härskartekniker i hemmet ngn? (långt)

Min mamma och min sambo har ingen kontakt med varandra, mer än när vi far dit.
För något år sedan så såg jag i aftonbladet symptomer på adhd hos vuxna, och många saker stämde in. Sa det åt honom då. Grejen är att jag tror faktist att jag har ADHD, och tycker ni kan utgå ifrån det.

problemet är att jag ändå känneer mig fel behandlad av honom. Även i situationer där adhd inte spelar in. Det är det jag blir ledsen på. Han menar då att han har vart så irriterad från saker som har med min adhd att göra så luften går ur honom för minsta lilla grej sedan...
Men jag blir ledsen.

Okej. Då utgår vi ifrån att du har ADHD! Men hur mycket ADHD du än har så ger det inte honom någon som helst rätt att bete sig som han gör. Jag menar - du verkar ypperligt verbal och inkännande - det är inte svårt att kräva av sin livspartner att han beter sig som arianne säger!
Och är det så att du nu har ADHD så tycker jag att du ska se till att få det fastställt av en läkare och inte nöja dig med vad din mor och din man tänker och tycker i frågan.
Sen kan man utgå ifrån diagnosen och ev även få hjälp med medicinering för att du ska må bättre. Däremot finns det ingen medicin som hjälper mot din mans beteende (ja det skulle kanske vara indirekt i så fall). Jag står fast vid att han faktiskt har valt dig och hela dig att leva med - då får han också respektera dig. Totalt fruktlöst och inte särskilt godhjärtat att förneka dig dina känslor så som han gör.

Du... det finns partners som behandlar en med respekt och gillar en som man är. Varför slösa tid på någon som håller på på det här viset? Det spelar ingen roll om du har ADHD eller ej, som han beter sig är inte acceptabelt.

menaristället att det är inte mer än rätt att kräva av sin livspartner att han beter sig... Svårt kan det ju så klart vara !

Men om du irriterar honom så mycket då, varför vill han vara tillsammans med dig då? Ni har ju båda valmöjligheter. Du behöver inte finna dig i att bli behandlad på det här viset oavsett eventuell adhd (oerhört illa av honom att "diagnosticera" dig, han är ingen läkare och sånt ska man vara väldigt försiktig med) och om nu ditt sätt stör honom så mycket är han i sin fulla rätt att göra slut. Som ni nu har det skadar det här förhållandet er båda. Den ene beter sig som skit i stället för att ge stöd och den andra sågas jäms med fotknölarna. Det är en destruktiv nedåtgående spiral. Jag tycker att ni ska söka samtalshjälp och se vad det ger och vad tredje person som är objektiv säger. Självklart blir du ledsen! Lycka till båda två. //G

jag tror inte på det han säger att han inte vågat säga något om adhd'n pga att det inte är snällt. jag tror att det är en del i hela hans sätt att trycka ner dig. han väljer ett tillfälle då han själv får kritik, och vänder en av dina orosmoment mot dig!

Har han slagit dig? kanske inte än men skulle gissa att han kan komma att göra det eller?! kanske min intuition säger mig fel..

annabellolsson: Vi har vart tillsammans i snart 3 år, och han har aldrig ens varit nära. Inte ens lite nära på att slå mig. Inte ens så jag sett att han ens tänkt tankeen litegrann. Nejnej, endast psykiskt nedtryckning.

Genus: Ja, det äe fult att slänga upp i ansiktet på mig sådär att jag då minsann borde kolla upp vad ADHD är. Men jag är glad för att han gjorde det. har ju undrat själv varför jag är så annorlunda. Har vid ett annat tillfälle sagt åt honom "jag kanske har någonting sådant" eller "jag har nog lite ADHD" men tycker själv att det hade vart lägligare att ta upp det då istället för att kasta upp det i ansiktet på mig då jag äntligen själv har hittat ett ord på hans sätt att behandla mig. DET tyckte jag att var fult gjort!

men det handlar ju inte om huruvida du har ADHD, utan varför han beter sig som en tölp :/