Vi som är ensamstående

Hej! jag är en ensamstående kvinna och i fredags gjorde jag min första insemination på Storkkliniken i Köpenhamn. Inseminationen gjordes i ostimulerad cykel, ÄL prickades (förhoppningbis) in via Clearblue stickor. Jag fick känningar i magen tors eftermiddag och sedan senare på kvällen fick jag positivt på stickan. Jag åkte till Stork i fredags och en timme senare gick jag därifrån med en massa spermier på väg till mitt (förhoppningsvis lossade eller på G) ägg.

Nu hoppas jag att allt går vägen! två veckor innan grav test känns långt....men som kantarellkisse sa- man får väl räkna sig som gravid tills motsatsen bevisats! besviken blir man ju hursomhelst om det inte funkat...
Lycka till kryptonite, du får ju testa om nån vecka och skam den som ger sig kantarellkisse!

Jag är femmismedlem som flera är här i tråden! så! nu har jag gjort mitt första inlägg på FL, men har följt den här tråden ett tag. Lycka till ni alla som är på gång!

Hej
Vad spännande. Då är det både Ullo och Kryptonite som kanske är gravida nu! Åker iväg till Stork vilken dag som helst, så fort det blir positivt på stickan. Har precis testat, och än var det inget. Känns fortfarande lite abstrakt allting. Ska bli kul att följa hur det går för er, och höra era funderingar.

Kvinna40,

Jättebra att du testar 2 ggr per dag. Fullständigt ignorera vad som står i instruktionerna för det är fel. tillverkarna vill bara försäkra sig om att man för utslag vilket man lättare får när urinet är koncentrarat vilket det alltid är på morgonen. Men det räcker med att vänta 2-3 timmar och inte hälla i sig några liter vatten däremellan för att på ett positivt utslag. Det är viktigt att passa in rätt, spermierna ska ligga och vänta på att ägget släpper! Spermierna lever i drygt 72 timmar, ett ägg lever i 24. Och kan man då pricka in sin ägglossning 24 timmar tidigare än om man följde instruktionerna så har man ett stort övertag.

Stort lycka till, och lycka till ullo också. Och framförallt Kantarellnisse - det borde vara din tur nu

Själv överväger jag äggdonation, då jag sen 32-års ålder lyckats genomföra 5 inseminationer, 8 ivf och 2 års försök på "naturlig väg" samt närmare 3 år i adoptionskön. Nu är jag ensamtående och trodde att adoption var min väg, men jag backar bara i köerna. Äggdontation är kanske att dra det till den yttersta gränsen kan jag tänka ibland, hade hellre adopterat ett barn som behöver en förälder. Men efter snart 3 års köande så backar jag hela tiden och känner att tiden rinner ifrån mig (blir snart 40). Jag vill ju ha barn - och hur är för mig ganska ointressant just nu.

Lycka till!
Cecilia

Ja, jag får gå upp tidigt och kissa och sen vänta 2 timmar innan jag kissar igen ... Sen ska man ju hinna iväg till Danmark den dagen, om stickan visar positivt. Jag läste att spermierna bara lever i 24 h eftersom de har varit nedfrusna minst 6 månader, så det gäller ju att inte inseminera för tidigt heller. Det är mycket som ska klaffa.

Cecilia, har du gjort någon utredning, eftersom du funderar på äggdonation? Besvärligt när det tar sån tid ...

Och adoption, man läser ju varje dag nu att adoptionsköerna blir längre och längre, och vi ensamstående hamnar väl knappast i någon VIP-kö.

Tack för lyckönsningarna Kvinna40 o ceciliastockholm

Håller med dig ceciliastockholm. Det är bättre att testa även på kvällen. Dessvärre så lever ju inte spermier som varit nedfrysta längre än ca 24 timmar...så det är än viktigare att pricka "rätt" . Jag har inte valt dubbelinsemination. Barnmorskan kollade slidsekretet vid insem och sa att det såg bra ut- men säker är man ju inte. Jag kände av ÄL i magen samma dag som jag fick utslag på stickan så jag var lite stressad att det skulle vara "för sent" men nu känns det som jag prickade in bra! (med tanke på sekret o magvärk)

ceciliastockholm, tur att äggdonation finns som alternativ i våra grannländer.Adoption verkar ju väldigt svårt för ensamstående,just nu i alla fall.
Jag, som är i början på mina försök, och hoppas så innerligt att det ska gå bra första gången, är så imponerad av er som försökt många gånger. Man förstår att barnlängtan är en extremt stark drivkraft. Ni är väl värda ett resultat av allt slit. Bra kämpat ceciliastockholm och kantarellkisse.

Vad gäller anonym/öppen donator så har jag valt öppen. Jag har resonerat lite som kantarellkisse. I det samhälle vi lever i, här i Sverige, så betraktas kunskap om sitt biologiska ursprung som viktigt. Det är ju inte säkert att det blir viktigt för det ev barnet, men det KAN ju vara så att h*n vill veta mer om var h*ns gener kommer ifrån.
Det viktiga tror jag är att man som mamma inte ger barnet förväntningar om att donatorn är något mer än just en donator.

Ibland hör man diskussioner om att barnen kan förespegla sig och fantisera om sin "pappa" och att en anonym donator skulle minska fantasierna. Jag tror att alla barn fantiserar om sitt ursprung, det är ju en del av utvecklingen som barn, även om man lever med sina biologiska föräldrar att fundera på om man kanske egentligen inte är adopterad? Anonym eller öppen donator tror inte jag ändrar så mycket på om barnet kommer fantisera, det kommer h*n säkert göra mycket mer än om barnet lever med bioföräldrarna.
Det kommer förståss bli frågor och funderingar från barnet om varför man valde det ena eller det andra, Jag tror att det viktigaste är att man kan berätta hur man tänkte när man tog beslutet. Och ett argument till barnet- oavsett anonym eller öppen donator- är ju att eftersom jag valde som jag valde blev just DU till och det är jag SÅ lycklig över.

Hej igen,

Du har nog rätt ang. spermierns livlängd, jag tänkte ´"färska" när jag skrev mitt inlägg. Desto viktigare att inte följa intstruktionerna, utan testa med dagens 2:a urin. Du ska dock inte åka samma dag, nästa dag är bättre (morgon/förmiddag). Då är du precis på väg att ha ägglossning men ännu inte haft det. Ägglossningen sker ca 24-36 timmar efter att LH-hormonet har börjat stiga (det som ger utslag). Så dagen efter är ultimat!

Jag har gjort flera utredningar och det är inget som helst fel på mig. Men trots bra värden så har jag svarat dåligt på stimulering vilket indikerar att min äggreserv inte är vad den ska. Med ivf är det också så att chanserna minskar efter varje försök och flera läkare har faktiskt avrått mig från att försöka igen med egna ägg. Har man inte lyckats efter 8 ggr (påbörjat 13 behandlingar totalt varav några fick avbrytas pga dålig respons) så är oddsen otroligt låga. När jag för 3 år sen gick vidare till adoption sa jag till mig själv att jag gjort allt för att få ett biologiskt barn och la detta bakom mig. Ett stort steg, men ett härligt sådant. Gener är därför inte mitt prioritet längre, det är ju ett barn jag vill ha.

jag har faktiskt turen att jag har hittat en tjej, en vän men inte en nära vän, som gärna vill ställa upp och hjälpa mig att få min familj. Det känns toppen, någon jag känner och tycker om (och vi är också relativt lika utseendemässigt) men inte någon jag egentligen umgås med. Vi håller nu på att testa henne och om allt är grönt så gör vi nog ett första försök i februari kanske. Vi får se hur det går, men man kan ju inte låta bli att hoppas

Cecilia

Gällande spermiedonator så jag har, under de försök jag gjorde som ensamtående, valt att ha en anonym. Men jag har faktiskt börja tänka om efter inlägg från er tjejer här.

Kantarellkisse fick mig faktiskt att tänka till en gång extra. Mitt eventuella barn ska ju växa upp i sverige och det är nog svårt nog att inte ha en biologisk pappa (jag hoppas ju hitta en härlig pappa såsmåningom ;.)). Men andra barn som också kommit till via donation har ju rätt att veta och då kanske det inte är rätt mot "mitt" barn att inte har samma möjlighet. Nu när jag också har tagit steget mot äggdonation så är det också en person som jag faktiskt känner och som jag kan söka upp om 18 år om barnet vill det (eller tidigare). hon har inget som helst intresse att vara delaktig då hon anser att hon inte har med ett eventuellt barn att göra, hon vill bara hjälpa mig till min dröm. Men hon vill ju gärna veta hur det går och hon är ju en av de personerna jag skulle ringa från bb och berätta (om det nu lyckosamt skulle gå så långt). Då kanske det inte är mer än rätt att ett barn också har möjlighet att ta reda på vem den manliga donatorn är?

Jag kämpar lite med mig själv att gå så långt som till äggdonation, för barnet skull. Nästan som att fabricera ett barn utifrån en desperat önskan. Jag valde bort det för 3 år sen och lärde mig, efter lång tids rannsakan, att det var barn jag ville ha och inte en gentiskt avkomma. då kändes adoption bättre men nu händer inte det på ännu några år så..... Samtidigt finns det också en spänning att veta att kanske, kanske kommer jag faktiskt att bära mitt barn, mitt blod i barnens ådror, min näring som gör att barnet växer och faktiskt blir till. Så hur jag än vänder och vrider på det så blir det mitt barn - likaväl som om det vore mina ägg eller att jag flög över halva jordklotet för att hämta barnet.

Hoppas ni hänger med i mitt svamlande I fredags blev detta nämligen lite mer verkligenhet då jag och min donator var hos läkaren för första undersökningar och blodprov.

Cecilia

PS Tack Ullo för uppmuntran.

På Stork sa de att jag skulle åka samma dag stickan visade positivt. Om det var positivt på kvällen skulle jag åka nästa dag och om det var positivt på morgonen skulle jag åka samma dag. Så, vad gör man?? Vet inte om jag vågar vänta, så att det blir för sent. Kanske satsar på en övernattning och dubbelinsemination. Beror på när stickan visar positiv. Usch, vad nojjig man börjar bli ...

Ja, barnlängtan är en stark drivkraft, och det är väldigt bra att det finns möjlighet för oss ensamstående att skaffa barn på egen hand(i våra grannländer) Jag tar ett försök i taget, och får väl fundera hur jag ska gå vidare om det inte har funkat efter några försök. Vet bara att jag verkligen vill försöka, annars kommer jag att ångra mig nåt fruktansvärt längre fram i livet.

Vad bra Cecilia att du hittat en tjej som vill hjälpa dig. Men kan ni göra detta i Sverige?

Kvinnar40

Stork har helt rätt!!!

Får du positivt på morgonen (första urinet) så ska du åka samma dag (då har ägglossningsprocessen redan startat dagen innan)

Testar du lite senare på dagen dock så får du veta att det faktiskt kommer att ske inom 24-36 timmar och du ska åka dagen efter.

Genom att testa senare på dagen (räcker med andra gången du kissar) så har du alltså bättre kunskap om när det kommer att ske.

Så lyssna på stork. Så fördelen med att testa senare på dagen är du kan kan planera din resa till dagen efter och veta exakt när du har ägglossning. Till skillnad från att få ett positiv dagen efter när det redan har satt igång.

Lite komplicerat är det och jag kanske inte är världsbäst på att förklara . Om du vill får du gärna maila min ditt telnr till min inbox så kan jag hjälpa dig över telefon.

Stork säger samma sak som jag, fast lite enklare

C

Cecilia> Jag blir jättenyfiken på möjligheten att använda en känd kvinnas ägg, var kan man göra det? Jag kommer inte att göra det isf, men även jag backar i adoptionsköerna och kan nästan tänka mig hellre att göra embryoadoption i Riga än ivf. Det där med gener är inte så viktigt, och embryoadoption är ju mer fix o färdigt och kräver ingen nedreglering etc. Fast jag tror just nu att det är ivf jag är påväg mot trots allt.

Jag ser att det skrivits mycket i tråden om öppen/anonym och jag tror att vi kan sätta stor tilltro till oss själva och barnen. Det behöver inte bli krångligare än vi gör det, åt ena eller andra hållet.Det viktiga är att ha beslut man kan stå för och leva med själv. Jag var jättesäker på detta med öppen donator när jag väl valt det, jag valde så småningom donator med stor omsorg och tillgång till stora profilen. Han (som med tiden blivit dem, jag har bytt tre gånger) har blivit mänsklig för mig. Inte som man, men som en givare. Någon jag känner värme inför även om det är en främling. Så mycket mer så när jag är en främling som fått den stora äran och förtroendet att ta emot något som kan bli till en del av ett barn. Inte med det menat pappa eller partner, helt enkelt en givare... Nu ser det ut att jag kommer att gå vidare till ivf, och då blir donatorn anonym. Och det gör inte så mycket. Barnet är barnet ändå. Och givaren fortfarande en givare av det jag behöver mer än något annat. Nu är detta med anonym och öppen mer en fråga i periferin, nu när det liksom ställs mot barnet i fråga om ivf.

När det gäller försök tror jag att det är gott att ta ett försök i taget, och vila ibland emellan försök som inte lyckats. Jag är glad att jag gjort det, för annars har livet varit ständigt i mens, testfas eller tortyrveckorna. Ibland måste man landa och bli sig själv. För att ha något att försöka härma under nästa tortyrongång. Men det här året är och förblir hemskt luddigt, knappt så att något annat än de sex försöken skett Jag har glömt allt annat viktigt...