Ångest av amning!

Jamson:
"Bröstmjölken är ju anpassad efter åldern på bebisen, så rent naturligt så måste man väl sluta amma den ena för att få så att säga rätt mjölk till nästa?"

Bröstmjölken anpassas alltid efter det minsta barnet, den nyfödda dvs.

Mjölken kan också under graviditeten förändras, en del kvinnor börjar producera råmjölk tidigare än andra tex. Det kan göra att smaken förändras, och en del barn gillar inte det medan andra inte verkar regarea alls på det.

Det större barnet mår ju inte på någotvis dåligt av att få mjölk med en sammansättning som är mer "bebismjölk". Den är mindre fet och kraftig, men det är ju liksom inget fel på mjölken för det.

Vi dricker ju också tex mycket komjölk, och den är ju inte ens gjord för människor utan för kalvar, men kan ändå både vara god och nyttig på många sätt för oss ändå. Eller hur?

Huvudsaken är ju att det nyfödda barnet inte får för kraftig mjölk, och mjölkproduktionen ställer in sig på bebisen ioch med graviditet och förlossning. Så man behöver absolut inte vara orolig!

Jag slutade amma dottern när jag var gravid med nästa. Det började göra ont och kändes nästan som att och skulle suga hela bröstet ur mig (alltså allt som inte var mjölk också), det bara sved och kändes obehagligt till slut. Dessutom hade jag lyckats få ner det till bara natt och morgonamning.

Jag testade positivt när dottern var 13 månader och rappade då ner under en månad. Det gick JÄTTESMIDIGT. Långt över förväntan faktiskt. Jag försökte helt enkelt strukturera upp hur jag ammade, alltså jag försökte att få någons slagt rutin på det. Sedan plockade jag bort ett mål i taget tills det var över. På nätterna fick hon vatten istället.

Ca 2 veckor efter att jag hade slutat så satt dottern på min mage (eller ja lite under, jag var ju gravid )och drog plötsligt upp min tröja. Jag hade ingen BH på mig och jag jag blev jättenervös att det skulle påminna henne så tätt inpå att jag hade slutat. Men hon bara tittade på mig, skrattade och sen fick jag en puss mellan tuttarna . Sedan drg hon ner min tröja igen och la sig på min mage och bara mös. Och jag höll på att börja gråta för det kändes som ett slags "hejdå, det är lungt nu, jag behöver inte tuttarna längre" från henne. Så jag tror att det var bra att vi tog det lite långsamt.

Lycka till och grattis till graviditeten!

Zazla

Och så är jag så jävla gravid-blödig och sorg-över- amningen-separations-blödig att jag börjar BÖLA när jag läser om hennes hej då till tuttarna

Ja men det är ju lite så. Jag fick också tårar i ögonen när jag skrev det Jag är iofs fortfarande gravid så jag får också skylla på det

Men har man ammat länge ( jag kanske inte ammade SÅ länge men ändå) så är det ju en stor del av ens liv. Men min berättelse var ju för att visa att det kan vara ganska skönt att sluta trots att man tror att man kommer tycka att det ska bli jättejobbigt

Ja, det var ett sånt bölande när an log samtidigt tack för att du delade med dig!

Jo men jag tyckte att det var så fint så jag var tvungen Du får meddela hur det går för dig sen

Kajsan: Precis samma sak hände mig när jag blev gravid med barn nr 2..ammade då min dotter som var 15 månader vid den tidpunkten..klarade inte av att amma mer på grund av att det kändes så obehagligt..under resten av graviditeten kunde jag inte ens titta på en bild av ett ammande barn, jag blev rent ut sagt riktigt äcklad! men samma sekund som min son föddes försvann de känslorna och nu ammar jag honom utan obehagskänslor! Är helt övertygad om att det var gravhormonerna som ställde till det!

Jag har alldeles nyss gått igenom samma sak som Zazla!

Är gravid i v 20 ca och sonen snart 13 månader. Innan denna graviditet tänkte jag att jag ville amma länge, såg NOLL problem med det. Sen blev jag gravid, ganska fort. Först var jag peppad på framtida syskonamning, letade information och frågade andra om deras erfaranheter av två ammande barn i olika åldrar. Men sen väcktes jobbiga känslor. Samma sak som du Zazla beskriver om obehag och känsliga bröstvårtor. Panikkänslor av att amma på natten. Sonen bökade runt som en annan vilde med tuttarna - obehaget växte. Känslan av att bli utsugen...usch usch...

Eftersom jag tidigare bestämt mig för att sluta amma när det blev mer av obehag än njutning, insåg jag att det nog var dags. Det var för drygt en månad sedan (då sonen var 11 1/2 månad). Jag ville inte "härda ut" med amningen i detta skede, min son kändes så medveten och svarade på mina känslor med en kinkighet jag inte kände igen. Det tog LÅÅÅÅNG tid att somna på kvällarna.

Men det gick så smärtfritt!!! Jag slutade amma honom till sömns och några nätter i följd blev det välling som "nattmål". Läggningarna tog kortare och kortare tid, från 1 timme till 5-20 minuter. Efter en vecka vaknade han knappt på natten längre. Jag upplever honom nästan som mer gosig nu än då (men det kan ju vara en utvecklings-, eller graviditetshormonseffekt :) )

Jag upplevde samma som Zazla för någon vecka sedan. Råkade vara i sängen med nakna bröst samtidigt som sonen var vaken. Han tittade, skrattade, pillade, "pruttade" på huden mellan brösten. Gosade in sig mot min mage. Sedan valde jag att avleda och klä mig, jag anade attt snuttesuget skulle kunna väckas om det blev för lång exponering...:) Plus att mina bröstvårtor är EXTREMT känsliga. I början fick han snutta på dan någon gång, men det avstyrde jag snart då det gjorde SÅ ONT! Antar att de börjat vänja av sig vid snutteriet, plus gravditetskänslighet...

Jädrar i mig vad jobbigt det kändes veckan innan och veckan efter beslutet att sluta amma. Men nu - gud vad skönt att slippa den frustrationskällan. Min upplevelse är att det enbart gynnande min och sonens relation.

Önskar dig Kajsan tusenfaldig lycka med ditt barn och hur ni nu väljer att göra med amningen. Det är nog detta skede som är jobbigast - att fatta beslutet...Och grattis till det nya livet i din mage!

Tack!
Jösses, hur ska vi få henne att somna utan bröstet? Det är ju den stooora frågan

Kajsan: Ja det är ett problem. Vi hade det exakt likdant. Folk kom med tafatta tips om snuttefilt och napp och allt vad det var men dottern har inget av det. Dessutom är hon inte den som varvar ner och ligger och tar det lungt innan hon ska sova, hon går från 100 till 0 på 2 minuter.

Vi gjorde så att vi såg till att hon var RIKTIGT mätt när hon skulle sova. Vi struntade i alla regler som fanns och bara tryckte i henne det hon tyckte var gott till kvällsmat. ALLT för att få henne mätt. I början var det typ spagetti och köttfärssås varje kväll Och så fick hon jordgubbsfil blandat med välling i pipmugg. På så sätt fick vi i henne välling trots att hon inte gillade det för enbart fil mättade inte lika bra

Sedan satte vi på lugn musik och tände ett nattlampa med en röd lampa i och satte henne i sängen. Vi flyttade även in en resårmadrass bredvid hennes säng så att vi kunde ligga på den ( på dagarna är det en soffa på hennes rum ). Sedan fick hon ligga där tills hon somnade. Blev hon ledsen gav vi henne vatten eller vällingfilen. Blev hon jätteledsen tog vi upp henne och bara kramade henne ( sa ingenting eller började leka med henne). Vi låg där bredvid henne och klappade och sjöng och höll på som galningar. Hon fick bli lite ledsen och tjurig utan att vi tog upp henne men blev hon hysterisk eller så så tog vi upp henne direkt. Och vi lämnade ALDRIG rummet. Efter 5-6 dagar så slutade hon bli så ledsen att vi kände att vi behövde ta upp henne och bara 1-2 dagar efter det så kunde hon till och med ligga där och skratta innan hon somnade av sig själv.

I början så tog jag upp henne och ammade om hon vaknade mitt i natten eller på morgonen men efter ett tag så bytte jag ut de gångerna mot vällingfil eller vatten. Det gick sådär i början men jag höll fast vid att jag bara skulle ta upp henne om hon blev jätteledsen.

Vällingfilen rappades långsamt upp till enbart välling och en kväll när jag skulle gå ut och hämta mer så hade hon somnat när jag kom tillbaka. Så nu ligger jag inne hos henne och ger henne en mugg välling och sedan går jag ut. Då ligger hon och sjunger lite för sig själv och somnar sedan utan besvär. Helt otroligt!

Och nu pratar vi om en 14-månaders som ALDRIG hade somnat utan tutte. Eller jo möjligtvis i vagnen eller bilen då.

Det tog lång tid men vi gjorde det väldigt försiktigt och det är jag glad över. Nu sover hon bra och det känns helt fantastiskt att ha det överstökat nu tills när nästa barn kommer så att man slipper hålla på med två barn varje kväll/natt.

Nu var ju min dotter 14 månader men jag gav detta tipset till min mamma vars dotter är 3 månader äldre än min - dvs 2 år om 2 vecko. Hon slutade amma för en månad sedan på exakt detta sättet och det gick jättebra för henne också. Så det verkade funka trots att hon var äldre.