Tonx skrev 2007-12-10 15:59:39 följande:
Minns dock att barn inte är ett hinder för personlig utveckling, inte som jag ser det iallafall.
Man påbörjar bara en annan utveckling tidigare, tar på sig föräldrarollen. Man missar en del av sin egen utveckling. Inget fel att resa med barnen, men det är ju inte den slags resor jag pratar om. Om jag skulle resa med mitt barn nu skulle resan vara anpassad till barnet. Om solsemester skulle det vara till ett barnvänlig ställe med uppvärmd barnpool. Annars till någon djurpark, Legoland... Aktiviteter som barnet uppskattar och jag eftersom jag älskar att se mitt barn vara glad, men inte dit jag skulle åkt om jag inte haft barn. Om jag inte haft barn hade semestern istället varit en månadstur till Nya Zeeland med hyrbil och en massa äventyr inplanerade som forsränning, bungyjump och andra "vuxenaktiviteter". Om vi inte hittar hotell sover vi i bilen... Eller skidsemester i alperna med långa dagsturer. Min man och jag har haft ca 10 år till denna slags resor och känner att det är ok att lägga det på hyllan ett tag nu. Detsamma gäller andra saker i livet: Studentlivet där man bara behöver tänka på sig själv, umgås med vänner i tid och otid, tar en restresa, provar på lite olika jobb. Studentlivet blir ju helt annat om man har ett barn. Man går på sina lektioner och pluggar den tid som behövs, sen hämtar man sitt barn. Tiden till att umgås med andra studerande skulle jag prioritera bort. Det samma gäller festandet.
Så visst kan du utvecklas, men det blir på barnets villkor. Varför inte utvecklas själv först och sen tillsammans med barnet. Då är du redo att ge barnet allt, när du själv inte har en massa saker som du vill ha gjort.