Vi bor ocksa i Australien (gissa vart? *skratt*) och jag kanner igen mig i det du sager.
Min man ar ocksa omskuren (nyazeelandare) av icke-religiosa skal, som du sager var det ju jattevanligt for 20-30-40 ar sedan.
Sa fragan kom upp for oss nar vi var gravida och fick veta att det skulle bli en pojke. Forst tyckte han att barnet "sjalvklart" skulle omskaras, "varfor inte?" var det enda argumentet. Sen borjade vi lasa pa om for- och nackdelar och pratade med var obstetriklakare, som forklarade pa ett jattebra satt om eventuella for- och nackdelar.
Slutsumman var att vi hittade fler anledningar till att *inte* gora det, sa vi avstod. Darmed inte sagt att det behover vara barnmisshandel att omskara pojkar, sa lange det gors pa ratt satt. Tydligen ar det relativt fa pojkar som det gors pa numera, antalet sjunker for varje ar och det ar inte langre sjalvklart ens for de pappor som sjalva ar omskurna.
Mitt rad ar att ni laser pa om for- och nackdelar och kanske pratar med er lakare/sjukhus nar den dagen kommer. Och inte bara accepterar ett 'det ska ju vara sa'- svar av sambon, utan att om han vill att det ska goras sa far han hitta battre anledningar (och ja, det finns fordelar med det, aven om jag sjalv tycker att de ar minimala).