Rädd för vag. förlossning och kejsarsnitt

Sambon har inte hört av sig och berättat hur det har gått, så jag oroar mig för att han inte lyckades ringa på deras telefontid. Eftersom jag hade tänkt på det hela dagen på jobbet börajde jag storgrina när jag tog bilen till dagis. Var nästan tvungen att tvärstanna och gråta färdigt, men lyckades på nåt sätt skärpa till mig. Hoppas att han har ringt och fått en tid eller information om att tiden kommer inom kort!
Tack för kramen Caro Lin e!

HaJoMi: tänker på dig coh håller tummarna nu när det är så kort tid kvar och allt. Förvärkarna är verkligen jättejobbiga eftersom det är svårt att hålla tankarna borta då. Kram!

ejja81: så kände jag med,d et tog några år innan jag vågade bli gravid igen coh då var det med skygglapparna på. Nu finns liksom ingen återvändo... Jag längtar enormt efter bebisen och samtidigt känns det så läskigt ju närmare förlossningen det blir.

crex, jag har inte hunnit läsa hela tråden och kan inte din historia och undrar därför: Du har inte fått psykologhjälp av MVC?

Jag hann knappt skrivas in förrän de faktiskt både remitterade mig till Aurora och gav mig tid hos deras egna psykolog och även om jag fortfarande är hemskt rädd så måste jag ändå se att det skett en förbättring, det har iallafall hjälpt mig att kunna vara gravid och se att det inte bara är skräck utan också "lite roligt".

(Min sjukhuskontakt med Aurora och läkare denna graviditeten kan ju däremot diskuteras)

Det låter ju helt sanslöst att du går omkring och mår så dåligt och behöver vara så rädd. Fy farao alltså Alla världens tummar tillbaka!

Nu är inte jag crex men jag undrar om det brukar finnas psykologer knutna till Aurora-verksamheterna?
Jag har bett om mer hjälp, helst från psykolog men här verkar det inte finnas. Min bm och jag kommer inte så mycket längre eftersom vi inser att jag har någon sorts psykiska blockeringar som gör att jag inte klarar av att tänka på det och inte kan hantera det. Så det känns som om psykolog hade varit ett alternativ. Men det enda jag blivit hänvisad till är "Spädbarnsverksamheten" och min erfarenhet är att de inte alls har kompetens att arbeta med förlossningsrädsla utan mer med förlossningsdepressioner.

HaJoMi: nej, jag har inte blivit erbjuden psykolog via mvc och vill egentligen inte ha det heller, eftersom jag gick till den psykologen efter förlossningen. Hon visste inte så mycket om förlossningar utan hänvisade allt sånt prat till andra, så jag kände att jag var på fel ställe hos henne. Aurora-bm däremot hjälpte mig oerhört efter förlossningen. Jag slutade att tänka på det hela nätterna efter att ha varit hos henne några gånger.

Remiss skickades till aurora i april, men jag har inte fått tid än. Sambon glömde att ringa dit idag.   När han kom hem och inte sa något så grät jag och grät och grät och grät tills jag inte orkade mer för att min dotter inte skulle märka nåt. Hade hon frågat om jag var ledsen hade jag väl fått världens bryt! Usch, har mått så illa idag av väntan på att få höra om jag skulle få någon tid. Det har varit skönt att skriva av sig här. Tack för tummarna och omtanken!
 
Kan förresten tillägga att ajg i stora perioder faktiskt har njutit enormt av min graviditet och bebisen i magen. Jag bestämde mig efter att ha brutit ihop på inskrivnignen att jag skulle skjuta undan känslor och tankar tills jag fick en tid på Aurora. Sen har ju alla känslor kommit upp när jag varit på läkarbesök, mvc, ultraljudet osv. När jag upptäckte att tiden gick och jag inte fick nån tid berättade dom i receptionen hos Aurora att det var semesterstängt tills i augusti, så sedan sommaren har jag haft svårare coh svårare att skjuta bort tankarna på förlossningen. Men emellanåt mår jag verkligen toppen och bara känner mig överväldigad av hur det går att känna sig så kär i någon man inte ens har träffat än.

Caro Lin e: jag vet inte om det finns, men det borde finnas kuratorer i varje fall som är kopplade till spec-mvc. Det är ju inte riktigt samma sak, men du kanske kan höra om du får träffa någon för att se hur det känns?
Jag tyckte att det var synd att hon på mvc/bvc som jag träffade sist inte alls ville att ajg skulle prata om förlossningen och känslorna kring den. Annars tror jag säkert att vi är flera här som skulle kunna bli hjälpa av just en psykolog, när själva den praktiska biten är avklarad hos barnmorskan. Fast min som jag träffade efter förlossningen var helt fantastisk och ett otroligt stöd!

crex: Nej vad jobbigt att han hade glömt att ringa! Och så måste du gå och vänta hela helgen. Förstår att du kände dig lite knäckt.

Det låter ungefär som den psykologen jag träffade. Hon var jättebra på flera sätt, men hon tyckte inte att jag skulle tänka på förlossningen för det var ju inget att göra åt den nu, ungefär. Men det är man inte så hjälpt av när man inte kan sluta tänka och mår dåligt över det.

Vad skönt att du har kunnat njuta lite under graviditeten!

Ja, när jag tänker på annat än just förlossningen så tycker jag att jag har haft en fin graviditet.

Hm, våra psykologer som vi träffade verkade nog inte jämföra en förlossning med någon annan typ av kris / trauma för i så fall kanske dom skulle veta lite bättre hur dom skulle prata med oss om det? Min ville nog hellre lite vifta bort det där och säga att det är normalt att känna så. Jag känner mig fortfarande inte helt normal så jag är inte övertygad.

Sambon är äntligen förlåten. Han åkte och hyrde en videofilm så att jag ska få ta det lite extra lugnt ikväll. Sen har han frivilligt kliat mig på ryggen också. Han har nog lite dåligt samvete över sin glömska.

Har läst lite i tråden, men inte allt. Jag har nu genomgått både snitt och vaginal förlossning. Snittet var inte planerat. Men efter snittet väcktes givetvis en del frågor och funderingar och då hittade jag boken "kejsarsnittsboken" på bibblan. En saklig och bra bok som är väl värd att läsa.

Ska hålla en tumme för att du får tid snart till Aurora-samtal!

Usch vad tråkigt (vänder mig både till Crex och Caro Lin e) Där måste man säga att jag har haft tur för min psykolog har varit underbar. Bekräftat ens rädsla, lyssnat, gett råd där det gått och bekräftelse där det behövts osv.

Jag känner att jag gjort jobbet men med otrolig uppbackning eller hur jag ska säga. I förrgår kände vi dock båda att längre än såhär kommer vi inte utan nu är det liksom som det är.

mist1971: tack, jag hoppas också att jag får en tid snabbt som bara den! Jag ska nog låna boken du tipsade om, för jag har en hel lång bok om vaginala förlossningar hemma. Kan vara bra att förbereda sig för båda alternativen.

HaJoMi: vad bra att det funkat med din psykolog! Jag hoppas ju att jag ska få just det stödet från min aurora-bm sen när jag väl får tiden där. Så kändes det när jag hade varit där efter förlossningen i alla fall. Då tyckte jag i och för sig också att hon var den enda i hela världen som förstod mig och brydde sig om mig.