-
Wow, vilken kämpe du är!
Jag är mäkta imponerad! Jag skulle bli knäpp av att bli väckt så där hela tiden. Men när det gäller barnen tänker man ju inte så. Jag har full förståelse för ditt värmehat. Jag gillar inte heller när det är varmt. Och jag har inte ens några barn jag måste jaga. Inte än i alla fall. Om det blir för mycket kan du sätta dem på buss 428 från Slussen ut till Ingarö så kan jag och min släkt ta hand om dem under helgen. Det är okej för dem att sova i trädgårdsskjulet va?
-
Jag började läsa igenom allt ni skrivit vid 14-tiden idag. Och jag blev precis klar. Puh...
Men vilka intressanta diskussioner ni haft! Fan att jag missade dem alla 
Imorgon, när jag är mer vaken, ska jag skriva om hur jag hade det i helgen på mormors 93-årsdag. Men nu, sova. -
Ååååååå vad skönt det är att vara hemma!! Helgen har iofs varit superskön och det har gått bra med Armica. Jag fick inte se henne lika mycket som vanligt. Alltid var det nån som skulle hålla och gosa och så...
Men det har varit lite väl mycket goda råd. Det roligaste var nog när min mamma kom fram igår kväll och sa "Tänk vad alla ska lägga sig i hela tiden. Men jag försöker verkligen att tänka på att jag inte ska göra det". Jo tjena... Hon var värst av alla. Så fort Armica skrek så var hon där och frågade om hon skulle ta henne. Jag sa att jag gärna tog henne själv och då kontrade hon med "Ja men, ska jag inte ta henne i alla fall...? Så kan du sitta och ta det lugnt en stund". Jag sa att jag ändå inte kan ta det lugnt när jag vet att hon skriker och är ledsen. Och så fortsatte det. Hela. Helgen. 
Sen tycker min mamma att det är bra för barn att få skrika lite. Och jag har inga problem med att låta henne skrika en stund medan jag fixar det som behöver fixas för att jag ska kunna mata/byta blöja/bada henne. Men när jag hör att hon skriker bara för att hon är ledsen och varken hungrig eller blöt och skriker så att hon svettas och blir alldeles röd. dÅ SER JAG INGEN (jävla caps lock!!) anledning till att låta henne ligga och skrika. Men så fort hon började skrika och jag gjorde en ansats till att ta upp henne var mamma där: "Det är okej om hon får skrika en stund. Ta det lugnt." Det känns som om hon tror att jag ska bli överansträngd och knäpp för att jag måste ta hand om Armica hela tiden. Och när hon kommer med sina sköttips och råd får jag lust att skrika "Jag vet vad min dotter tycker om!!"
oCH SJÄLVKLART VAR DET MÅNGA (men vad fan... *monterar loss caps och stampar på den*) av de äldre som tyckte att jag matade henne för ofta. På deras tid fick de faktiskt en tabell att gå efter bla bla bla... Och så fort hon skrek kom det 43 olika råd från 43 olika håll. "Hon är nog trött, vill äta, vill ha ny blöja, ont i magen..."
Sen blir jag arg på att mamma ibland avvfärdar mitt sätt att sköta henne. Som när vi skulle bada Armica... Jag hade tagit med badbaljan och föreslog att vi skulle bada henne i den. Mamma säger att vi inte behöver baljan och att vi kan bada henne i badkaret. Jag säger att jag vill vänta med badkaret tills hon kan sitta själv. Och mamma ler sitt överseende leende som säger ungefär "Ja vi gör väl på ditt sätt då lilla stumpan *klapp på huvudet*..." Aaaaaaa vad arg jag blir!!!
-
Becca --> I hear you sister! När jag jobbade på förskola innan jag började plugga till lärare kunde föräldrarna ibland stå 45 minuter och prata om helt irrelevanta saker. Och på den arbetsplatsen fick man inte säga till föräldrarna att gå eller säga något "elakt" överhuvudtaget till föräldrarna. Och det var alltid de föräldrar vars barn rev hela j-la stället som stannade länge. Det bästa sättet att få dem att gå var att säga "Nu städar vi!" Då fick föräldrarna plötsligt väldigt bråttom och hade absolut inte tid att stanna och hjälpa till att städa allt som deras skitunge stökat till med.
En gång träffade jag en mamma och hennes 3-åring utanför förskolan. 3-åringen låg på golvet och skrek och mamman fick henne inte med sig. När jag kom förbi säger hon "Min dotter vill inte följa med mig. Vad ska jag göra?" Som om jag skulle fixa det hela. Jag tänkte säga "Ge mig lön så fixar jag det" men det gjorde jag inte. Istället stannade jag och pratade med dottern. Fast bara i 3 minuter
Dessutom verkar folk tro att bara för att man jobbar med barn så älskar man att sitta barnvakt. Har du också råkat ut för det? Folk kommer, eller kom, hela tiden med sina ungar. "Då får ju du lite erfarenhet" tyckte min mamma. Som om jag inte fick nog med erfarenhet på jobbet liksom... Ett tag tänkte jag kräva lön som motsvarade min utbildning, men jag kom på att det var skönare att bara skita i att sitta barnvakt
-
Camilllla --> Ja, man tycker ju att folk, åtminstone mammor som har egna barn, borde fatta att det är rätt jobbigt med alla "goda" råd. Nån borde kanske skriva boken "Vett och etikett för mor- och farföräldrar"...?
-
Issa --> Wow! Det lät som en bra grej. Undrar om det finns nån tidning kvar på MVC. Eller har alla gått åt tro...?
Googla kan man ju göra annars.
-
Krodan --> Ha ha! Den länken var jättebra!
Jag ska genast maila mamma. Vad tråkigt att du bangar imorgon förresten. Men vi får väl ses en annan dag? Jag satt förut och försökte komma på hur länge sen det var vi sågs... Kan det vara typ 10 år sen? Fan vad gamla vi är du... 
HopeFaith --> Hej tillbaks! -
Va? När då?
Skumma platser... hmm det låter som om det kan ha varit alkohol inblandat och då tar jag inget ansvar för vad jag minns och inte minns. Men det var säkert trevligt 
-
Krodan --> Jo visst har vi bott i Husby! Och under den där bron har jag träffat nästan hela klassen tycker jag. Sayem, Nima, Kirre, Esther, Emily. Bor ni allihop där under eller?
Så du har till och med träffat Jörgen alltså? Usch vilket hemskt dåligt minne jag har.
Om ni ska ha nån träff nästa vecka kan jag inte komma för då är jag och min lilla familj ute på Ingarö och glassar omkring och sjunger "GLASSIIIIIIIGT!!"
-
noodle --> Oj, nu missförstod du nog vad jag menade. Jag tycker inte alls att du har en skitunge. Hur kan du tro det? Men du förstår säkert att man som personal på en förskola ibland blir irriterad på de föräldrar som låter sina ungar dra fram femtioelva saker och sedan bara försvinner när man ropar "Städdags!"... Om du inte gör på det viset (vilket du säkert inte gör eftersom du verkar vara en vänlig och normal människa
) så finns det ingen anledning för dig att ta åt dig. Som BeccaGrodan skrev; det handlar om 3 föräldrar av 50. Om det är så att nån förälder stannar kvar nån gång då och då för att fråga mig om råd så ser jag det som en komplimang. Det betyder ju att den föräldern litar på min kompetens och utbildning. Jag blir stolt om nån frågar mig om råd! Hoppas att jag klargjort vad jag menade?
Nu ska vi gå till bussen. Ses snart hör ni!