Oj, här kom det upp ett ämne som jag känner är lite jobbigt för mig, så det blir lite personligt, men what the heck jag hakar på.
Sexlusten...den är obefintlig!
Jag har blivit helt asexuell, har inte minsta lilla intresse. Detta är det stora gnisslet mellan mig och min sambo. Tyvärr har han väldigt dålig förståelse för hur jag känner, och tjatar om sex. Han säger att han blir jättetänd av min gravida kropp och tycker jag är jättesexig, och att eftersom han tycker så, så borde jag också känna mig sån. Att jag borde uppskatta att han känner så. Visst är det trevligt att han har den bilden av mig, men det ändrar ju inte hur det känns att vara inne i min kropp. Jag känner mig ju precis tvärtom! Klumpig, trött, öm och ointresserad.
Jag blir bara jävligt irriterad eftersom jag förklarat rätt upp och ner för honom hur det känns och vill att han ska respektera det utan tjafs, men det gör han inte. De få gånger på sistone som jag gått med på att ha sex (det låter hemskt och korkat jag vet) för husfridens skull så känns det inte kul alls. Det känns jättetrist och helt avslaget. Efteråt känns det dåligt.
Visst har jag säkert brist på respekt för hans lust också, men det är ju inte han som är gravid och därmed i ett annorlunda fysiskt tillstånd än normalt. Så jag tycker att han utan tjafs eller självpåtaget martyrskap ska kunna låta mig vara ifred så länge jag önskar så kommer säkert lusten tillbaka av sig själv. Just nu blir allt bara en ond cirkel, Moment 22.
Usch vilket trist inlägg att börja dagen med, sorry alla pinglor som orkat läsa detta. Nu ska jag jobba på att komma i helgstämning istället med nästa inlägg