härskartekniker i hemmet ngn? (långt)

ja. så hade jag det i ett annat förhålland men det var mycket värre än det du skriver, jag tror, vet att
han är en psykopat . tog 5 år att komma ut skiten, då fick jag hjälp av släkt och vänner och tillslut polisen.

Jag vill inte tro att min sambo är någon psykopat, detta är väl mer ett mönster att behandla kvinnor, ett mönster som ej försvunnit?
kan tänka mig att hans pappa var likadan, och att det är fullt normalt för honom att bete sig såhär.

Ja, jag känner igen mig. Min förra man gjorde förminskade mig på det sättet. Jag bara accepterade och accepterade och till slut gick det inte längre, jag stack.

Jag tycker att du ska visa honom vad du skrivit här. Berätta att du känner så här och fråga vad han tycker om det. Din analys visar att du är en smart tjej som tänker och du kommer aldrig att stå ut i längden med att bli behandlad så. Du är värd en livskamrat som stöttar dig och tycker att du är bäst!

Finns det något som är positivt med honom? Finns det stunder då han faktiskt bryr sig om dig (utan att vilja ha något i gengäld)? Han verkar ganska läskig utifrån din beskrivning.

Anonym: Det är så svårt. Jag har funderat länge nu på vad jag tycker om med honom, allt det jag tyckte om i början har försvunnit. Tja, jag får ju låna hans bil då jag jobbar natt. Det andra positiva är väl saker som att han städar (men han gör det med suckar och för att HAN vill ha det finare än mig hemma). Minns inte senaste då han sa någon snällt om mig. *försöker* det är väl mer att jag får läsa av honom.

Jag kan inte visa honom denna sida, då hånar han mig bara. Har visat en tråd tidigare här som jag startat (ett helt annat ämne), och han tyckte den var jättelöjlig.

och vist är det en läskig beskrivning. Läskigare är det då man känner till vad han gör, och hur fult det är. Förut har jag bara trott att det var mig det var fel på.

Jovisst, ibland gör min man så. Men han gör det inte för att få makten, han har bara inget annat sätt att göra saker eftersom hans föräldrar är... bisarra.

Men jag håller sakta men säkert på att "göra om" honom, nåt han inte ens är medveten om.
Jag "lär" honom hur han ska behandla mig, små knep som inte står ut som markerade, men som är effektiva. Jag läste om detta innan vi blev ihop, jag visste redan innan hur jag skulle få det resultat jag ville ha.
Låter lite cyniskt, men jag var en dörrmatta innan och behövde lära mig att få respekt utan att kräva den.

Tex så blir jag arg och säger till honom om han vänder sig om "men hallå, vi för ett samtal här, gå inte din väg!" dvs påpeka högt och förvånat hans beteende.

Om han säger att jag är dålig på det ena eller det andra, så säger jag åt honom att jag gör inte samma misstag två gånger, jag är läskunnig. Ett misstag kan alla göra. Men gör inte misstaget att kalla mig dum, det är jag INTE. Sen kan jag påpeka en eller två av hans dåliga sidor, INGEN är perfekt.
I ditt fall skulle jag faktiskt dra upp hans respektlöshet om och om igen. Tills det går in - tjockskallighet går att nöta bort med tjat .

"Lilla gumman" får mig att gå i taket varje gång - mot totalt okända också.
"Jag heter .... och du kan säga det. Jag är inte liten eller gumma - sluta med det."
En fd kallade mig för regeringen, det jädrar vart jag arg på. Jag är INTE den som bestämmer själv, inte han heller. VI bestämmer. När min man sa så blev jag snorarg - det antyder ju att han är en toffel - INTE kul att få slängt i ansiktet.

Gå på _varje_ enskilt tillfälle - ju förr desto bätte. Det är bara DU som kan ändra ditt betéende, inte han eller nån annan. Om du accepterar detta så kommer det att fortsätta. Men det fungerar nog inte att "sitta ner och diskutera", då blir det en grej och kan lika gärna få honom att dra som en avlöning.

Att jag faktiskt slutade acceptera detta har gjort mig till en mycket självsäkrare person. Jag säger tom nej till min mamma nu, inte det lättaste då hon vet var mina svaga punkter är.

Skulle kunna tro att det är nån jag känner du snackar om

Gift: Jag har haft lite samma resonemang som dig. Det handlar om att slipa varandra så att man passar ihop. Alla har vi olika gränser på vad som är ok och vad som inte är det.
Jag vill verkligen inte att vi ska separera, jag vill bara vara lycklig med honom. Vägen är lång dock, detta är inte någon man ändrar på så snabbt. Dock skulle jag inte kunna tala om för honom att t.ex. inte gå iväg då jag pratar, för han skakar på huvudet och säger att jag inte kan diskutera.

samy guy: berätta gärna.

Gift: Jag har haft lite samma resonemang som dig. Det handlar om att slipa varandra så att man passar ihop. Alla har vi olika gränser på vad som är ok och vad som inte är det.
Jag vill verkligen inte att vi ska separera, jag vill bara vara lycklig med honom. Vägen är lång dock, detta är inte någon man ändrar på så snabbt. Dock skulle jag inte kunna tala om för honom att t.ex. inte gå iväg då jag pratar, för han skakar på huvudet och säger att jag inte kan diskutera.

samy guy: berätta gärna.