A kassa istället för jobb?!

Emmiez:
Jag VAR blyg och försiktig av mig. Men hade inget val. Hade varit utomlands några åt och hamnat utanför det svenska systemet. Hade inte rätt till EN ENDA KRONA.

Fick lära mig. Visst, de första 2 platserna jag besökte gjorde jag garanterat bort mig... Men man tvingar sig själv och lär sig då trycka tillbaka sin feghet. Alla har vi tuffhet inom oss, det gäller bara att plocka fram den.

Att ringa hade jag ALDRIG klarat. På tog för feg och skraj för det. Men står man öga mot öga har man inget val, och då ger det sig självt.

Jag skulle ALDRIG anställa någon som inte var personligt lämpad till att ta hand om barn eller gamla. Och jag hoppas att de som rekryterar på din ort är tillräckligt smarta att inte göra det heller, för det finns alldeles för många direkt olämpliga människor som jobbar i omsorgen som inte borde vara där. I vård, omsorg och skola skall endast behörig personal anställas - och inte ens det är en säkerhet.

Jag uppskattar inte att folk ringer mig och frågar efter jobb, ännu värre är det om de kommer in och vill prata med mig om jobb. (Om jag annonserat är det en annan femma) Jag har helt enkelt inte tid med det eftersom jag har en hel del att göra som det är. Jag uppskattar hellre att man då skickar en intresseanmälan via post och bifogar ett foto, mycket enklare för mig att spara och ta fram vid framtida rekrytering.

Det här är min personliga åsikt, och jag vill egentligen inte ha mer sagt än att det inte ALLTID är framgångsrikt att ringa och störa "chefen" för att etablera en kontakt.

Nu är det här gamla siffror(2005) men ändå:
www.sr.se/ekot/arkiv.asp&Artikel=673291

Endast tre av tio jobb annonseras via arbetsförmedlingen. Därför blir det ju lite snett att jämföra SCBs siffror över arbetslösa med antalet jobb på arbetsförmedlingen (om nu inte det blivit mycket bättre sen dessa siffror förstås). Och man kanske inte kan utesluta att ännu färre jobb idag annonseras via arbetsförmedlingen.

"Jag ska ju faktiska se till att få ett bra jobb genom att utbilda mig efter mammaldigheten och jag har betalat a-kasseavgift i 5 år innan jag blev arbetslös, så jag tycket jag förtjänar att få akassa några månader."

Eh, va?

Vi säger att du har betalat in 250 kronor i månaden till A-kassan.

250 * 12 : 3.000.

Alltså 3.000 kronor per år. På fem år blir det 15.000. Exakt hur många månader kan du leva på 15.000? Tänk på detta nästa gång du kommer med det argumentet.

"Kan tillägga att jag aldrig skulle kunna jobba när mitt barn är 1 månad. Jag prioriterar annorlunda, men tyvärr så respekterar inte handläggaren att alla är olika."

Okej, men du ska tillpriroriteras skattepengar för att du tvunget vill vara hemma med ditt barn? Okej, då förstår jag. Då tycker jag du kan fixa din försörjning på egen hand.

Gissar att Änglamark inte har några barn ;) ;) *Inget påhopp...bara en gissning*

Plus ex antal kronor i skatt ;) Akassan finansieras väl också av skatteintäkter till staten....eller har jag missat nåt?

MEN....klart som sjutton att ens akasseinkomst överstiger det som man betalat in (både direkt till akassa och som skatt på lön).

Det jag reagerade på var att hon "prioriterar annorlunda" men att inte handläggaren respekterade att alla är olika. Har inte handläggare regler att följa?