att ha bonusbarn, men i ärlighetens namn så är inte den biologiska familjen, 100% lycka varje dag heller! Du kanske ska skaffa en annan kille, en utan barn. Då behöver du ju inte bry dig.

  • Miss Rawhide

    jag flyttar 100 mil för studier. Min man gjorde ett val att följa med och det är jag glad för, då det inte finns jobb där vi bor. Jag kan inte leva resten av mitt vuxna liv arbetslös (alt. skitjobb) och outbildad i en stad i norraste norrland... Jag sa det till honom och han ville stötta mig, så han har sökt och fått jobb på den nya orten. Äntligen har vi råd att skaffa ett drägligt liv! Hans barn får som sagt komma när de vill (även då mödrarna sagt att de aldrig kommer få åka ner till oss om vi flyttar)... men vi kan inte båda bo i en stad där en går arb.lös och en med skitjobb bara för att hans barn bor här och är hos oss nån gång i månaden. Och som svar; jo, det är mitt styvbarns fel att jag fick missfall... h*n sparkade mig i magen flera gånger när jag låg och sov. Jag kommer aldrig förlåta denne även om det är h'ns biomammas fel att h*n gjorde det.

  • rismalt

    det är verkligen jättetrist när det blir så som i din situation, för alla inblandade.

    tänk om biomammorna kunde förstå hur mycket de förstör genom att få dig att känna såhär! tänk om de vågade vara vuxna för en sekund och se att deras beteende i slutändan mest skadar deras egna barn iom att du och dem aldrig kan få den där riktiga gemenskapen som trots allt är möjlig i en bonusfamilj. jag hoppas ni kan finna en lösning och att pappan har vett nog att markera inför båda mammorna att deras beteende är fullkomligt snedvridet. lycka till!

  • ruffe4

    Miss Rawhide

    Det är inte pappans fel då att hon sparkade dig, det är lika mycket hans ansvar att uppfostra sina ankommor. Men det verkar som om han hellre spelar dataspel än engagerar sig i sina barn. O andra sidan vet jag inte om man kan sova när nån sparkar en i magen, och om det så ska leda till missfall låter lite långsökt. Men det kanske är skönt att hitta syndabockar för allt som sker.

    Hoppas hans barn känner sig varmt välkomna när dom kommer o hälsar på er efter ni flyttat

  • smulisen

    Förstår inte??
    I inlägg nr 16 skriver du att barnen får flytta varje vecka för att vara hos er, men i inlägg nr 23 så är barnen bara hos er nån gång per månad ???

    Dessutom om din man har barn med 2 olika mammor och mer eller mindre struntar i dessa barn, hur kan du då ens tänka tanken att det skulle bli skillnad en 3:e gång.... med en 3:e mamma??

    Vem vet, om några år kanske du har anslutit dig till mammorna och börjat ogilla mannens nya.... som han planerar skaffa ett nytt kärleksbarn med.

    Låter hårt, men tänk dig för!!

  • Miss Rawhide

    Tack för alla inlägg... ni har sågat mig nu och det har varit underhållande :) Frågan var inte hur många som tyckte att mina känslor var fel... frågan var om det fanns någon som kände som mig... NEJ hade räckt som svar, jag behöver inte en moralföreläsning.

    Jag avskyr barnen och kommer nog inte sluta, men är som sagt vuxen nog att leva med dem ändå. Man KAN få missfall av hårda sparkar mot magen, detta är alltså ingen 5 åring utan en tonåring... tror ni mig inte kan jag sända en kompia på min journal.

    tack o hej!

  • Pallas

    Börjar misstänka att det finns en anledning till att den här mannen är två kvinnors ex. Hoppas du själv inte råkar ut för detta TS, för det låter verkligen inte roligt...

  • ruffe4

    Jag fattar inte hur en frisk pappa kan vara ihop med en tjej som säger att hon avskyr hans barn............. Även om du inte sagt dom orden så märks det ju.

    Tänk sen om ni får barn i hop och sedan skiljer er, då skulle det kännas OK för dig när erat barn kommer till pappa o hans nya som AVSKYR ditt barn herregud vilken tragisk familj!

  • smulisen

    Orkar inte skriva mer om denna jättetragiska "familj".... men håller med ruffe4.

Svar på tråden Jag avskyr mina styvbarn