• Utlandssvensk

    Att adoptera syskon till änglabarn...

    Hej!

    Här sitter jag nu, en sorgsen mamma till tvâ änglabarn och en blivande mamma till ett adoptivbarn och känner det ibland som om jag hâller pâ att gâ sönder av alla motstridiga känslor och tankar...

    Lättad över att ha fâtt medgivande till adoptionen...
    Sorgsen över att vi inte fick behâlla vâra biologiska barn...
    Tacksam över att ändâ kunna bli förälder - men förälder pâ annat sätt...
    Ledsen över att de enda bio-barn vi har och kanske kommer att fâ är de som ligger i graven...
    Frustrerad över att vi mâste vänta, vänta, vänta.... när vi egentligen skulle vara upptagna tvâbarnsföräldrar nu.....
    Nedstämd över att inte kunna känna riktig lycka över adoptionsbeskedet,
    men lugnad när jag hör folk säga att det är 'normalt' att känna sâ.
    Glad över tanken pâ ett adopterat barn.
    men fundersam över att göra fler ivf medan vi väntar....

    Finns här andra änglamammor med adoptivbarn eller adoptionsplaner som vill dela med sig av sina tankar och funderingar?

    Vi verkar inte vara sâ mânga.....

    KRAM pâ er!

  • Svar på tråden Att adoptera syskon till änglabarn...
  • RebeccaR

    Jag är inte i samma sist som du... Men jag kan väl ungefär säga att jag kan tänka mig liiite hur du känner. Jag väntar ett litet änglasyskon nu (men min resa har inte varit den samma som din). Jag kan också känna att jag har "dåligt samvete" för att jag väntar henne, när jag egentligen skulle ha fullt upp med Aaron. Det var inte såhär det skulle vara. Sen får jag dåligt samvete för att jag inte kan tillåta mig att "glädjas" riktigt åt henne (syskonet som jag väntar), som om jag skulle svika Aaron. Och sådär går jag fram och tillbaka... Alltid dåligt samvete för någon av dem. Men jag hoppas innerligt att jag kan glädjas åt dem båda i framtiden.

    STORT lycka till och jag hoppas att ni inte ska behöva vänta allt för länge på ert lilla syskon, biologiskt eller adopterat! Många kramar!


    Rebecca med ängeln Aaron www.famronnquist.se
  • Utlandssvensk

    jag flyttar försiktigt upp trâden, i hopp om att hitta nâgon i samma situation....

    Är jag ensam om att förlora ett barn och sedan inte fâ fler biologiska barn...?

  • Bzanna

    Näääee, du är inte ensam.
    Vet (åtminstone) en till, men vill nog att denna person hittar hit själv, kan inte offentliggöra det...

    (Hoppas att denna person ska se tråden nu...)

  • Anne M

    Jag är inte alls i samma sits som du, jag har inga änglabarn, och jag ska inte adoptera (det enda vi har gemensamt är IVF), men dina ord träffade rakt i mitt hjärta, och jag hoppas innerligt att du snart finner riktig lycka över vad som väntar dig/er.


    Varma kramar.

  • Kyoko

    Hej vännen,
    Du är ju inte ensam...du har ju mig som inte vet hur det kommer bli. Kommer fler försök att fungera eller förblir vi barnlösa och i så fall får vi ens adoptera. Frågorna är så många och man känner sig så otroligt ensam och utsatt eftersom så många får barn utan problem...

    Jag brukar säga att det enda som är värre än att förlora ett barn är att förlora ett barn och sedan förbli barnlös...

  • Utlandssvensk

    Kyoko - självklart har jag dig!!! men du kanske blir gravid snart Men det är helt OK, för jag vet att jag kan dela mina tankar med dig ändâ... Och du är sââââ mycket värd att bli mamma igen - nu till ett levande barn.

    Lade in samma trâd pâ adoptionsforumet ocksâ, men jag kan nog inte räkna med att hitta likasinnande änglamammor som adopterar...

  • Ica 6

    Hejsan!

    Du är inte ensam, vi miste vårt barn i magen 2005, och försökte med fler IVF utan resultat. Nu väntar vi på BB från Sydafrika.
    Så nu vet man ju att man äntligen får ett barn som man kan mysa med...

Svar på tråden Att adoptera syskon till änglabarn...