Kyoko skrev 2007-08-09 17:10:07 följande:
Kicki4:Så ledsen att finna att du känner som jag gjorde innan. Så ledsen att du förlorat din älskade bror och så onödigt! Ja jag kände som du innan - jag var livrädd. Var och köpte blommor innan och grät så mycket att tjejen i affären knappt kunde höra vad jag sa. När vi kom in i entren innen vi kom in i minnesrummet där kistan stod så trodde jag att jag skulle gå i tusen bitar. Jag såg framför mig hur de skulle få släpa mig in. Jag var så rädd för att se den där lilla kistan - det är ju så fel att man skall begrava sitt barn. Och jag kom in och jag grät men efter det första akuta gråten så blev den lugnare liksom, jag blev lugnare. Ja det är paniskt och traumatiskt att begrava sina nära och kära och när det är en ung människa är det ju dessutom emot att logik! Men efteråt så brukar man känna sig lugnare för att det är överstökat.Får jag fråga vad som hänt din bror?
Det är precis så jag känner&föreställer mig,alltihopa.Så som du skriver.Mamma säger att bara begravningen är klar så kommer det att "lätta"lite allt detta jobbiga tryck&känslor.
Min bror höll på med droger,men det vat&fanns inga spår av droger i hans kropp.Utan dom hittade ett kraftigt förstorat hjärta&en blödning i hans hjärna.Så jag vill,hoppas&önskar att hans kropp inte orkade med hans leverne längre.Min bror Marcus blev 29år.