ett barn till till världen

Egoism eller inte, jag kände det som ett dånande obevekligt behov. Typ den klassiska biologiska klockan som klämtade. Jag hade när jag var yngre känslan av att jag skulle bli farsa före 25, så nu vid 28 känns det nästan lite som att jag är försenad. Längtar stenhårt fram tills vår lilla kotte föds om knappt två månader.

Liksom inget som slår den känslan av att "shit! jag ska bli någons farsa!". Bästa känslan jag upplevt tillsammans med kärleken till min sambo.

Det där med att "all skit i världen" spelar roll har jag känt väldigt mycket av. All jävla elände man ser på tv till exempel kommer åt mig på ett sätt som det inte gjort tidigare. Någon som känne igen det?

Grattis till TS förresten!

Man får sätta sitt hopp till att våra ungar är smartare än de tidigare generationer som satt oss i den här rävsaxen helt enkelt. Se till att vi lär dem att leva rätt och bra och att ifrågasätta det som skadar andra och planeten.

Fan det är lätt att sväva iväg lite märker jag.