bcsvensk: Tack, det va fina ord du hade till mig! 
Som sagt, ni som jag känner här inifrån får gärna se om ni vill, även om det "bara" är av nyfikenhet men självklart vill jag att alla repekterar att det är väldigt privata bilder och inte sprider dom vidare utan min vetskap. Många av er känner jag ju till sedan länge här ifrån tråden! Ska tillägga att jag har dåliga erfarenheter från andra forum där speciellt en person gav sig f*n på att jävlas med mig allt vad han kunde både på forumet, på min blogg och vart han än fann mig på Internet. Vet att han finns på FL också och har funderat på att byta användarnamn och så, skulle INTE tycka att det vore kul om han hittade mig här i tråden där det finns mycket info han kunde använda sig av om han ville...
Ja ni förstår vad jag menar, personer som jag inte vet vilka dom är göra sig icke bevär! 
Lällas: Jag tror knappast NÅNTING är OT här inne längre, vi delar ju med av oss av allt vi vi dela helt enketl, eller hur? Förstår din oro, KOL verkar vara en fruktanvärd sjukdom! Är du rökare? Roligare kan man ju ha än att drass med UVI dessutom, inte kul! Har fått det efter varje operation p.g.a. kateterns och haft ett helvete med att bli av med det varje gång, har återkommit igen och igen.
Tror många av oss har känsliga slemhinnor i underlivet har vi kommit fram till, visst finns det fler som upplever det?
Du får gärna se mina bilder, jag mejlar vidare det mejlet jag skickade till Jenny F. LSS va snabb att anmäla intresse hon också så hon har redan fått ett mejl. Jag mejlar dig så får du gärna svara med lite bilder, kan va "kul" att se! Vet inte om mitt ärr syns med så jättemycket på bilderna men det har jag andra bilder det syns på isf, hojta om du vill se sådana bilder!
68an: Förstår att det kan kännas tungt att va långt ifrån nära vänner, i vissa stunder finns det ingen man behöver mer än just dom! KRAM!!!
Jenny F: Åh vad bra, skönt att höra! Jag va orolig att det skulle bli tvärtom, att du skulle bli uppskrämd av att se mina bilder. Fast det är nog kanske så att hur "illa" det än ser ut på riktigt så ser det ändå alltid värre ut i fantasin! Vet inte om du berättat det innan men vet du nånting om när det kan tänkas va aktuellt med op för dig?
Håller med dig om det här med förståelse från ens partner (och även andra). Just min sambo tror jag har fått överflöd av medkännande så han har full förståelse även i vardagen däremot har det många gånger känts jobbigt att ens övriga omgivning inte riktigt förstår. Vet inte hur många gånger jag har fått höra "ska du inte söka din läkare för det då?" när det handlar om sånt som läkarna varken kan eller vill göra något åt utan det är sånt man får leva med! Folk verkar ibland tycka att antingen kan man se till att en läkare trollar bort det "besvärliga" och kan dom inte det så är det troligen inget allvarligt, inget jobbigt, inget att bry sig om och därmed inget att ta hänsyn till. Milt överdrivet men du/ni kanske förstår hur jag menar? Är man trött t.ex. så tycker dom att dom också är trötta fast det inte är samma slagd trötthet och skulle det va nån annan slags trötthet (värre än det dom upplever) så borde jag väl söka läkare isf?
Vi har rätt så lika syn på "livet" du och jag! Jag tror att jag är bättre lämpad att klara av det jag går igenom än vad många i min omgivning hade varit. Inte för att skryta alls men om man jämför med hur dom hanterar andra krämpor så kan man rätt tydligt se att dom skulle ha vääääldigt svårt att hantera "värre" saker. Varför klarar jag av det bättre då? Förmodligen för att jag redan lärt mig att hantera sånt nån annan gång i nån annan tid. Låter ju som hokus pokus mumbo jumbo men min känsla säger mig att det är på nåt sånt vis livet går till.
MaijaO: Blindtarmsinflammation tror jag inte hör ihop med Crohns eller U.C. Däremot så sitter ju blindtarmsbihanget på tjocktarmen så om man opererar bort tjocktarmen (vilket jag har gjort) så ryker blindtarmsbihanget det med. Jag hittar inte dig uppe i trådstarten, vet du vad det är för sjukdom du har?
LSS: Jag förstår HELT och FULLT att du känner som du gör men jag tror inte det handlar om att Daniel är ego. Han vet nog inte helt enkelt så mycket om din sjukdom och allt vad den innebär, han har som sagt aldrig sett hur dåligt du kan må och hur illa det kan va! Dessutom så kan jag mycket väl tänka mig att du inte direkt skyltat med de problem du fortfarande har, man vill ju gärna inte låtsas om dom eller hur? Och just därför så kan ju inte han heller veta. Jag tror att om jag skulle träffa någon ny kille så skulle jag nog känna ett behov av att berätta om vad jag vart med om, vad min sjukdom innebär, hur illa det varit tidigare o.s.v. Inte för att den nya killen skulle behöva tycka synd om en på något vis men för att det är så stor del av den människan man är idag. Hur var och när en sådan diskusion skulle va lämplig är en helt annan fråga och det vet jag inte själv riktigt... Jag gissar i alla fall på att det du upplever handlar om okunskap från Daniels sida men jag förstår dig som sagt helt och fullt! Som vi diskuterat lite tidigare här i tråden om när bekanta och vänner är magsjuka... Visst förstår man att dom mår dåligt och har det jobbigt men samtidigt vill man säga "kan du fatta att det är så jag har det jämt då?!"
På nåt vis tror jag att du behöver göra klart för honom vad din trötthet och så beror på, att han förstår att det till stor del är en del av den du är, hur du mår och att det är din sjukdom som påverkar dig.
Min sambo, Björn, är för övrigt som Stefan verkar vara. Han vet och har sett så mycket med mitt mående så han är väldigt förstående.
Nallatalla: Du får gärna se bilder om du vill men det är stomin som syns mest (väldigt mycket) och inte ärren direkt. Ska kolla om jag har din mejladress isf mejlar jag bilderna till dig.
grådis: Jag tycker att det låter sunt hur ni hanterar det nu, att prata och reda ut saker och ting lite pö om pö! Skulle behöva göra detsamma här hemma men här tror jag att det behövs failjerådgivning eller nåt sånt. Hoppas att jag får med sambon på nåt sånt för jag får honom inte att prata med mig på egen hand. Det är faktiskt genom kbt:n som jag kommit in på tanken om familjerådgivning! Kände nu efter jul/nyår att ångesten började välla upp i bröstet på mig, att jag MÅSTE få komma nån vart i relationen nu. På terapin pratade jag med psykologen och vi kom fram till en hel del saker som JAG behöver jobba med men såklart så finns det saker som jag och Björn behöver reda ut tillsammans. Tror som sagt inte att jag kommer att lyckas med att få honom att prata med mig själv så jag hoppas att jag får med honom på nåt. Hela hösten har varit skitjobbig rent ut sagt och det är till stor del därför som jag inte har varit inne här så mycket. Jag orkade inte med annat än att ta mig igenom min jobbiga vardag hemma och att koncentrera mig på arbetsträningen. Nu hoppas jag att ni tycker att det är kul att jag är här och tjattrar igen för nu får ni nog stå ut med mig!
dalkulla: Åh vad trist med ett skov! Men skönt att dte kunde vända relativt snabbt iaf! Håller tummarna att magen håller sig bra nu på dig!
TrasigMage: Själv fick jag mindre navel istället, mitt ärr ligger som en tjock skarv över naveln så det bara är ett liiitet hål där naveln tidigare va! Hojta om du vill se bilderna jag fotat!
Angående hur våra liv ser ut: Jag arbetstränar som rehabilitering efter 3,5 år som sjukskriven, bor i en trea med min sambo som jag för tillfället har lite relationskris med, innan "krisen" längtade vi efter barn men nu ligger dom planerna lite på is. Jag är stomiopererad och tack vare det så fungerar livet jättebra måste jag säga, MYCKET bättre än det gjorde innan jag fick stomin i alla fall!
Pernilla19: Inget är OT här inne, alla frågor och funderingar är välkomna! Jag fick mycket tunnare hår under den period som jag va som sämst i min sjukdom (Crohns). Närings/vitaminbrist kan ju ha den effekten men det kan säkert stämma att det kan bli så av vissa mediciner också!
stackare och dumma skithosta som aldrig försvinner? KOL trodde jag mer man fick efter att ha rökt två paket cigg om dan i 30 års tid eller nåt 
