• Maskensmamma

    Fördomar sökes!

    Ni som har fördomar mot unga (15-24 år) föräldrar, kom med era bästa argument här. Skippa gärna det ekonomiska, de flesta vet nog (hoppas jag iaf) att det självklart är en fördel att ha en stabil ekonomi som grund. Nu utgår vi från att den unga föräldern arbetar eller studerar och får in pengar utan socialens eller föräldrarnas hjälp.
    Så... Kom med något bra nu!
    =)

  • Svar på tråden Fördomar sökes!
  • niiile

    Ser inte mig själv som "ung förälder", jag var 21 när min son föddes. Enligt MIG den perfekta åldern att få barn :) Hinner troligtvis även med att träffa mina ev. barnbarns barn =D

    Omgivningen har inte heller reagerat spec. mycket.. Det enda jag kan komma på är att människor tycker jag borde slutfört min utbildning (har drygt en termin kvar och sen är jag sjuksköterska!)

    Fördom:

    - Utbildning, med småbarn kan man inte avsluta sina studier och det vore bättre och ha gjort det innan..

  • Pricken1

    Fördommar mot unga föräldrar:

    1. De har inte längtat lika länge efter sina barn och är därför inte tacksamma över att ha kunnat bli föräldrar

    2. Nonchalanta och lite slappa i uppfostran eller väldigt stränga och oflexibla.

    3. Tycker det är viktigare att barnen har hippa kläder och är "inne" än att de utvecklas och mår bra.

    4. Fick barn av "misstag" och tycker det är ganska jobbigt att vara förälder - något de låter alla veta.

    Jaha, det var några av mina fördommar. Givetvis är det långt ifrån alla unga föräldrar som är så här... men en del är så och det är det som har fött mina fördommar. Har träffat många unga föräldrar som är superbra! Fördommar är ju just det, inte lika med verkligheten...


    Jaha - så kan det bli...
  • pezz
    CeeJay skrev 2007-12-10 18:41:10 följande:
    En fördom är väl inte alltid negativ? Jag uttalar mig ju inte om vad jag tycker om namnen eftersom det inte är relevant.
    ne de kanske det inte är ifs har inte tänkt på det så
  • Sennaboo

    Tonx skrev 2007-12-10 15:59:39 följande:


    Minns dock att barn inte är ett hinder för personlig utveckling, inte som jag ser det iallafall.
    Man påbörjar bara en annan utveckling tidigare, tar på sig föräldrarollen. Man missar en del av sin egen utveckling. Inget fel att resa med barnen, men det är ju inte den slags resor jag pratar om. Om jag skulle resa med mitt barn nu skulle resan vara anpassad till barnet. Om solsemester skulle det vara till ett barnvänlig ställe med uppvärmd barnpool. Annars till någon djurpark, Legoland... Aktiviteter som barnet uppskattar och jag eftersom jag älskar att se mitt barn vara glad, men inte dit jag skulle åkt om jag inte haft barn. Om jag inte haft barn hade semestern istället varit en månadstur till Nya Zeeland med hyrbil och en massa äventyr inplanerade som forsränning, bungyjump och andra "vuxenaktiviteter". Om vi inte hittar hotell sover vi i bilen... Eller skidsemester i alperna med långa dagsturer. Min man och jag har haft ca 10 år till denna slags resor och känner att det är ok att lägga det på hyllan ett tag nu. Detsamma gäller andra saker i livet: Studentlivet där man bara behöver tänka på sig själv, umgås med vänner i tid och otid, tar en restresa, provar på lite olika jobb. Studentlivet blir ju helt annat om man har ett barn. Man går på sina lektioner och pluggar den tid som behövs, sen hämtar man sitt barn. Tiden till att umgås med andra studerande skulle jag prioritera bort. Det samma gäller festandet.

    Så visst kan du utvecklas, men det blir på barnets villkor. Varför inte utvecklas själv först och sen tillsammans med barnet. Då är du redo att ge barnet allt, när du själv inte har en massa saker som du vill ha gjort.
  • Sennaboo

    Kom på något annat också.

    Att skaffa barn ung kan också innebära att man inte hinner lära känna sin partner tillräckligt innan barnet kommer. Detta kan leda till att man har helt olika uppfattning om hur man ska fostra barnet eller hur man ska fördela ansvaret. När banret väl har kommit upptäcker man detta, det uppstår diskussioner och bråk vilket kan leda till att man delar på sig.

    Det kan ju också vara så att man är helt överens om barnuppfostran och barnet/barnen blir föräldrarnas liv. Kanon fram tills dess att barnen flyttar hemifrån. Då upptäcker man att man inte har något gemensamt med sin partner längre. Delar på sig.

    Vet inte om statistiken visar att barn till unga föräldrar oftare har ensamstående föräldrar. Jag tycker att det känns logiskt, men vet inte om det är så. Annars är det bara en fördom som jag har

  • angelica88

    Tycker det är svårt att skriva något, skiljer ju sig mkt mellan 15-24 år..

  • cicci85

    Det är ju väldig skillnad på att få barn när man är 15 och 24!
    Det är väl mest mot tonårsföräldrar det finns fördomar?
    Som att de bor kvar hemma, mormor tar hand om bebisen mycket för att föräldrarna är ute med kompisar, röker när de är gravida(vilket unga mammor gör i större utsträckning...).
    När de har program om unga föräldrar på tv visar de ju tyvärr bara såna föräldrar. man får bara se nån som är tillsammans med pappan, bor själv och tar hand om barnet utan mormors hjälp...

    Jag fick barn när jag va 20 och har aldrig känt mig som en "ung mamma". Vi har allt som 30-åringarna har förutom att jag inte har pluggat klart, men alla pluggar ju ite heller som unga... Bor i villa, har 2 bilar, killen eget företag...
    Jag umgicks med mammagruppen där de andra var mellan 28 och 44 år.

  • Helmus

    Mina fördomar (grova generaliseranden förstås);

    - De som skaffar barn i riktigt ung ålder (14-18 år) är generellt mindre intelligenta än genomsnittet, förblir lågutbildade hela livet etc.
    - De som skaffar barn i riktigt ung ålder har oftare än andra föräldrar bott i fosterhem som barn och vill skaffa egna barn för att få en tillhörighet som den egna familjen inte kunnat ge.
    - De som skaffar barn i ung ålder har ett sämre språkbruk, är dåliga på matematik/statistik, är generellt mer omedvetna om konsekvenserna av sitt handlande och är mindre socialt kompetenta än äldre.

  • Stoffe76

    Jag har ett gäng elaka fördomar om unga föräldrar. De:

    * lägger ut halvnakna bilder av sig själva på nätet, för att de behöver bekräftelse.

    * de döper sina barn till Kehvyn, Cazzandra och andra "unika" namn (såg iofs att den fördomen redan tagits upp)

    * de tycker att det är otroligt viktigt att klä sin lilla "accessoar" i fräcka kläder, gärna såna som matchar deras egna.

    * de är mer fixerade vid sin kropp efter förlossningen än vuxna föräldrar. Det är väldigt viktigt att hinna träna.

    Jag måste tillägga att jag förstår att det är en liten klick som är som jag beskriver ovan och att man inte kan dra alla unga föräldrar över en kam. Men TS bad om fördomar. Naturligtvis finns det fördomar om dem som skaffar barn när de är 30 och jag stämmer säkert in på flertalet av dem.

  • hannabebe

    Det enda jag kan säga är att jag personligen hade blivit en sämre förälder för 10 år sedan än jag är idag. Jag har mognat avsevärt pga saker som hänt under de senaste tio åren. Men det är bara min egna personliga reflektion.

Svar på tråden Fördomar sökes!