Min pojkvän blev pappa inatt, med sitt ex. Är jag hemsk om jag inte vill vara involverad?

Hur menar du att du inte tänker vara delaktig? Bor ni ihop?

Det blir nog svårt att undvika att vara delaktig. Speciellt som din pojkvän verkar vilja ta sitt ansvar och göra det bästa av situationen. Ett barn tar _mycket_ tid och engagemang. Vill du ha kvar din pojkvän har du nog inget val. Därmed inte sagt att du behöver vara med nu i början.

Men hallå. Om han nu själv kommer på längre fram att han vill vara delaktig i sitt barn, då har du nog inget att be för. Om ni t ex bor ihop då, då måste han ju träffa sitt barn någonstans, eller hur? Och det blir ju i ert gemensamma hem såklart. KOmmer du inte att prata med barnet då? Du kommer att tvingas att bli delaktig, varesig du vill eller inte. Om du väljer att stanna kvar med killen alltså. För barnet verkar det ju bäst om det får vara så mycket som möjligt med sin pappa eftersom mamman missköter sig som du skriver. Barnet har inte bett om att få bli till.

hur har du tänkt att det ska funka då? Du vill ha ett förhållande med en kille som är pappa- men du tänker inte vara delaktig i barnet? Hur tror du själv att det kommer att gå?

Nej, vi bor inte ihop just nu.
Vad jag menar med att inte vara delaktig är att ta helt avstånd från detta. En ganska lång tid framöver.
Jag vet inte om jag är så säker om jag vill se bilder, fråga hur det går, höra om händelser mm.

Å andra sidan ser jag väl att det förmodligen kommer bli bättre på sikt.. hoppas jag

Ja han är pappa.. För BARNETS skull så borde du va stöttande.. Sätt inte pappan i en svår sits! Du sabbar ju för barnet!!!

Bra där!

Oki, men pappan, din kille, vill kanske ha någon att dela glädjen med, nån att berätta om alla framsteg för... O den bästa att göra det med är ju ens partner.

Om du väljer att fortsätta vara tillsammans med din kille så väljer du ju oxå att vara tillsammans med en pappa.

Kanske smälter du när du får se bilder på bebisen?

Jag förstår känslorna.
Förhållandet är relativt nytt och att plötsligt ha ett barn med i bilden (som ingen av er egentligen villa ha och som du inte ens egentligen har att göra med)...det är väl klart att det påverkar.

Men som ovanstående skrivit så är det bara att gilla läget.
Bara det att han självmant är villig att ta det ansvar hanär villig att ta tycker jag tyder på att du hittat en bra kille.

Jag ska inte sabba något alls. Jag kommer aldrig säga något om att han har sitt barn. Självklart inte.. Däremot har jag inte valt det här. Om det tar mig ett halvår, ett år att acceptera det, är det så hemskt att inte vilja delta tills dess?
Som jag skrev, vi har varit tillsammans i ett halvår. Ganska nytt med andra ord. Jag vet inte vart vi står om några månader. När jag sedan är mer säker på vår relation då kanske jag kan har ett mer öppet sinne.
Varför ska jag tvingas att skapa ett band med ett barn, som man självklart gör. Jag har inga rättigheter om det sedan tar slut mellan mig och han.