• HOCHM

    Angelmans syndrom

    Finns det någon här med barn som har diagnosen Angelmans syndrom? Min dotter har troligtvis det och skulle så gärna vilja höra hur era barn är.

  • Svar på tråden Angelmans syndrom
  • HOCHM

    Åh, tack för era svar! Vi ska träffa neurologen imorgon angående Angelmans. Gissa om man går här hemma och väntar. Det skulle vara så himla skönt att få en diagnos till slut efter alla dessa år. Det blir spännande imorgon.

  • HOCHM

    Hej
    Idag var vi till neurologen, så nu ska dom göra Micro Array. Vi har tidigare gjort subtelomor fish-metoden men den visade ingenting. Visade testet på Lukas? Simone hade tidigare Lergigan för att kunna sova, men nu är sömnen mycket bättre. Det blev en sån himla skillnad när hon fick eget rum, hon sov i vårat rum tills hon var 5 år pga epilepsin. Nu använder vi ingen medicin längre. Hon jobbar i sängen tills hon stupar till sömns.
    Har MRT visat något på Lukas?

    Glada grabben skrev 2007-11-28 23:39:30 följande:


    Hej!Vår son Lukas, snart 2år, har Angelmans syndrom. Han är en blond liten charmknutte som nästan alltid är glad. Han skrattar med hela kroppen, flirtar och älskar att busa och gosa. När han var ca 20 månader gammal lärde han sig att åla sig fram och nu har han blivit en riktig expert på detta. Sova har han inte riktigt förstått poängen med, så ibland får vi hjälpa honom med lite sömnmedel. Lukas har än så länge rätt lindrig epilepsi. Han har två olika sorters mediciner för detta, Absenor och Iktorivil. De fungerar bra, så det är inte ofta vi märker av några anfall. Han hade problem med frånvaroattacker när han var yngre. När det var som värst kunde han ha flera stycken i minuten. Nu är det som tur är (peppar peppar) länge sedan vi såg några. Vi väntar fortfarande på att vårt lilla yrväder ska sitta själv, men han tar det i sin takt. Varför ska man ha så bråttom? Han har ju fullt upp med att åla runt och utforska världen.En sak är säkert, man kan bli frustrerad av att ens barn har Angelmans syndrom, men man har aldrig långtråkigt. Alltid händer det något och man kan nästan alltid vara säker på att man får ett leende från sin lille skrutt.Skriv gärna om du undrar över något!MvhSophia, mamma till världens sötaste huligan
  • HOCHM

    Hej

    Simone hade sin sista kramp när hon var 4 år, hon slutade med mediciner när hon var 6 år. Hon är fastnar blicken i 10-15 sekunder ett par ggr om dagen och nu undrar jag om det inte är frånvaroattacker. Därför ska vi göra ett nytt EEG. När simone hade ordentliga kramper så syntes det inget på EEG då heller så det lär nog inte göra nu heller.

    Simone lärde sig sitta när hon var 6 år, kan fortfarande inte gå men blir starkare för varje år. Nu börjar hon komma upp på knäna om hon till exempel ska ta något från vardagsrumsbordet. Sedan hon var ca 2 år så rullade hon dit hon ville. Nu senaste året tar hon sig rakt fram genom att hasa, dra sig fram. Inte riktigt krypa, men nästan.

    Skolan har haft en elev med Angelmans, enligt skolan så är dom väldigt lika just beteendet och vad dom gillar att pyssla med men inte utseendemässigt. Han kunde dessutom gå. Han är nu drygt 20 år och bor bara några km från oss. Jag har inte träffat honom själv.

    Simone är ju så himla glad, får sina skratt attacker ett par ggr om dagen. Jobbigt bara när det inträffar just vid matning. Då flyger maten över hela bordet och det blir omöjligt att mata.

    Hon kan ett ord; mamma. Men det är inte ofta hon säger det. Tyvärr. Det var oftare när hon precis hade börjat sagt det, tror hon var ca 5 år. Då gick hon på dagis, där sa hon det ofta. Det verkar komma mest när jag inte är i närheten. Eller när hon är sjuk.

    Suger Lukas på fingrarna? Simone använde varken napp eller tumme tills hon var drygt 1 år. Då började hon suga på pekfingret. När hon var 7 år började hon suga på hela handen, biter lite på handryggen. Blivit någon mani på det. Får henne inte att sluta med det. Det började när hon fick sina kindtänder.

    /Maritza

  • HOCHM

    Sömnbrist kan verkligen ta knäcken på en. För våran dotter har det blivit bättre ju äldre hon är, men framför allt ett eget rum var det bästa. Den enda medicin vi har provat är just Lergigan, jättenöjda med den. Nu kan hon hon vakna mitt i natten, leka en stund med nallarna och somna om efter en halvtimme utan att vi blir störda.

    Vi tillhörde uppsalas landsting fram till förra året, nu tillhör vi stockholms. Vi flyttade pga simones skola. Det blev ett jättelyft för våran tjej att byta skola. Sedan var det ingen i förra kommunen som informerade oss att vi kunde vara personliga assistenter på heltid för våran dotter. Jag hade hört att man som förälder kunde vara det 20 tim/veckan. Så när jag ledsna på att bråka med skolan och fritids och vi hade bestämt att flytta så tog jag kontakt med nya kommunen ang PA. LSS-handläggaren här är superbra, hon sa; du har rätt att vara anställd heltid åt din tjej, så säg upp dig på jobbet om du vill. Säg till om ni behöver avlastning, var inte rädda för det. Och skulle simone bli inlagd eller om ni behöver vara 2 på henne om det blir aktuellt med höftoperation, så säg till så ordnar jag att ni bägge kan vara hemma. Hur gullig som helst. Och snabbt gick det. Så nu går Simone i skolan på dagarna och då är jag ensam hemma. Hämtar henne kl 14 varje dag utom fre kl 13. Tidigare hade jag ingen egen tid, utan då var man på jobbet dagtid och hämtade barnen direkt efter jobbet. Är helnöjd med det. Däremot när det gäller hjälpmedel då får man alltid stå på sig. Verkligen.


    habbla skrev 2007-12-10 10:55:26 följande:
    Vad intressant! Här verkar finnas en massa som fått hjälp. I vilka landsting bor ni? Hur mycket har ni behövt bråka? Har ni fått mediciner? Avlastning? Hur fungerar det med era jobb? Min son är 2 1/2 år och ska testas för Angelman "någon gång, vid tillfälle". Han ligger och skriker hela nätterna och skär tänder och dagtid behöver han hjälp med allt. Habiliteringen på MAS (Malmö) struntade fullständigt i oss och nu har vi till och med flyttat för att komma till ett nytt sjukhus. De såg direkt att han eventuellt hade Angelman. Det är meningen att vi ska sköta våra jobb samtidigt som vi har en helvete dygnet runt med vår son. Jag fattar inte hur ni klarar er. Visst är det trevligt att ungen är gladlynt, men när man inte sovit på 2 1/2 år vill man bara själv ligga i sängen och gråta.
Svar på tråden Angelmans syndrom