Trivs inte i Frankrike

Ska det vara "rättvist" så borde ju han flytta med dig nu. Du har ändå bott där i 11 år! Så han kan ju knappast säga att du inte har testat på det!

Trivs du inte så kan han inte tvinga dig, han kanske skulle trivas jättebra i Sverige eller Finland, det kan ni ju inte veta förrän han har testat. Och eftersom du har bott i frankrike så länge så kan han ju inte komma efter en månad i sverige och säga att han inte trivs..

Lycka till!

Bor också i Frankrike och vantrivs väldigt mycket här. Har dock bara varit här i snart 2 år, men insett att det räcker för mig.
Är dock inte riktigt i samma situation som dig då min sambo är svensk och beredd att flytta hem efter sommaren eftersom jag inte trivs här och mår dåligt över att vi är i Frankrike.

Förstår att du är orolig för hur din vantrivsel skall påverka bebisen. Tyvärr tror jag att våra barn har blivit påverkade av att jag vantrivs så mycket. Det är svårt att alltid vara "glada mamman" när man inte alls känner sig glad, även om man försöker. Jag tror att de mått bättre om vi varit i Sverige för då hade jag mått bättre och jag vet att det påverkar dem jättemycket. Om ni har möjligheten (för jobb och annat) så hoppas jag verkligen att ni kan flytta om det är det du vill. Det kan i och för sig vara svårt att flytta hem igen också efter att man bott utomlands en längre period, så även det blir en omställning.

Lycka till!

Ni kanske kan göra en kompromiss båda två. Varken bo i Frankrike eller Sverige/Finland? Flytta till Danmark, Holland, England eller något? Eller resulterar det bara i två olyckliga kanske?

Det känns svårt att komma med några råd utan att veta mer om er situation, t.ex. var och hur ni jobbar m.m. Om ni skulle ha den möjligheten tycker jag att det bästa skulle vara att flytta till Sverige eller Finland "på prov", t.ex. ett eller två år. Ni skulle kunna hyra ut er nuvarande bostad möblerad och hyra en möblerad lägenhet i den stad ni provflyttar till. Då behöver det inte kännas så drastiskt för din man utan kan kanske bli lite mer som ett äventyr. Men det förutsätter ju dels att ni kan få tjänstledigt från era nuvarande jobb och dels att ni kan försörja er på något sätt i Norden. Nu är det ju lite sent att hinna hem till förlossningen kanske, men jag tycker att du kan föreslå att ni flyttar hem i april (när den härliga nordiska våren börjar komma igång - flytta absolut inte på hösten när mörkret börjar komma!) och att du är hemma med barnet ett år medan din man jobbar. Alternativt att ni båda är lediga ett tag om ni har råd. Hoppas ni hittar en bra lösning!

Jag har en vän som bodde i England i 10 år och de sista åren längtade hon hemskt mycket till Sverige så de flyttade tillbaka. Tyvärr blev det inte som hon tänkt sig, hon retar sig på mycket som vi har i Sverige så de funderar på att flytta tillbaka.
Det jag vill säga är att en del har förändrats här och du har förändrats och t ex om du inte hade barn när du bodde här så vet du inte om du kommer att trivas förrän du bott här.

tomten81: Jag tycker precis som du att min man borde förstå att jag bott så länge i Frankrike, och att det är dags för honom att kompromissa. Samtidigt kan jag inte tvinga honom. Det är så svårt för att jag valde att flytta hit men visste ju inte att jag inte skulle trivas. för mig är det självklart att min man borde förstå att jag inte mår bra här och att han därför skulle börja göra något. Nu har han ändå börjat förstå mer och söker efter jobb i Finland. Han har skickat en ansökan men inte fått svar ännu. Jag hoppas verkligen han får något jobb. Vi går också i terapi där jag får stöd genom psykologen som försöker förklara honom hur svårt det är för mig, och hur dåligt jag mår här.

Calex: Började undra om jag var den enda som inte trivdes här, har tom undrat om det är fel på mig för att jag inte gör det. Bra att du kan flytta som du inte trivs, på det sättet är det så bra att ha en svensk man eller sambo. Det finns ju fransmän som är villiga att flytta, min man råkar bara vara en som inte är så öppen för iden . Jag har precis fött och försöker verkligen koncentrera mig på beibsen välmående nu. Han gör mig väldigt lycklig och glad bara för att han är här så det hjälper. När jag är i Sverige känner jag mig inte svensk längre och märker hur saker ändrats. Ändå så känner jag mi mera säker och hemma i Sverige. Min man föredrar att bo i Finland så han söker jobb där. Jag har aldrig bott där men som det är mina rötter och jag har familj där, tror jag att anpassningen kommer går bra.

Karpet: Jag har föreslagit att vi kunde flytta till vilket land som helst utom Frankrike. Han vill inte flytta till något annat land och är väldigt selektiv. Han säger antingen finland eller sverige men inte ett annat land. Hans dröm är att bo i södra Frankrike vilket inte är min dröm alls. Han är verkligen inte flexibel eller kompromissande, vilket jag inte tycker är ok alls.

Berber: Min man jobbar som dataingejör och jag själv är "hemmafru". Det är svårt för mig att få jobb här med min bakgrund och utbildning. Han har lättare att hitta och få jobb vilket också är ett skäl till varför jag vill flytta. Jag har tänkt på "flytta på prov". Har föreslagit det till minman och då har han sagt att han inte gillar iden för han måste betla lån i Frankrike fast han bor i Sverige eller Finland. Ska försöka hitta någon lösning.

ärtan72: Jag är helt säker på att Sverige känns bättre än Frankrike. Saknar en trygghets känsla som inte finns här, och känner en tillhörighet som jag inte alls känner här. Att saker ändrats vet jag och kände jag av senast, det är inget som störde mig. Jag ser mera positiva sidor i Sverige än Frankrike.

Quebec da? Kan det vara nagot?

Hej Skandinaven,

Skönt att läsa om nagon annan som inte känner sig hemma (fast förstas trakigt att vi är fler som känner sa). Jag bor i franska delen av Schweiz med andra ord inte sa langt ifran dig. Jag tyckte att jag var ganska "osvensk" när jag flyttade hit men efter att ha fatt barn sa inser jag att jag är väldigt svensk. Jag maste hela tiden förklara/försvara mina funderingar kring uppfostran/pedagogik, säkerhet, äta sunt etc och jag blir sa trött, frustrerad och ledsen att känna mig som en alien.

Sitter ocksa med en fransman som aldrig i livet skulle flytta till Sverige, vad gör man?! Separerar man när hemlängtan känns för stor eller stannar man kvar och försöker ännu mer? Känner ganska manga svenskor och de verkar ha gett upp (eller sa var de aldrig som de flesta svenskor som jag känner hemma i Sverige) ang. alla svenska värderingar.

Jag har även funderat pa att flytta nagon annanstans ett "tredje" land men det är inte landet som är problemet, jag gillar Schweiz men det är ju inte här som de svenska värderingarna finns kring främst barn och inte finns heller mina barndomskamrater eller min mamma och pappa!

Jag bor i Österrike och trivs bra här, men saknar också dom därhemma- mycket! Och sjöarna och havet, allemansrätten..... Min man har fått lova att vi inte kommer att bo här för alltid, annars skulle jag inte klarat av att flytta. sedan hur det blir får man se.

Men nu när man har barn (fick i somras) känns hemlängtan ännu större. Är iallafall bra skandinavien att din man säger att han börjar förbereda sig på tanken att flytta, det är ju bättre än ett definitivt nej- och att han till och med börjat söka jobb visar ju att han försöker nu.

Det är ju det lilla dilemmat, att man har familj och barndomsvänner i olika länder, så det blir alltid en som längtar. Min man skulle få en enorm bergsabstinens i Sverige, vi har testat. Och ibland är jag inte säker på om jag verkligen skulle blir lyckligare i Sverige. Men det känns ändå som att livet med barn är bättre i Sverige, barnomsorg, föräldraledighet och föräldrapenning, nära och kära, och att inte vara invandrare- vilket ju min man skulle tvingas bli istället.

Nog om mig! Skandinavien, hoppas att din man inser hur viktigt det är för dig att flytta. Hur det blir, om han istället blir olycklig om ni flyttar får ni se då, ge det en ärlig chans. Du har ju bott så länge i Frankrike att det är hans tur att testa. Och-kanske längtar du istället tillbax till Frankrike? Tror nog att ni kommer att komma till iväg till slut nu när han försöker. Ett jättegrattis till bebisen!

Vad tror du det är som gör att du vantrivs i Frankrike så? Har du några vänner eller saker att hitta på på dagarna? Kan du inte försöka hitta några svenska eller finska tjejer i Grenoble att gå ut och fika med.

Jag vet inte om din bebis har kommit än, och i början vill man kanske helst ta det lugnt och mysa hemma, men efter några veckor brukar man börja känna sig lite rastlös och då kan det vara skönt att få komma ut och träffa andra mammor som man kan shoppa eller fika med.

Har du kollat om det finns en svensk mammagrupp i Grenoble? Kolla upp t.ex. Svenska Mammors hemsida på www.svenskamammor.com

På svenska ambassadens sida hittade jag kontaktuppgifter till den fransk-svenska  föreningen:

Association Franco-Suédoise de Grenoble
c/o Evy Sekund
3 rue de l'Enversin
38660 La Terrasse
[email protected]

www.utlandssvenskar.com/ och www.sviv.se/ är andra sidor där du säkert kan hitta andra mammor att umgås med i Grenoble.

Lycka till och hoppas att ni lyckas lösa situationen till allas bästa.

Jag har bott i Frankrike och ska förhoppningsvis flytta tillbaka dit inom kort helt enkelt för att jag älskade det så mycket.

Först och främst är det kanske bra om du kan komma på exakt vad det är du saknar i Frankrike? Är det något i Frankrike som motar bort dig eller är det något i Sverige som drar? Sådant kan vara bra att tänka över.

Om du inte har det redan kan jag tipsa om en IP-telefon så du kan prata gratis med dom i Sverige.

Sen vet jag inte om du bor i den bästa delen av Frankrike. Grenoble är väl rätt kallt och otacksamt. Din man kanske kan acceptera att flytta till någon annan del. Frankrike är ju stort.

För mig är mikroklimatet mycket viktigare än i vilket land man bor. Med mikroklimatet menar jag boendeförhållanden, vänner, närhet till akriviteter, arbete osv.
Jag bodde i Paris och avskydde det. Sedan bodde jag i (på landet utanför) Lyon och älskade det...
Det är mycket möjligt att du försöker fly en livssituation (hemmafru) snarare än ett land. Att lämna Frankrike kanske inte automatiskt är lösningen. Kommer man till Sverige utan att ha tänkt igenom riktigt noga var, när och hur, annars kan man må riktigt risigt. Folk är inte lätta att komma inpå livet här...Det kan ta lååång tid att etablera ett socialt liv. Sverige tror jag är ett svårt land att skaffa sig bra livskvalitet i, om man kommer utifrån. Jag tror du förskönar verkligheten här.

Hej Bonlac,

Vad är en IP-telefon, hur fungerar den och var far man tag i en sadan?

IP-telefoni innebär att man ringer från sin dator till en annan dator, istället för från en telefon till en annan. Om bägge parter använder samma program är det helt gratis. Testa t.ex. Skype. http://www.skype.com/intl/sv/ Om du laddar ner och vill använda Skype är det alltså viktigt att både du och den du ringer till har skype installerat på datorn. Bägge parter måste ha webkamera (kostar ca €45,00) mikrofon (eller headset) och högtalare och/eller hörlurar kopplade till datorn.

Det är jättelätt att komma igång och kul att kunna titta på sin samtalspartner!

Lycka till!

Tack Pistou,

Jaha är det det som kallas IP (vad är IP förkortning av?). Vi har skype och och msn (och videokamera), och tänkt vad det är bra speciellt för ens barn som kanske inte ser sina mor-farföräldrar sa ofta.

Hej igen!
IP står för "Internet Protocol". Läs mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/IP-telefoni 

Tack!

Annars erbjuder många internetleverantörer telefonabonemang där det ingår obegränsat med internationella telefonsamtal. (jag har Club Internet, 30 euros i månaden för internet+telefonabonnemang som jag kan ringa hur mycket jag vill inom hela Europa, USA och Kina för)

Hej,

På tal om telefoner så bor jag i Montreal, Canada och har ett svenskt telefonnummer (du kan använda ditt gamla svenska om du har) som fungerar som vilken svensk telefon som helst. Priset är lokaltaxa både för dig och de som ringer till dig, dvs samma som om man ringer inom Sverige (mitt abonnemang kostar ca 10 öre/min, ingen månadsavgift).

Skype är bra och ibland även gratis, nackdelen är att båda parter måste ha datorn på och att linjen inte alltid är bra om man ringer dator till fast telefon (min erfarenhet). Abonnemanget jag har fungerar som vilken telefon som helst (nummerpresentatör och telefonsvarare också) och linjen är kristallklar, ingen fördröjningen eller så.

Detta kallas för VOIP och det finns ett flertal företag i Sverige som erbjuder, själv använder jag www.digisip.se

OBS! Detta är en svensk telefon så för utlandssamtal, alltså utanför Sverige, betalar du utlandstaxa, precis som om du bodde i Sverige. Alltså inte fördelaktigt för dem som ringer mycket till andra länder. Själv ringer jag i princip bara till Sverige men använder Skype om jag ringer till något annat land.

Förlåt för att jag tog över tråden...ville bara informera.