Ångest av amning!

Gäspan

tack för svaret, då får det att låta så lätt! Ja, det är nog dags att sluta nu

Punkster

Jo, men hon accepterar inte, det är väl delvis därför det är dags att sluta.
Jag kan sova i bh och tshirt , men det slutar ändå med att jag får ligga och hålla för bröstet i sömnen och hon gråter , slår och bänder i mina fingrar.

Jo, graviditeten har nog gjort att det sinat lite, när jag tänker efter så har jag inte behövt några amningsinlägg på flera veckor.
Jag sprutade ju mjölk omkring mig förut

Hu, det låter verkligen obehagligt på din beskrivning. Det riktigt ilar i brösten bara vid tanken, jag förstår verkligen att det känns påfrestande.

När man är gravid så kan man få väldigt ömma känsliga bröstvårtor och amningen kan bli riktigt smärtsam om man har otur. Det är ju mycket hormoner i kroppen, och man är tröttare än vanligt och har orkar kanske inte ta det riktigt heller. Och kanske känsligare än vanligt med, med alla hormoner i omlopp?

Ibland så behöver man kanske sluta för att man inte orkar med amningen eller att amningen inte fungerar som man skulle vilja, även om man egentligen hade velat fortsätta ett tag till. Man får väga fördelar mot nackdelar, och du har nästan ammat i 2 år nu i alla fall, och du får väl känna efter om det skulle kännas okej för dig att avbryta amningen helt nu?

Annars så tyckte jag när jag var gravid med mitt andra barn att det kändes okej att amma på dagtid, på eftermiddagen tex framför tvn, då kunde jag slappna av och det var ganska mysigt. Men på natten stod jag bara inte ut! Då gjorde det bara ont och jag var trött och mådde dåligt och det kröp liksom i kroppen på mig av obehag. Det tog några veckor som var lite jobbiga att trappa ned, men sen gick det bra att amma bara lite grann på dagtid, och inte ens dagligen på slutet. Då kunde det gå upptill 2 dygn mellan amningarna ibland. Då kunde jag känna att amningen var mysig igen, när det inte blev för mycket.

Min dotter var förresten precis lika gammal som din är nu när jag slutade amma på kvällar och nätter och begränsade amningen kraftigt. Innan dess ammade jag också bara till sömns. Sen fick hon somna i famnen på sin pappa för det mesta.

Tala om för henne att du inte vill att hon pillar. Att hon får välja mellan att amma och inte pilla eller inte amma alls. Lika väl som du respekterar henne måste hon respektera dina gränser

det är visst det en risk när man är gravid och ammar samtidigt. Det ammande barnet tar näring som bebisen egentligen skulle fått och detta kan leda till missfall. ungefär samma risk som när man bantar under en graviditet...

Nej Buttelina, det är kanske en myt som cirkulerar som du har hört någonstans.

Det ligger dock ingen sanning i det påståendet, och du kan gärna slå upp det i någon bok så ser du att det inte stämmer.

Jag rekomemnderar tex Folkhälsoinstitutets bok som vänder sig till vården. "Amning idag".

Det här missförståndet är viktigt att reda ut, och det är synd att det finns barnmorskor idag som är dåligt pålästa när det gäller amning. Det borde de faktiskt inte få vara i sin yrkesroll, det är ju oacceptabelt att de påstår sådana tokigheter.

Jag tycker att du ska köpa amningsbehåar där man viker/fäller ner tyget framför ena bröstet. Jag har såna, de är supersköna, och då kan ju din flicka inte pilla på den andra bröstvårtan.

Att hon slickar och att du tycker det är obehagligt är nog svårare att göra något åt. Hör med BVC om de kan hjälpa dig.

Om du mår mycket dåligt av att amma tycker jag att du kan sluta. Man är absolut ingen dålig mamma för att man slutar och för att man inte ammar precis så länge som man tänkt sig. Jag tycker att både mamma och barn ska må bra av amning, annars finns det andra metoder att ta till.

Stort lycka till och kram!

Bröstmjölken är ju anpassad efter åldern på bebisen, så rent naturligt så måste man väl sluta amma den ena för att få så att säga rätt mjölk till nästa?
Jag förstår att du känner ångest, och jag hade nog känt att jag ville ha tillbaka mina bröst ett litet tag innan nästa barn ska ha dem,och hon är ju nästan 2 år nu.