vad svarar ni på frågor?

Jag tycker att man kan säga precis som det är. För mig har det tidigare varit jobbigt att göra det, mest för att jag själv inte varit riktigt "där" än, att jag själv inte riktigt accepterat att det är så: "Jag har förlorat ett barn." eller "Frida hade en tvillingsyster." Det kan jag säga nu, iaf de flesta dagarna, utan att det känns jättedramatiskt. Jämför med att någon säger lugnt och självklart: "Min pappa dog för tre år sedan." Varför ska man då inte kunna säga: "Mitt barn dog för tre år sedan." Jo - jag vet - självklart är det i de allra flesta fall mycket mer dramatiskt och chockande att ha förlorat ett barn, men ändå... jag tycker att man kan säga som det är. Sen så är det en annan sak om man själv känner att man inte riktigt orkar med det, om man tycker det blir jobbigt med följdfrågor - eller tystnad. Då kan man välja att säga nåt annat/inget alls, för sin egen skull.