Min pojkvän blev pappa inatt, med sitt ex. Är jag hemsk om jag inte vill vara involverad?

Förstår att de måste kännas jobbigt, men samtidigt gick du in i detta förhållande i vetskap om att de skulle komma ett barn till världen....
Han ska ta sitt ansvar för detta barn o hoppas innerligt att han gör det o iom att du ändå gick in i detta förhållande så tycker ja ngn stans att du kanske ska ställa upp lite iafl o finnas där för honom....
Detta e ju inget lätt för din kille heller o han tycker nog att detta e tungt att bära på själv....
Om nu mamman heller inte har skött sig under sin graviditet så vem säger att hon kommer göra de när barnet e fött o då kanske de t.om blir så att din kille får vårdnaden över barnet vilket inte är mer än rätt....
Hon gjorde fel från första början som luirade honom, men nu e de bara att insefakta att de kommer ett barn o han måste ta sitt ansvar....
Barnet har inte själv valt att komma till denna värld....
Hoppas du kommer på bättre tankar om detta,lycka till

jag kan förstå dina känslor på sätt och vis. Du och din pojkvän är i början av erat förhållande, och då kommer en bebis in i bilden. Deta är inget du har valt eller önskat och enligt dig inte heller din killes önskemål. Men du måste nog ta ett stg tillbaka och se på situationen utifrån. Du visste väl om att detta barn var på väg redan från första början och ändå så valde du att involvera dig med denna kille. Han är pappa nu till ett litet barn som är alldeles oskyldig och jag anser att du har ansvar för att se till att detta barn inte kommer i kläm på grund av ditt avståndstagande. Sen behöver du inte involvera dig alltför mycket i barnet, i alla fall så länge ni inte bor ihop

Det jag menade med att sabba var att om du är "anti". Inte vill prata om det osv så kanske han känner sig "dum" gentemot dig och på så sätt tar avstånd från bebisen..

Förstår att det känns både svårt och jobbigt

MEN....detta barn har inte bett om att komma till världen och om mamman är såpass omogen som du beskriver så kanske barnet får det bättre hos sin pappa och då är ju du i allra högsta grad involverad!? Så för barnets skull så bör du nog öppna upp dina sinnen och försöka att göra det bästa av den situation som uppstått - låt inte de negativa känslorna som finns till mamman ligga till grund för att inte finnas till för din pojkvän eller hans barn!! Den här situationen är nog inte så kul för din kille heller och han kan nog behöva allt stöd han kan få när han ändå visar sig mogen nog att ta sitt ansvar! Heder åt honom!

ehm...TS det där låter jäkligt bekant den tjejen du skriver om....har hon barn sen tidigare?

Varför vill du inte vara delaktig? Är det baserat på svartsjuka?

Visst jag förstår vissa delar vad du känner. Men om du ser att du har en framtid med din pojkvän så måste du ju leva med hans barn också och då är det ju lättare om ni har en bra kontakt från början. Sen kan du ju se det som så att barnet kanske behöver ha dej som förebild om mamman nu är så dålig. Sen tänker jag så här, mamman har förmodligen varit gravid i nio månader. Ni hade varit tillsammans i 6. Då måste du ju redan från början varit medveten om vad komma skall så jag har lite svårt att se varför du inte kan vara "delaktig". då skulle du nog inte byggt upp en relation med pappan från början. Det är ju faktiskt så att barnet är en del av personen du vill vara med eller hur? Men ändå tycker jag inte att du ska känna skuldkänslor för jag tror att dina känslor är helt normala. Vad händer om dom har deladvårdnad och exempelvis varannan vecka. Ska ni då också ha ett varannan vecka förhållande då. Jag tror att när allt lagt sig och det blir vardag så kommer ni nog finna en situation som passar alla... Tack för mej

Jag har svårare att förstå att någon överhuvudtaget vill vara ihop med en kille som inte tar ansvar för sitt barn. Det känns ju inte direkt som drömmannen. Om ni sen får barn tillsammans har du ju visat att du tycker att det är ok att han skiter i sina barn så då kan du ju inte förvänta dig något annat då heller.
Även om jag kan hålla med om att det är dåligt att röka och dricka under garviditeten så tycker jag att det är ännu värre att skita i sitt barn, det går inte att låta barnet lida för vad mamman gjort.
Antingen så får du ju acceptera situarionen, inte om ett år utan nu eftersom barnet är fött, eller så gör du slut med honom. Att du är anti och inte vill höra eller veta nått om barnet gör pappans situation svårare. Vill du verkligen vara orsaken till att ett oskyldigt barn växer upp utan pappa?