IVF/PGD-tråden nummer 5!!!

Njae, att få missfall är ju inte ärftligt på så vis, det är en annan sak om det är en genetisk avvikelse som resulterar i missfall.
Vi i Stockholm fick 2 beviljade försök sen var det en bedömningsfråga.
Kort efter att jag fick reda på att jag blivit gravid på naturligt vis så fick vi samtalet från PGD mottagningen att vi fått ytterligare försök beviljade, nice tajming liksom *asg*

haha ja det var verkligen bra tajming! :) Guud så glad jag blir för din skull! Det är så kul att läsa att det går bra för andra, då får man hoppet att det ska gå bra för oss också!

Nizen, jag tror som du säger att man har ingen aning om vilka vägar man klarar av förrän man är tvungen att ta ställning. Själv är jag idag helst säker på att jag inte skulle klara psykiskt att behöva utsätta mig för en abort efter mkp men så har jag ju inte ens påbörjat behandlingarna heller. Psyket kan överraska åt båda hållen. Hade jag ens anat för två år sedan att det skulle ta två år utan att vi ens blivit gravida hade jag nog trott att jag skulle vara helt knäckt nu, men det är jag ju inte.

ingenting

Desperation kan leda in en på massa olika vägar..
För vad är alternativet då om ingen behandling lyckas..?
Är det alternativet ( dvs inget barn ) i rimlig proportion till önskan man har, till ens lycka och resten av ens liv?

Nu utgåt jag självfallet ifrån mig själv då adoption kan vara ett alternativ för andra par men i vårt fall är det inte genomförbart iom att min man är sjuk och kommer att gå bort.

Oj så många inlägg det har blivit på bara någon dag.....

Sagogrynet och ingenting... Vi tillhör dom som "chansade", vi var dock mest klantiga för vi hade fått tid för behandling och allt som rör PGD. Men vi lyckades som sagt var klanta till oss precis samma månad som vi skulle påbörja behandlingen. Den psykiska pressen man bar på innan man hade gjort MKP och allra helst väntan på provsvaren var så himla tung att bära att jag blir ledsen bara jag tänker på det. Men vi hade tur och vi fick en frisk son.

Nu så känner jag efter att ha följt många i den här tråden att det inte är helt lätt att genomgå PGD heller så om vi nu vill ha ett barn till så vet jag inte riktigt hur vi gör. Antagligen chansar vi igen en gång och hoppas att det går vägen. Men går det inte vägen så försöker vi med PGD. Jag tror det i alla fall.

MallaMojs: Ett till barn ligger inte alltför långt in i framtiden då både Nicklas och jag inte vill vara sittande med småbarn när vi blir alltför gamla :) Men vi får ta det som det kommer.

Kramisar
Tess

vad är det jobbigast eller mest påfrestande med PGD?

För er som är intresserade så har jag skrivit en hel del blogg om vår resa - hojta till om ni vill läsa så lägger jag till er i adressboken

Tess - aha, så spännande!!

Jag har ju genomgått både "en chansning" och ett misslyckat PGD-försök och tycker helt klart att det senare är enklare att ta, men det är ju så olika beroende på vem man är. Hade jag inte fått fler försök finansierade (till oss sa de att man gör en bedömning efter varje misslyckat försök) så hade vi såklart chansat på egen hand... Det är ju inte sååå jobbigt om man jämför med att förbli barnlös.

MallaMojs jag läser gärna din blogg!

Nu blir jag snurrig när vi är många som pratar på en gång så jag vet inte vems namn jag ska skriva till, alltså skriver jag hullerombuller. Vi har ju två alternativ till PGD, donerad sperma eller adoption. Försöka själva kan vi inte eftersom Sambo har så få spermier att chansen är minimal att lyckas. Spermiedonation är vi båda inställda på att det kan bli, men vi vill så klart ge PGD minst ett försök först.

Nizen, jag förstår verkligen att ni försökte på egen hand när beslut om fortsatta försök dröjde.

Mallamojs, jag läser väldigt gärna din blogg om jag får.

sagogrynet, det är svårt att s'ga exakt hur lång tid det har tagit att få godkännt att göra pgd. När vi först fick veta att Sambo hade få spermier så sattes vi på väntelistan till IVF och nånstans efter halva tiden fick vi beskedet om kromosomfelet och det var i juni/juli. I september hade vi blivit kallade till IVF-info och planering av behandlingar om vi inte haft kromosomfelet och då hade vi stått i kö 4 månader. Men det har från det att vi fick veta om felet mest handlat om huruvida det går att göra pgd, och inte om ifall vi får tillstånd att göra det.