Ångest av amning!

Vi introducerade spjälsängen i sonens liv. Tidigare har den bara stått och fungerat som klädhögsavlastare i rummet, så mysigt att sova i samma säng, så praktiskt med nattamning...Men kombinationen att jag skulle fortsätta lägga honom plus att han kröp runt när han vaknade och jag inte alltid skulle vara där om jag inte somnade samtidigt som honom (vilket jag också ville sluta göra) gjorde det lämpligt. Vi hade som inställning att han alltid skulle få komma över på nätterna, men att han skulle somna i spjälsången som ett första steg.

Jag körde varianten bära runt, skumpa lätt eller intensivt beroende på vad han behövde, och sjunga Byssan Lull tills han slappnade av och lutade huvudet mot axeln sådär mysgosigt. Då la jag ner honom i sängen. Började också köra magläge som han inte associerar lika mycket som ryggläge. I början reste han sig och gnällde 10-20 gånger. Jag tog upp honom direkt, kramade, sjöng, bar runt, la ner igen. Strök på ryggen, sjöng. Tills slut somnade han in (utan gråt). Nu behöver jag ytterst sällan lyfta upp honom den jag väl lagt ner honom. Ingen gråt, bara mys. Sen så gäller det jku att lägga i rätt tid, inte när han är för pigg. Jag väntar hellre en extra halvtimme så det inte blir för mycket action uppe i sovrummet.

De första nätterna kom han över till vår säng nån gång på natten och gnydde efter tutte. Då gick mannen ner och fixade välling. Sedan började han somna om (hör och häpna!) i vår säng emellan oss, utan att leta bröstet (om han fått typ vatten att dricka). Jag var rätt passiv de första nätterna. Sedan kunde jag också ge välling eller vatten och han somnade hos oss. Nu vaknar han inte alls på nätterna (en månad efter vi slutade kvälls- och nattamma) , sover fortfarande i spjälsängen men kommer över på morgnarna och då har vi puss- och kramkalas!!!

Funderar ibland på att ta över honom igen i vår säng, börja lägga där osv. Får se hur det blir med den saken. Det är ju så mysigt att sova tillsammans. Framförallt när lillasyskonet kommer, så att sonen inte känner sig utanför...

Hur tänker du själv att du skulle vilja göra? Vad känns instinktivt som rätt sätt? Det finns ju många alternativ och allt beror ju på din lilla Skrutt, hur ni tröstar utan tutte annars, vad hon uppskattar (massage, skumpande, kramar, bärsjal, ergo etc...). Om du ska lägga eller din sambo?

Laiqua; Haha samma här Vår spjälsäng hade också stått och samlat damm tills jag skulle sluta amma Innan dess sov hon med oss

Zazla:

Visst är det häftigt! Från totalt "snutteberoende" till total harmoni!

Vi verkar ha hanterat det på liknande sätt och jag tror som du att ett mjukt men tydligt sätt är guld! Att man ger tydliga signaler till sitt barn, baserade på kärlek! Typ - "blir du ledsen tar jag upp dig", "jag finns i rummet så länge du vill det" etc. Men samtiidgt visa tydligt att det är slutsnuttat.

Du har ju också möjligheten Kajsan att resonera mer med ditt barn, eftersom det är äldre.

Zazla

Tack för bra tips ( jag har bara börjat läsa)! Vi har märkt att hon somnar bättre efter MASSOR med gröt, nu ska jag läsa vidare

Problemet är att hon klättrar ur sängen och drar helt enkelt.
Sen står hon och pekar in till datarummet och gråter: Dääääär!
Hon vill ammas till sömns framför datorn .

Laiqua också såklart

KLättrar hon ur spjälsängen!

Värsta lilla atleten Min son skulle aldrig klara det konststycket...

Men så är hon ju också äldre...

Jag har inte läst hela tråden, men jag fick en tanken angående att amma när man är gravid. Jag fick (har) känsligare bröstvårtor under hela graviditeten och vill inte att min sambo ska röra dem, i början var det tom obehagligt med duschen. Du har kanske blivit känsligare nu än tidigare? Därför känns det obehagligt med sugandet, bara tanken på att en liten skulle suga på mina ömma bröstvårtor får mig att rysa.

en tanke bara.

jag amade min dotter tills hon var 22 månader, jag drog ner rejält inan dess när jag blev gravid med numer två, dels gjorde det ont sen presic som din dotter så ville hon även pilla med andra bröst vårtan och jag blev helstressad av det, var nog lika långt gången som du när jag bestämde mig för att dra ner rejält.
men efter några veckor kändes det helt ok att amma igen. djur som ger di stöter ju bort sina ungar när det blir dags för att föda igen stöter ju oftast bort dom äldre då, det kanske är rester av någon gaaammmall instink som gör sig til känna? bara min personliga fundering.

glömde säga att när hon ville ha boppe så lade vi oss på sängen och myste i stället, hon sover fortfarande i våran säng men numera är kvällsamningen utbyt mot mys stund och sago läsning.