Har du Fibromyalgi eller liknande Diagnos?
TuvaLi:
stackars dig! Säger som Gaztongirl, man hittar inga ord... *Många kramar*
TuvaLi:
stackars dig! Säger som Gaztongirl, man hittar inga ord... *Många kramar*
Kimpossible,
lite är det väl skolan, det väcker många frågor när man läser så existentiella ämnen. Och som blivande pastor så funderar jag mycket kring det, försöker relatera det till hur jag ska göra/inte göra för att den (framtida) församling jag ska arbeta i ska kunna fungera så bra som möjligt. Men jag reflekterar också mycket som kristen, om man följer en teori till trådens slut, vad blir konsekvensen? I synen på Gud, på andra människor, på mig själv...
Jag har alltid varit djup som en bottenlös avgrund, ungefär. I tonåren tyckte jag att det var jobbigt, men nu ser jag det som positivt. Jag uttalar mig sällan om saker jag inte verkligen har funderat omkring, och jag kan vanligtvis förstå andra människors situation och tänkesätt. (Utom människor som frivilligt är elaka - de förstår jag fortfarande nada av)
Tjoho! Skönt att höra, TuvaLi! Härligt att allt är OK! Ta nu hand om dig - absolut inget storstädande (ang. tidigare debatt här)
Bellyboo,
Svenska Missionskyrkan. Jättebra, för de har en riktigt bra pastorsutbildning (4 års teoretiska heltidsstudier och 1 års praktik + minst 1 sommar som vikarie är norm, + att man får mentor hela tiden, röst- och talvård, predikoövningar och retreater med andra i samma situation). Dessutom hjälper samfundet till att hitta ett bra första jobb när man är klar, så att man inte hamnar på något ställe som är jättesvårt...
Låter jättebra, tycker jag!
Bellyboo,
det är andra året jag läser, men jag pluggar på halvtid, så jag håller fortfarande på att slutföra första årets kurser, om du förstår vad jag menar... Grundkurserna.
Jag tycker också att det är kul att se fler missionare
Gå gärna in på min "kristen-blogg" förresten, och kommentera. Jag lägger upp allt jag går och funderar på, och det är mycket En del kunde kanske du hjälpa mig att reda ut...
Kimpossible,
synd att du gav upp, tycker jag! Fanns där ingen mentor eller tänkar-grupp som kunde hjälpa dig igenom? Jag hade praktik i ett halvår där jag följde en pastor. Vi hade många djupa samtal om allt möjligt, och det hjälpte mig jättemycket.
TuvaLi,
vad du var uppe med tuppen! *gäsp*
/En Av TuvaLis Vänner
Jag känner mig inte alltid så klok. Särskilt inte när jag ska skriva en ny predikan. Så många svåra frågor - och så få enkla svar. Sånt är livet, antar jag.
Grattis Petra! Var det planerat?
Jag läser fortfarande bara nätkurser, ska förmodligen göra det nästa läsår också. Sedan måste vi flytta upp till Bromma så att jag kan läsa klart, men vi har skjutit på flytten eftersom vi inte har tillräcklig kötid för bostadskön ännu. Och så jobbar vi i bebisverkstaden, och det känns enklare att gå igenom graviditet osv här med ett socialt nätverk jag haft i några år och känner väl.
Krya på dig NiXxi!!
Mamsie,
vad starka ni var/är som stod upp mot henne och gjorde vad ni själva ville ändå! *Heja, heja*
Välkommen hit Misan!
TuvaLi,
tycker att du ska låta BM reda ut det ordentligt, och skicka dig vidare om det behövs! Det kan ju vara "normal" graviditetskrämpa men det kan ju också vara något annat. Så kolla upp det, om inte annat så för barnets skull!
Själv minns jag denna obeskrivliga trötthet från precis innan jag blev utbränd. Det var som att försöka röra sig i halvstelnad gelé, om du förstår vad jag menar. Som ett yttre motstånd mot varenda rörelse jag skulle göra. Ett tag senare rasade allt. Utbränd blev jag för att jag försökte klara heltidsjobb trots fibromyalgin (hade ingen diagnos då och ville absolut inte vara sjuk, så därför blundade jag).