någon som fått sent missfall o som kan hjälpa mig lite med info?

Jag beklagar så otroligt! Samma sak hände mig i vecka 17 för två veckor sedan och det var en sån chock för oss att få veta att vår bebis inte levde längre. Efter beskedet att hennes hjärta inte slog mera fick vi åka hem och följande dag hade vi fått ett familjerum på BB där vi fick vara de två dagar det planerades ta. Jag skulle också få föda där i sängen, en vanlig dubbelsäng. På morgonen ville jag kolla med ultraljud att det verkligen inte fanns ett hopp om liv, efter det fick jag två piller i undelivet var fjärde timme, men det behövdes bara två gånger. Fick lite mensvärk av dem men sen efter ca 7 timmar fick jag intensivare värkar men det var inte så farligt och det räckte med att jag åt värktabletter. Själva förlossningen gick fort, när jag skulle på toa när vi trodde allt hade avtagit så kom bebisen ut av sig själv. Vi fick en underbar liten dotter och jag ångrar verkligen inte att vi tog henne till oss. Hon fick ligga på mitt bröst i en halvtimme vi kunde smeka henne försiktigt, vi tog fotografier av oss tillsammans och barnmorskan tog också hennes fot- och handavtryck. Hon var en minibebis och hade allt på plats redan, armar, händer, fingrar, naglar, ben, ansikte, näsa, ögon, mun, öron...Vi var så stolta och kände lycka ändå trots att vi visste att hon inte skulle få stanna hos oss. Vi hade också med ett gosedjur som var med vid förlossningen, som sedan fick vara med henne på sjukhuset och på obduktionsresan och som nu är med henne i hennes kista och grav. Vi valde att begrava henne och har nu en egen plats att gå till. Hon är vår älskade ängelbebis som av nån anledning inte fick stanna hos oss.

Jag var också lite rädd för att se henne men den känslan försvann genast och jag insåg också med detsamma att detta var vårt barn och hur underbar hon var! Jag tror att alla ser på sina barn på det viset, det är ens barn och de kommer alltid att vara underbara i sina föräldrars ögon. Är så glad att vi har foton av henne idag så vi kan ta fram dem och titta på henne när vi vill, vår lilla Moa.